Känns ganska bra att konstatera det.
Hur ska jag hantera de situationer som uppstår? Jag kan sätta pengar på att Martin har druckit denna vecka, men ska jag bry mig om det eller inte?
I mitt huvud så vet jag ju hur jag ska agera, men i hjärtat är det förbannat svårt. Ska jag fråga om han har druckit när jag vet att svaret blir nej vare sig han har druckit eller inte?
Martin sjunker och sjunker i sitt missbruk. Och tillvaron blir mer och mer ohållbar. Vill bara att de ska skicka iväg honom så att han får sin chans till nystart.
Och jag älskar... men jag orkar inte... Orkar inte kastas mellan hopp och förtvivlan.
Jag vill ha våran familj, men alla är så himla trasiga.
6 kommentarer:
Nej nej, jag klarar inte en till välskriven blogg som jag känner att ... den här bara måste jag läsa. Inte en till! (Men nu börjar jag, den är ju inte så lång. Hittade via twitter @Hustrun --> helahustrun.wp ...) /P
Så, nu har jag läst klart bloggen fram till nu och måste säga: Det är en riktig motherfucker till blogg du har. Välskriven, kloka tankar, rolig och hemsk och en hel del annat.
Vad du än gör med ditt liv och ditt (dina) förhållande(n): Släpp kraven på att Martin slutar röka! Han kommer inte att fixa allt på en gång. (Nu har ju inte jag alla fakta, så det kanske finns "andra omständigheter" som jag inte vet så ...)
Och eftersom du är anonym, och jag inte är det, kan jag även skriva: Det finns teorier om att vissa personer som man "connectar" speciellt hårt med - om man själv tillhör fel "grupp" - inte alltid är de bästa för en själv. Åt båda hållen. Går det att förstå? En del människor kanske måste nöja sig med 7, istället för 10. De man attraheras mest av, är inte riktigt bra för en. Helt enkelt.
/P
Fantastiskt, vilken komplimang.
Jovisst och jag har stunder av klarhet då jag ser på situationen "utifrån" och ser hur fel allting är. Och jag slits sönder över det definitiva i att avsluta förhållandet helt.
För jag tänker att; han var ju normal en gång i tiden, kanske kan han bli normal igen. (eller har han någonsin varit normal)
Jag hittade hit via Pelletsmaskinen och har också läst hela. Fantastiskt välskrivet och intressant, jag hejar på dig!
Malin
Jag skriver igen. Martin kanske inte beter sig som (alla) andra, men som han beskrivs här i bloggen, framstår han i alla fall som "normal". Därmed inte sagt oproblematisk. Som jag ser det gör du helt rätt i att ställa (höga) krav, men se också till att kompromissa.
I mina ögon: Se otrohet - om ni åter bilder en pakt - som något absolut, alkoholavhållsamhet som ett strikt krav och rökning (så tillvida det ena inte triggar det andra) som något som inte är bra, men som kanske kan hålla honom något mer stabil i sina andra problem. När han har löst en grej kanske han kan gå vidare på nästa. Alla håller inte med mig, men så tror jag. /P
@Malin
Tack... och tack.
@Pelletsmaskinen
Jag förstår att du ser det på det sättet, men du slog huvudet på spiken när du sa att det ena beteendet triggar det andra.
Martin är alkoholist, tablettmissbrukare och nikotinberoende och ovanpå allt detta är han manodepressiv...
Skicka en kommentar