Things you just don't do or say

Någonstans mellan "inte rekommenderat" och "Absolut förbjudet":

-Att prata om kiss när han är kåt.

-Att föreslå att han ska skaffa en uppblåsbar docka och klistra en bild med mitt ansikte på den.

-Att föreslå resmål där man inte kan fiska

-Att fråga om han är full när han inte är det

-Att avsluta ett samtal utan att säga: I love you, Puss, Hej då/Bye

-Att säga att man kanske har cancer när man hittat en ojämnhet i huden

-Att säga att fiske inte är en sport (och/eller jämställa det med schack)

Mer om PMS

Inte är det här någon jäkla faktaruta för PMS.
Jag bara berättar hur jag påverkas.
Andra tjejer kanske är helt normala. Jag är det inte;

Jag och Hansl kör de flesta samtalen över skype, men igår... så hörde han mig inte.
Han ba: Sweetie, I can't hear you.

och jag ringde till Skypes provtelefon för att kolla min mikrofon och det fungerade klockrent.

och jag startade om programmet och han hörde mig fortfarande inte.

och jag blev så himla arg på honom.... för att han inte hörde mig... för att han bor i Holland... för att jag börjar tröttna på att ha ett förhållande där man aldrig ses.

Irritationen bara eskalerade och till slut handlade det inte ens om att jag inte hördes i Holland

Jag skrek in i hörluren: I AM HANGING UP NOW! BYE!

som att allt var hans fel... det var det ju inte.

Det enda jag fick till svar var: Sweetie? Are you there? I can't hear you.

Jag la i alla fall på, superirriterad. 2 sekunder senare ringde mobilen.

Vi sa godnatt för kvällen och jag låtsades som om jag inte alls var sur och grinig PMS-kärring.

Sara

A long, long time ago...

Sara ringde till mig och var helt upprörd för att hennes man inte hade plockat ur diskmaskinen, vilket han hade lovat göra i utbyte mot att hon gick och köpte filmjölk. Hon hade väntat ut honom också, så det hade gått tre dagar sedan överenskommelsen.

Sara: Men du förstår inte, jag lever i ett förhållande byggt på lögner. Hur ska jag kunna lita på något han säger.

Jag: Ursäkta om jag tar upp något helt annat, men ska du ha mens snart?
(det uppstod en liten paus medan Sara räknade dagar i huvudet)
Sara: Jaa, men det har inte med det här att göra...
Jag: Nej nej, självklart inte, jag undrade bara.

Sedan skrattade vi lite... och Sara var inte arg längre.

För ungefär ett år sedan satt vi i bilen på väg till IKEA och jag var nere efter att än en gång ha kommmit på Martin med att ljuga för mig, han hade druckit sig onykter och raggat på en tjej på facebook.

Jag: Mitt förhållande är bara en stor härva av lögner, nästan lite som ditt.
Och sedan började vi asgarva.
Sara: Ja, det är ju LITE annorlunda.

Martin36

Jag gratulerade honom på födelsedagen. Han lät påverkad...

Fast han skärpte sig resten av samtalet så att jag inte skulle höra något.


men det var för sent... jag hade redan hört... fast jag sa inget om det...


Han sa att han inte känner sig hemma på AA längre

Jag föreslog att han kanske skulle gå till NA istället.

Martin: Varför slutade jag inte när du bad mig?

Jag: Man kan aldrig vara nykter för en annan människas skull.
Den nykterheten blir alldeles för bräcklig.
Du kommer sluta när du tröttnat på allt som ditt missbruk ställer till för dig i ditt liv.

Martin vill inte ha tillbaka mig. Han är noga med att säga det, så att jag inte ska tro att han är ute efter det. Han säger att vi är som kryptonit för varandra. Det var dömt att misslyckas redan från början.

Han kanske säger det för att han är rädd att jag vill ha tillbaka honom.

Det vill jag inte...

Sedan sa han saker som fick mig att känna mig ledsen...

... som att jag var alldeles för lätt att manipulera.

Till slut känner jag bara sorg... vart tog min Martin vägen?

Grattis Martin! Grattis så jävla mycket! Nu är du 36...

1 månad

Nu har det gått en månad sedan vi sågs. Det känns asjobbigt.

När det är dags att lägga på för kvällen, så känner jag hur tårar av saknad börjar bränna under ögonlocken.

Han hör det på mig med detsamma och så säger han: Are you sad, sweetie?

och jag svarar alltid: No, but I miss you.

Och då säger han: Don't be sad, sweetie

PMS

Jag VET att jag blir irrationell dagarna före mens.
Det har tagit mig några år att inse det.

En skitsak kan bli jättestor. Jag kan fräsa och vara elak. Inte alltid, inte varje gång... men det händer.

Och jag kan inte hindra mig själv. Det finns inget sunt förnuft som bromsar och säger: Hmmm, undrar om det jag känner är hormonellt betingat?
Jag är så insnöad på att jag har rätt i det jag känner i stunden, hur galet det än är.

Tonåren var extra jobbiga med en bror vars huvudsakliga mening med livet var att driva en till vansinne och sedan avrunda varje bråk med: Haru mens?

Och det har man ju inte, för den kommer sedan...

När man redan har lugnat ner sig och kanske insett att man tänkt galet.

Jag brukar förvarna mina pojkvänner på ett tidigt stadium i förhållandet om att jag har PMS.
Men det viktigaste är...
Att jag alltid ber om ursäkt.
Den kanske inte kommer samma dag, men det är en uppriktig ursäkt.

Soldier

Jag tänkte skicka en länk till försvarsmaktens hemsida så Hansl kunde få läsa lite på egen hand + att jag tycker att det är bra svenskaträning för honom.

Då berättade han om en vän som är soldat och ska åka till Afghanistan.

Och det bara knöt sig i magen.

Jag: I don't want that. If you will be a soldier here in Sweden it's fine with me, but I don't want you to go somewhere where you can get shot.
Hansl: No, I don't want that either. I just thought it sounded nice to run around in the forest. But I would really like to have you with me so we can fuck in the forest as well.
Jag: That sounds nice.

In the army

När Hansl ringde mig på fyllan i söndagskväll, så var han jätteivrig...

Han hade träffat en kille som rekryterade för den Holländska armén och han hade sagt till Hansl att med hans fysik så skulle han passa bra i armén.

Sedan började Hansl prata om att det kan vara en bra idé, att det är en bra merit att ha legat i armén.
Jag: *suck* Jaha?
Hansl: Yes, but I will join the swedish army instead.
Jag: But honey, I REALLY think you need to be a swedish citizen.
Hansl: Yeah, but I will be, soon, wont I.

Så jag använde mig av samma metod som Sara lärt mig att man ska använda med barn. Om de säger att de ska åka till rymden, så stöttar man och så får de upptäcka på egen hand om det går eller inte.

*stöttar*

No it is NOT okey!

Så jag pratade med honom idag... när han var nykter.

Och jag gick fram riktigt hårt. Inte riktigt min stil egentligen, men jag sa att jag tänker prata nu och du ska inte avbryta mig.

(och nu är det översatt för jag orkar inte skriva på engelska)

Det här var det som störde mig med samtalen som jag fick igår:
-Du frågade om lov att gå ut och sedan om jag var arg.
Hade jag hört någon tala så till sin flickvän, hade jag tänkt att: Shit, vilken bitch han är tillsammans med.
-Du är i Holland och jag är här och så länge det du gör inte påverkar mig och det jag gör, så finns det inget skäl att fråga om lov. Det måste upphöra.
-Du tror att jag har problem med att du dricker, så är det inte. Jag har inga problem med att du går ut och festar lite nu och då. Jag har svårt för "varjedag"-drickande.
Sedan uppskattar jag att du ringer och berättar när du ska ut och festa, så länge du inte frågar om lov.
-Till sist det som störde mig mest:
Du tror att jag har problem med att du dricker och ändå gör du det.
Hansl: Vad menar du.
Jag: Men du trodde ju att jag skulle bli jätteupprörd över att du hade druckit, men du gjorde det i alla fall... Och sedan ringer du och frågar om jag är arg.
Hansl: Jag förstår inte
Jag: Men tänk dig att jag hade jättesvårt för om du skulle ha gula kläder på dig. Och så sätter du på dig gula kläder och ringer mig och frågar om det är okej... är du arg?

Och han fattar vad jag menar...
Det är ju inte så att jag har problem med att han dricker utan det är grejen...

Att han TRODDE att jag hade problem med att han dricker, men att han gjorde det i alla fall.
Han gjorde medvetet något, som han trodde skulle göra mig ledsen.

Nu är det väldigt uppskattat med input. Drar jag för höga växlar?

Is that OK with you?

Hansl har besök ikväll...
En av hans närmaste kompisar, kompisens flickvän och kompisens lillasyster.
De kan liksom inte få något hittepå-namn för jag vet inte vad de heter.

I alla fall så ringde Hansl och sa att de skulle gå ut.

Och det blev en 3-4 "Is that ok with you?"
och c a 3-4 "Are you angry?"

Jag skrattade och sa: JA, det är okej och NEJ, jag är inte arg...

Fast vad som oroar mig, är om folk hör att han pratar så där med mig.
Tänk om de tror att jag sitter i Sverige och missunnar honom att gå ut och festa

Otrohet

Magkänslan är så himla viktig.
Man är i ett förhållande och man är kär och glad och så händer det något som gör att man tänker... något är fel.

