I tisdags fick jag ett sms från Martin.
"Saknar dig"
Eftersom jag hade Sara i telefonen berättade jag det för henne.
Sara: Han är full.
Jag: Tror du?
Sara: Men ring om du vill. (hon bara läser mina tankar - fast i det här läget så borde hon ha sagt: Ignorera honom)
Men vi la på och jag ringde och Martin var full.
Och det kändes så himla jobbigt, för när jag hade lämnat honom i söndags så kändes det som att han fattade att vår gemensamma framtid hängde på att han tog tag i sin alkoholism. Guuuuud, vad jag är lättlurad.
Martin: Kan vi inte gå på Gröna Lund med barnen.
Han vet precis hur svag jag är för barnen och det var ju listigt av honom att komma på att utnyttja det.
Jag: jaa, eh... nej... Nej Martin det är en urusel idé.
5 kommentarer:
Be strong. Låt honom inte dra ner dig i hans mörker igen. Du förtjänar bättre.
Jag vet med säkerhet... Att det som varit, vill jag inte ha tillbaka....
Så jag fattar inte varför jag återfaller likt en törstig alkoholist som inte kan hålla sig nykter...
*ska vara stark* fast just nu känns det fruktansvärt svårt. Det blev liksom till att börja om efter sexfesten i söndags.
Förstår det... samtidigt så är det ju inte sunt nån stans, som du säger. Se på dig själv som alkoholist, så kanske det blir lättare. "Vill jag vara som Martin?"
Två steg fram, ett tillbaka..
Keep up the good work!
@Sjumilakliv *vill inte vara som Martin*
@Fröken Framtid - man ska aldrig underskatta kraften av positiv förstärkning
Skicka en kommentar