...och så sa jag till Martin: Är du trött eller ska vi ha sex?
Han skrattade till, men han sov ju redan, så jag var redan förberedd på ett nej. Sedan har jag ju konstaterat tidigare att det inte är någon idé att fråga utan det är bara att ta för sig.
Helt plötsligt vänder han sig mot mig klarvaken och säger: Miss Understood, idag när vi hade sex, så kände jag prestationsångest och det var ditt fel. Det är första gången jag har känt så.
Mitt huvud bara exploderade. Jag fattade ingenting. Vad har jag gjort? Vad har jag sagt, som gör att han är rädd för att inte kunna tillfredsställa mig?
Fick honom att berätta vad jag har gjort och en av sakerna som störde honom mycket, var att första gången vi hade sex, som tydligen var det skönaste sex han någonsin har haft, så dissade jag det sexet. Men det är inte sant.
Jag; Du måste acceptera att vi har upplevt det på olika sätt. Jag tyckte att det var bra sex, med tanke på att det var första gången. Själv njuter jag mer när jag varit med någon flera gånger - då slappnar jag av mer. Jag är jätteglad att du tyckte att det var så skönt.
Sedan sa Martin också att jag har kritiserat honom för att han kommer fort och det är ju helt galet uppfattat. Det var under en period då han hade svårt att komma och då sa jag till honom att det är bara skönt om det håller på längre, så att han inte skulle "ge upp hoppet". Mycket av det här har ju börjat med medicinerna som Martin äter, men om han ska börja tvivla på sin förmåga, så att det mentala också sätter käppar i hjulet då blir det för mycket knas.
Jag: Du kan inte påstå att jag inte bekräftar dig, för du vet att jag älskar att ha sex med dig. Du vet att jag älskar din kuk.
Martin: Jo det gör jag. Tyvärr är det bara det negativa som fastnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar