Toys R us

I den tyska säkerhetskontrollen plockade tulltjänstekvinnan fram min väska och frågade om hon fick titta i den.

Vad svarar man?

Sure!

Mindre än en minut senare stod hon med min vibrator i handen.

Tulltjänstekvinnan: What is this?

Jag: It's a vibrator.

Hon: But it's so small.

och hon verkligen tar i den... inga gummihandskar eller någonting... och tankarna malde i huvudet: Misstänker de att jag ska kapa planet med min vibrator? Behöver jag sätta igång den för att visa hur den fungerar?

Jag svarade: Yeah!

och så log jag... och jag kände hur mina kinder blev alldeles varma.

alltid på g

Den största fördelen med att dejta en 7 år yngre man är att han alltid är kåt,

alltid.

Det är otänkbart att han ens skulle vara halvslak.
Nejrå, fullt spett hela tiden.

och man hånglar lite... och han ba: Sweetie, I get so horny.
och jag ba: Do you? *känner efter*

and he does...

Jag känner mig älskad

Han gör det så bra.

Han älskar mig så bra.

Jag känner i varje rörelse hur viktig jag är för honom. Han smeker mitt hår, vill vara nära, ta på mig...
Det är så skönt, så tryggt...

Jag tror inte att någon någonsin har älskat mig lika mycket som Hansl gör.

Och det är så skönt att få älska tillbaka... att få visa honom att han är lika viktig för mig.

Holland

Jag åker till Hansl ikväll.

Vill så gärna ha massor av sex i helgen, men jag tänker att om jag säger det högt så kommer jag inte att få något...

som att dra på sig en förbannelse...

Schhhh!

Martin SKA hem

SMS från Martin: Idag har vi kompromissat fram med soss att jag blir kvar här en vecka till.

Jag: Är det bra eller dåligt?

(och då tänkte jag närmast på att han skrev häromdagen att han inte har en chans att hålla sig nykter hemma på egen hand)

Martin: jag vill här i från, så fort som möjligt. Så jag kan börja jobba med min nyckterhet ordentligt utan en massa annat tjafs

Kärlek

Och jag pratade med Hansl igårkväll...

Vi är så nära varandra nu.
Vi sågs i söndags och vi ska ses på fredag. Nästan som ett normalt förhållande.



Och vi bekräftar varandra så mycket vi bara kan.



Jag tankar kärlek...

SMS från Martin

Martin: Verkar som om jag blir kvar en månad till :-(

Jag: Oj?!

Martin: Japp soss tycker att jag inte är "redo" och att de inte har sina resurser redo.

Jag: Ring på mobilen om du vill prata.

Martin: Jag vill, men orkar inte just nu. Det känns fördjävligt. Men jag vet att jag är så gott som chanslös där hemma utan rätt uppbackning och jag vill lyckas!

Och med tanke på hur han söp i julas, så har han rätt i att han är chanslös.

Igår gick de tydligen igenom rummen med knarkhundar också. Martin känner sig kränkt av att dras över samma kam som de andra på behandlingshemmet, "knarkarna". Fast han skrev att han är nyfiken på om de hittat något när de gjort sina räder.

Brev från kolonien

Hansl orkade inte prata igår.

Jag ringde Martin, delvis för att jag kände mig uttråkad och delvis för att jag inte hört av honom på så länge att jag börjat oroa mig för om han tagit livet av sig.

Han ska åka hem från behandlingshemmet om en vecka. Vilket han verkar tycka är skönt. Tydligen har personalen kommit på att drogerna härjat fritt på hemmet.
Någon hade skrivit på Facebook att om man ville ha tag på Spice (tydligen någon drog, en annan kan ju INGENTING) så skulle man åka till det här behandlingshemmet.

Så nu har de inlett visiteringsterror och förhör som enligt vad Martin berättar är rent kränkande.

Jag sa till honom att han skulle försöka se det positiva i det hela, att nu gör de något aktivt mot drogerna, vilket han själv sagt att han tyckt att det varit jobbigt att ha omkring sig.

Han har bara en vecka kvar... Den tiden kan han stå ut.

Men inte fan är han redo att börja ett nyktert liv, hemma. Han har bara suttit av tiden. Det är en helt annorlunda Martin som kommer hem, men han har inte nått någon självinsikt.

Jag förstår, men ändå inte.
Jag förstår att han inte rår på det som sker i hans hjärna, med signalsubstanser och dopamin och sånt, men jag fattar inte var det sunda förnuftet tar vägen.
Varför funkar inte normer och gränsdragningar?

My fisherman

Han frågar så himla mycket... och jag kan inte svara.

Finns det mycket fisk? På bilderna av ån ser det ut som om vattnet står stilla, men den här ån flödar, varför? Är det många som fiskar här? Var kan man köpa fiskekort? Finns det fiskar här på sommaren? Vart flyter ån? Hur lång är den? Är det djupt?

Jag: I don't know, honey. You need to find someone else to ask... I can lead you to the water and I can lay on the shore, reading a book and every time you catch a fish we can celebrate it with a fuck, but the rest you will have to figure out for yourself.

Little Brittain och blodig biff

Jag pratade med Sara idag...
Sara: Vad har ni gemensamt?
Jag: ...

och jag kunde inte komma på en enda grej...

Jag: Eeh, sex...

Jag fortsatte fundera och jag kunde inte komma på
någonting

Jag bytte ämne till Martin, för helt plötsligt kunde jag inte komma på vad i hela friden vi hade gemensamt heller.

Jag: Måste man ha något gemensamt då?

Jag fattar inte ens varför jag frågar. Jag vet ju svaret.

Sara: Men du och Martin hade ju det där programmet gemensamt.
Jag: Stargate Atlantis! Just det.

Men det var fortfarande helt blankt i huvudet för vad jag och Hansl har gemensamt

sedan... när jag och Sara redan lagt på... kom jag på det...

"Little Brittain" är vi båda helt tokiga i, brittisk humor överhuvudtaget.

och i skrivande stund kom jag på att vi båda vill ha våra biffar blodiga. *tadaaaa*

Ge mig ett par dagar, så ska jag nog kunna prestera en liten lista.

Trasig

Fan, vilken jobbig dag det har varit. Jag har varit nära att börja grina ungefär 500 ggr.

Det är så konstigt.

För jag har vant mig vid att åka ifrån honom, så nu blir jag inte lika ledsen när jag reser från Holland,
men det är en ovan smärta att han lämnar mig.

Och jag vill bara ha en kram...
Någon som håller om mig och tröstar -
jag blinkar undan tårarna, för jag vill inte att min dotter ska se mig ledsen,

hon vet att jag tycker att det är jobbigt att Hansl åker hem,

så jag får spontana kramar av små barnarmar
medan tårarna bränner bakom ögonlocken

Hansl är här

Det är en så fantastisk känsla. Det här lyckoruset, som är konstant

och vi kan ta på varandra när vi vill och vi kan kyssas och kramas när vi vill.

Vi låg och hånglade i sängen, när dottern var i skolan...

han tittade mig i ögonen och sa: You make me so happy

och jag verkligen kände i hans blick hur mycket han älskar mig....

Jag kände kärleken.

och jag kände hur mycket jag älskar honom tillbaka

Samtalet igårkväll

Jag frågade honom om han var nervös för att komma hit.

Han svarade nej.

Han ringde mig en halvtimme senare. Kunde inte sova...

Vi pratade kort, för jag hade minsann inga problem att sova.

Efter ytterligare en halvtimme, ringde han igen. Kunde fortfarande inte sova.

Jag pratade med honom tills han började låta sömnig. vilket tog ungefär 40 minuter...

då var klockan 00.33

Men det var ju en himla tur att han inte var nervös!

Han kommer till mig!

Han kommer till mig på torsdag. Det är andra gången han är här,

så det känns jättenervöst, som om det vore första gången vi sågs.

Jag längtar massor...

och jag är glad... hela tiden...