Vi har pratat en hel del om trohet och ärlighet i helgen.
Någonstans så vill jag inget hellre än att konfrontera honom om bilden, men jag känner mer och mer att jag kanske inte behöver det.
Jag tror faktiskt inte att han har gjort något fysiskt övertramp. På sin höjd har det varit ömsesidigt flirtande.
I alla fall har han valt att komma hit till Sverige och han har satsat allt för att vara med mig.
Hur och vad det än är som har skett, kommer jag troligtvis inte skicka hem honom, om jag känner mig själv rätt
och i så fall kommer bara vetskapen om att han har gjort något, vara som en nagel i ögat...
...som det var med Martin, sveket fanns alltid där och jag klarade aldrig av att komma över det.
Så jag bestämmer mig för att låta det som har varit i Holland stanna i Holland.
Försöker glömma, men är för evigt mer vaksam.
Ekot i mitt huvud är tystare och mildare, men försvinner förhoppningsvis helt, så småningom... Vem är Yasmin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar