Det här är nog det största någon gjort för mig.
Han lämnar ALLT...
Jag förstår att han är nervös. Jag är också nervös, men han ger upp allt som är tryggt och välbekant, för att vara familj med mig och min dotter - i ett land där han knappt kan språket, inte har något jobb och bara en handfull vänner/bekanta.
Jag fantiserar om hur jag öppnar dörren i vårt nya gemensamma hem och säger:
-Welcome home, Hansl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar