Hansl och jag pratade innan vi gick och la oss...
Han förklarade att han är väldigt direkt och att det han säger kan uppfattas som kritik, men så är det inte. Det är tydligen något Holländskt - att bara säga det man tycker, rakt ut, utan att bry sig om hur det landar i andra änden.
Min exman tryckte ner mig hela tiden, när vi var ensamma. Inför andra lyfte han mig till skyarna.
Men när det var bara han och jag, var jag dum som en kossa.
"Tryck ner henne, så vågar hon inte lämna dig"
Han gör sånt fortfarande: Säger att jag är dum i huvudet, att allt kommer att gå åt helvete för mig.
Hansl trycker inte ner mig, men jag känner inte heller att han låter mig göra som jag vill... det finns alltid ett smartare sätt att skala potatisen på.
Men han kritiserar inte, han är holländskt direkt.
Och jag stänger in mig själv och mitt hjärta. Skyddar mig och gör mig otillgänglig. Han känner det och lider av det. Blir mer klängig och osjälvständig.
-You have to let me in. I know you are used to doing things on your own, but we are supposed to be together in this.
Jag känner mig bara så förvirrad i allt just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar