Så satte jag mig ner och höll fram båda mina händer med handflatorna upp och fingrarna utspärrade.
Jag höll den vänstra handen lite högre än den högra
och sa: Det här är du för mig. Det här är den kille som jag blev kär i.
Sedan lyfte jag den högra handen
och sa:-Det här är den andra killen, den som dricker och röker och är otrogen. Han äcklar mig. Tidigare har dessa 2 personer varit helt skilda från varandra, men på sista tiden, så börjar de sammanfogas till ett.
För att demonstrera detta så lät jag mina fingrar gå ihop som om de vore två kugghjul.
Det är därför jag är här nu - för här på Åland finns inte den här killen (högra handen), men vad händer när vi kommer hem?
Vad som än händer mellan oss, kommer jag alltid att vara svag för den här personen (lyfte vänstra handen). Men du försvinner för mig, för den här dåliga Martin blir mer och mer dominant.
Och till slut kommer bara det dåliga att finnas kvar.
Det MÅSTE vara slut nu.
Martin: Vi kan prata om det sen - det finns gott om tid.
*pratade inte om det något mer*
2 kommentarer:
Usch. Det låter verkligen som om han inte hör vad du säger. Hoppas du orkar göra vad som känns rätt för dig.
Jag tror han hör, men problemet är att han inte klarar av att skärskåda sitt eget beteende.
På psyk har de bedömt att han är för sjuk för att klara av kognitiv terapi.
Skicka en kommentar