När jag var nykär i Martin så skrev jag detta;
Det är kväll och jag ligger brevid dig
Du blundar men du sover inte
Jag försöker memorisera det ansikte jag känner så väl
för att inte sakna det så mycket när det är borta
jag smeker din kind med ögonen
som om du känner mina tankar tittar du upp och ler
Du värmer mitt hjärta och jag ler tillbaka
och jag njuter av att ha dig här
aldrig längre bort än ett armtag
Men nu är du närmare än så
jag kryper in i din famn och lägger huvudet på ditt bröst
Lyssnar på ditt hjärta som dunkar rytmiskt och jag viskar
Jag älskar dig
Och när jag tänker tillbaka, så var det här innan jag visste att Martin var otrogen. Jag minns hur ren och ömsesidig jag trodde att vår kärlek var. Nu... känner jag bara sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar