Sista chansen

Idag längtar jag ohyggligt mycket efter Martin. Känns fruktansvärt jobbigt eftersom jag har varit i en "nu går jag vidare" fas och känt mig stark.
Nu känner jag mig svag och kärlekskrank.
(Krank är tyska för sjuk - litet tillägg för alla nördar som läste franska i skolan)

Idag är det Martins sista chans som jag satsar på. Lustigt, men tragiskt hur det går upp och ner.

Att börja dejta igen

Jag har funderat massor angående dejtandet - Jag sa till Martin när jag dejtade Charles Ingvar att om han skulle sluta dricka så skulle jag sluta dejta. Fast det var ju bara en av oss som höll sig till den dealen.
Därav återupptar jag dejtandet.

Inför dejten igår kändes det asskumt. Sa till Sara innan att det känns inte riktigt bra det här.
Sara: Men tänk så här: du ska in till stan och fika med en kompis.
*gör alltid som Sara säger*
Killen var trevlig och vi tog en latte på söder och det kändes som om det var en kompis jag träffade.
Det var lättare att träffa Patrik, än när jag träffade Charles Ingvar. För när jag träffade Charles Ingvar tänkte jag hela tiden: Vad gör jag här? Jag älskar ju Martin.
Jag försökte känna av vilka vibbar han sände ut och till en början kändes det som han var intresserad, men efter ett tag så kändes det som att han också kände att han var ute med en kompis.
Dejten avslutades med en kram. En snabb kompiskram...

Ut i svängen

Idag ska jag på dejt med en kille som heter Patrik. Fast det heter han bara här på bloggen

Jag har;
Vaxat mustaschen
Plockat ögonbrynen
Målat fingernaglar OCH tånaglar
Tvättat håret
Spacklat mig så hårt att det inte ens går att se min naturliga hudfärg

Det känns asskumt. Jag känner ingen glädje inför att gå på dejt - vilket troligtvis beror på att jag inte är känslomässigt tillgänglig.

Sara: Skydda dig om du ska ha sex.
Jag: Jag ska INTE ha sex.
Sara: Men varför gör du det här då?
Jag: Jag gör vad som helst för att öka avståndet till Martin.

Mer otrohet som kommer upp till ytan

Jag träffade Sara, som är min oändliga visdomskälla, min objektiva "Benjamin Syrsa". Självklart diskuterade vi Martin.

Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare i bloggen, men den första tiden som jag var tillsammans med Martin så upplevde jag som en himlastormande lycka och jag var så idylliskt förälskad i honom. Vår kärlek kändes så ren och osårbar.

Men när Martin var otrogen mot mig med tjejen som han raggade upp på min väninnas födelsedagskalas, så förändrades allt. Jag sa till Martin att det här kan du aldrig göra ogjort.

För ungefär en månad sedan när jag hittade raggningsmailet till den där tjejen på FB så gick jag igenom Martins dator från topp till botten. Jag hittade riktigt gamla mail till en tjej som han dejtade innan mig. Det stod ingenting avslöjande mer än att hon saknade honom och han skrev något djupt fånigt blaj i stil med det Charles Ingvar skrev när jag dumpade honom - typ att han är en skadad själ som varken vet ut eller in i livet. Grejen var att mailen var daterade när jag och Martin varit tillsammans i 4 månader.

Jag sa till Martin: Jag har hittat bevis för att du har haft sex med Caroline medan vi var tillsammans.
*hade inga bevis*
Martin: Vafan du får inte gå igenom min dator!
Jag: Du är ju inte ärlig! Men nu vet jag i alla fall att du aldrig var trogen mot mig ens i början, vilket gör att den perioden som jag har saknat - där jag var som mest lycklig - Var den då du lurade mig som mest.

Martin sa inte emot och jag insåg att mitt skott i mörkret träffade ett mål.

Blev jag gladare? -Nej
Lämnade jag honom trots att jag fått ytterligare ett bevis på att han är ett arsle? -Nej

Berättade i alla fall det här för Sara och jag såg hur hon nästan började gråta för hon kände min smärta.
Jag börjar känna att jag är skyldig min omgivning att bli lycklig - så de inte behöver oroa sig för mig.

Lämna Martin vs Sista chansen (idag är det "lämna Martin" som dominerar)

Jag kräks på min egen svaghet

Jag åkte till Åland. Inte för att något blev klarare utan för att jag så gärna ville vara med den Martin som jag trivs så bra med. Den Martin som inte dricker.
Jag ville åka dit för att min dotter som längtat så otroligt mycket och för att jag inte vet om jag kommer att få en sommar till med Martin.

På ett sätt kändes det som att det var ett farväl - att åka dit.

Lämnar jag Martin nu så kommer det att vara för alltid. Han kommer att gå vidare och träffa någon annan. Och då hoppas jag bara att det blir någon som passar honom bättre än vad jag gör.

Det är så konstigt, för det känns som om det redan är över för oss, men jag HAR faktiskt sagt till Martin att han har sin sista chans nu. Så nu väntar jag bara på att han ska trilla dit igen... det är ju alldeles stört...

Dagens Sanning: Storleken HAR betydelse

Nu pratar vi självklart om kukstorleken. Jag har själv yttrat orden: Storleken har ingen betydelse - men det är inte sant.
Av de killar jag har haft sex med har enbart 2 (okej kanske 3) varit uruselt utrustade, likaväl har bara 2 varit rejält bautautrustade, men resten har hört till en gråzon som i Sverige kallas för lagom.

De "små" killarna som jag varit med var väldigt medvetna om att de inte var välutrustade, men de hade inga komplex för det och de är utan tvekan de killar som varit bäst på att ge oralsex. (Fantastiskt bra)
Och med små, så menar jag en vuxen man med en kuk i storlek som ett lillfinger.

De "stora" killarna som jag varit med har det alltid varit problem med. Svårt att få upp ett hållbart stånd och om ståndet inte var problemet, så var det att jag fick sprickor

(eeek! gör ont bara att tänka det)

Enligt min åsikt så är sex bäst med killar som har lagom stora kukar.

Lägger till en Penis-chart för de som är nyfikna.

Tror att den ska skrivas ut i A4...

Märk väl att den inte innehåller någon kategori för too small.

Åland

Jag sa till Martin: Vi behöver prata.
Så satte jag mig ner och höll fram båda mina händer med handflatorna upp och fingrarna utspärrade.
Jag höll den vänstra handen lite högre än den högra

och sa: Det här är du för mig. Det här är den kille som jag blev kär i.

Sedan lyfte jag den högra handen

och sa:-Det här är den andra killen, den som dricker och röker och är otrogen. Han äcklar mig. Tidigare har dessa 2 personer varit helt skilda från varandra, men på sista tiden, så börjar de sammanfogas till ett.
För att demonstrera detta så lät jag mina fingrar gå ihop som om de vore två kugghjul.
Det är därför jag är här nu - för här på Åland finns inte den här killen (högra handen), men vad händer när vi kommer hem?

Vad som än händer mellan oss, kommer jag alltid att vara svag för den här personen (lyfte vänstra handen). Men du försvinner för mig, för den här dåliga Martin blir mer och mer dominant.

Och till slut kommer bara det dåliga att finnas kvar.

Det MÅSTE vara slut nu.

Martin: Vi kan prata om det sen - det finns gott om tid.

*pratade inte om det något mer*

Semester...

Från tiden då kärleken inte var skadad

När jag var nykär i Martin så skrev jag detta;

Det är kväll och jag ligger brevid dig
Du blundar men du sover inte
Jag försöker memorisera det ansikte jag känner så väl
för att inte sakna det så mycket när det är borta
jag smeker din kind med ögonen
som om du känner mina tankar tittar du upp och ler
Du värmer mitt hjärta och jag ler tillbaka
och jag njuter av att ha dig här
aldrig längre bort än ett armtag
Men nu är du närmare än så
jag kryper in i din famn och lägger huvudet på ditt bröst
Lyssnar på ditt hjärta som dunkar rytmiskt och jag viskar
Jag älskar dig

Och när jag tänker tillbaka, så var det här innan jag visste att Martin var otrogen. Jag minns hur ren och ömsesidig jag trodde att vår kärlek var. Nu... känner jag bara sorg.

Senaste från fejjan

En kille som påstår att han är Kardiolog från Turkiet har lagt till mig på Facebook. Följande konversation utspelar sig i FB's inbyggda chat;

Det jag inte vågat skriva om

Förra veckan satt jag vid Martins dator och såg att han varit inne på en dejtingsida... Skrev om det här, men tog bort inlägget. Jag blev helt kall. Det kändes fruktansvärt. Omedelbart aktiverade jag min profil på spraydate (jättebarnslig hämndaktion). I alla fall så konfronterade jag Martin med det och frågade vad han höll på med. Han sa att han bara kollade sidan men att, herregud nej, han var inte inne för att dejta någon. Han lät ärlig - men vem fan vet när det gäller Martin. Han ljuger ju hela tiden. Jag valde i alla fall att acceptera det han sa som sanning.


Så häromdagen gick jag in för att radera min profil. Och innan jag visste ordet av så hade jag börjat maila med en kille, som verkade SÅ himla schysst. Och jag kände en sån otrolig längtan efter en relation med någon som är normal och okomplicerad. Samtidigt känner jag mig lite bränd efter mina erfarenheter med Charles Ingvar.


Frågade Sara vad hon tyckte om att jag varit inne på SD och hon sa att hon tyckte att vad jag än gör som gör att jag inte tänker på Martin är okej. Men jag har evinnerliga skuldkänslor. Jag skulle bli helt knäckt om Martin hade gjort detta mot mig.


Men... tänk om han har det redan...

Konsekvenser

Något som alla säger till mig, är att Martin får inga konsekvenser av sitt drickande. Jag förlåter honom varje gång.
Det enda straffet som jag kunde komma på var att jag inte skulle komma till honom på Åland. Fast egentligen var det Sara som kom på det. Sara: Du gör ju ingenting! Ni åker på semester till Åland precis som vanligt.
Och jag skämdes - för jag får känslan av att det är mitt fel att han dricker - bara för att jag låter honom, men jag har så jäkla svårt att lämna honom? Det är ju liksom en del av min sjukdom: Jag är beroende av Martin.
Så jag sa till Martin, efter fyllan i onsdags, att jag inte kommer att komma till Åland, men vartefter dagarna går så växer min längtan efter honom och jag längtar efter att vara på Åland.
Fast jag berättar inte detta för honom.
Han ringde idag och jag hörde på en gång att han var manisk. Det triggar alla mina negativa beteenden.

In the past...

När jag gjort slut på mitt första förhållande var jag 21 och vi hade varit tillsammans sedan jag var 17. Då genomgick jag en period då jag var väldigt impulsiv. Det första jag gjorde var att dra 2 veckor till USA till en man som jag träffat på BZ. Väl hemkommen från resan skaffade jag min första tatuering.
Jag funderade ut olika saker jag aldrig gjort och sedan gjorde jag dem... och självklart var allt relaterat till sex.
T ex bestämde jag mig för att jag ville vara med en ung kille. Jag raggade upp en kille på nätet. Han sa att han var 15 och ville vara med en äldre kvinna, så jag sa att jag var 25. Han hade tandställning och var liten och spinkig. Tyvärr var även utrustningen i samma storleksklass som resten av killen.
Sedan bestämde jag mig för att jag skulle ha ett one night stand med en kille jag aldrig träffat förut. Jag raggade upp en kille jag hittade på Kellys. Han följde med mig och mina väninnor. Betalade entré-avgifter och hällde i mig drink efter drink. Jag var så onykter att jag spillde ut drinkarna. Jag följde med honom hem till hans kompis och när vi kom dit förändrades han helt. Han var hårdhänt och gjorde mig riktigt illa. Han slog mig inte, men jag tappade helt lusten och stack därifrån. Han skrek efter mig att han ville ha det han hade betalt för. Jag ropade tillbaka: Så vill du att vi ska ses fler gånger eller?
Jag fick för mig att jag ville vara med en äldre man. Så jag raggade upp en 35 årig kille. Nu känns inte det särskilt gammalt, men då tyckte jag att han var en riktig gamling. Han var gift och självklart var jag nöjd för då slog jag 2 flugor i en smäll.

Han ordnade ett hotellrum inne i stan och vi träffades i baren.
När han väl tagit av sig kläderna så visade det sig att hans kropp var täckt av utstående födelsemärken. Jag kände mig lite halväcklad av det. Tar man inte bort sådant? I alla fall... mitt i samlaget, så lutar han sig fram och väser:
Är du en liten slampa?
Jag ba: öh... nej...

Och visst, moraliskt sett kanske inte jag är någon lysande förebild, men det är inte något man ska ta upp medan man har sex... i alla fall inte med mig.

Mental vilopaus

Martin har dragit till Åland. Jag funderar och funderar. Jag saknar honom så himla mycket. Samtidigt så har jag verkligen gått igenom vårt förhållande och jag föreställer mig hur Martin var otrogen... och gud vad jag avskyr honom i det läget. Känner att jag verkligen förtjänar någon som vill vara med mig, bara mig... resten av livet...
Ska det vara så jävla svårt?