Det behöver inte vara något särskilt.

en kväll ute med killarna som slutade ovanligt sent...

han stängde av mobilen när han kom hem från jobbet...

man ringde till honom och det var upptaget i över en timme...

man känner till att det finns "väninnor" från det förflutna som fortfarande hör av sig...

Sätter man det tillsammans, så verkar det uppenbart,
men det här var tecknen som jag ignorerade och inte ens tänkte på förrrän efteråt...
när hela sanningen var uppdagad...

Vi var på en fest tillsammans och han pratade med en tjej hela kvällen.
Jag hälsade på henne och hon var trevlig.
Eftersom jag själv dansade och pratade med folk på annat håll, tyckte jag bara att det var bekvämt att min pojkvän kunde underhålla sig själv.

Efter den festen dök tecknen upp som man inte KUNDE ignorera:

En väninna ifrågasatte om vi var tillsammans

Namnet på tjejen från festen dök upp med jämna mellanrum

En weekendresa "med killarna"

vilket var spiken i kistan...

När han kom hem från resan upplevde jag honom som jagad.

Av en slump satt jag med hans mobil i knät när han var in på Statoil.
Jag tänkte att jag ska kolla om han sms'at med "den där väninnan från det förflutna"
Istället var det en MASSA sms från en kille; Erik

Jag hade inte tid att gå in i meddelandena och läsa, men förhandsgranskningen visade texten "PUSS" i många av sms'en

Martin hade aldrig pratat om någon killkompis som hette Erik

Hade Martin ett homosexuellt förhållande?

Självklart inte - det så enkelt, att det var tjejen från festen som lagrats under annat namn.

Så när jag satt där i bilen, med mobilen i knät och Martin kom ut från Statoil... började jag skaka... som en feberfrossa som inte ville ge med sig.

Jag skulle komma att fortsätta att skaka så där okontrollerat ett helt år efter...

så fort otroheten kom på tal...

Och det är inte lätt att gå tillbaka i ett förhållande som färgats av otrohet,

men jag hade inte älskat klart.

Inspirationen till det här inlägget kommer från Nattens Bibliotek
där det tas upp tydliga tecken på otrohet

Crazy

Jag brukar säga att fram till man är 21-22 så har man en period då man kan göra mycket galna saker och fortfarande skylla på att man är ung och dum...
men efter 22 års ålder funkar inte det längre.
Då finns det bara "Jag borde vetat bättre" kvar.

I alla fall... när jag var ung och dum var jag ute på krogen med jobbet och jag blev alldeles kanonfull. Jag spydde ner hela la cucaracha och senare även Gullmarsplan.
Jag ringde efter mitt ex och frågade om han kunde komma och hämta mig och det gjorde han,
snäll som han var.
Medan jag stod och väntade på honom i Gullmarsplan hittade jag några "Operation Stockholm" som jag började prata med och helt plötsligt började jag grina och dra någon galen historia om att min pojkvän slog mig...
helt crazy...

sedan kom mitt ex och jag hoppade in i bilen med honom.

Ut med det gamla in med det nya

Jag har varit och tagit ut kopparspiralen...

Jag har lidit ganska rejält av den, med mens i 14 dagar per månad.

Tack vare att pojkvännen bor i ett annat land har det fungerat, men det är nätt och jämnt...

Samtidigt har jag upplevt att jag är ömmare och lätt får små "sprickor" vid samlag.

Det gör för jävla ont, men har man bara en helg per månad på sig, så knullar man i alla fall - för man är ju inte mindre kåt.

Barnmorskan förklarade att det kan vara så att i och med att jag har mens i en onormal cykel så "är hela miljön där nere kaputt". Hon sa att det skulle ta ett tag innan allt skulle bli normalt igen.

Sedan mätte hon min vagina med sina fingrar och den är minsann 75 mm.

Så nu har jag beställt ett pessar som jag räknar med att få levererat innan det är dags för min och Hansls nästa sexfest...

Det blir mer och mer intressant att passera tyska tullen. Ska försöka hitta ett hundkoppel och en ridpiska att ta med mig också.

Hansl

Och det blev så struligt... det var ju inte meningen...

Jag berättade för Hansl att jag pratat med Martin,

inte för att jag ville,

men när han ställde en direkt fråga så kändes det fel att ljuga

och han är så känslig och fångar upp när jag låter osäker...

Hansl: Do you still love him

och det gör jag inte... men Hansl tror mig inte när jag säger det.

så jag berättar vad Martin skrivit. Jag säger allt.
För jag vill inte att han ska känna att jag hemlighåller något för honom.

Hansl säger att Martin skriver kryptiska meddelanden för att jag ska bli orolig och höra av mig. Att det är medvetet, för att han vill ha uppmärksamhet.

Och det är klart att jag vet att Hansl har rätt.
Det normala hade kanske varit att jag och Martin sa upp kontakten när vi gjorde slut,
men inget i mitt och Martins förhållande har någonsin varit normalt.