Vi...

Vi bråkade förra veckan... Ett riktigt "dra åt helvete, din jävla apa"-gräl.

Hansl skulle aldrig säga så.

Det är ur min mun som grodorna hoppar, medan han följer mig runt hela lägenheten och tjatar om att vi ska kommunicera.

och jag sa till honom att: du måste låta mig vara innan jag blir så där "kalle anka"-arg.
-Ge mig tid att samla mig, så att jag inte säger en massa saker som jag ångrar.

Men när det väl tystnat och jag dragit mig tillbaka till vår säng tog det mindre än en minut innan tårarna sprutade och letade upp honom och kramade honom och bad om ursäkt för alla dumma saker jag sagt.

allt...
jag menade det inte... jag vill inte att han ska åka till Holland... eller till helvetet heller...

och Hansl förlåter...

Holland

Biljetterna är bokade och vi åker om 3 veckor... hela familjen

Ska bli skönt att komma ifrån lite.

Valentine

Alla hjärtans dag-stämningen var på topp...

Vi åt en kärleksmiddag, hela familjen, med chokladhjärtan som dessert.

Det var väldigt speciellt för att vara måndag.

Hansl skulle få en egen dessert när dottern somnat.

Gå-ut-sminkad, i korsett hade jag tänkt vänta jag på honom i sovrummet och vi skulle älska med varandra.

men istället somnade jag i soffan... med dottern i famnen.

Nytt försök på tisdag kväll...

-Happy second valentines day, sa Hansl när han släppte av mig i morse.

Alla hjärtans dag...

Ha en underbar "Alla hjärtans dag"

Från förr...

Min första riktiga pojkvän och jag var tillsammans i 4,5 år.

En kväll var vi ute med hans bästa vän och och dennes flickvän.

Jag hade lagt ner mycket energi på att locka håret, trots att min pojkvän inte gillade lockigt hår.

Vi var på Getingen, en bar med ett minimalt dansgolv och träinredning, som låg i ett av Hötorgshusen.

Och hela kvällen fick jag lida av mitt frisyrval, för så fort min pojkvän fick chansen tog han tag i mitt hår och slet till.

Han hade aldrig varit fysiskt elak mot mig förut och jag beklagade mig för hans bästa väns flickvän, Amanda, men hon reagerade inte ens.

Till slut fick jag nog och gav min pojkvän en örfil, och sa: Nu lägger du av!

Och det är inte så att jag har för vana att slå mina pojkvänner, men i vilket fall så är det kanske därför jag så väl kommer ihåg den här kvällen.

Flera år senare fick jag reda på, att den kvällen blev Amanda slagen sönder och samman av sin pojkvän, vilket han tydligen gjorde med jämna mellanrum.

Och medan hon satt och stirrade tomt ut i luften, satt jag där och gnällde över att min pojkvän drog mig i håret.

Nu är hon här...

Natalie...

Tjejen som inte är Hansls lillasyster.

Men hon är trevlig och jag känner mig inte svartsjuk.

Sista ordet

Jag upptäckte även att Hansl måste ha sista ordet när vi diskuterar.

Återigen var det min pappa vi pratade om. Jag sa åt honom att jag inte ville höra något mer demens-prat från hans sida, eftersom det inte är aktuellt. Pappa är inte dement.

och då sa han: men o m någonting händer, så får du skylla dig själv.

Jag: Men jag vill inte höra något mer demens-prat från dig.

Hansl: Men du fortsätter ju att säga saker, så att jag blir provocerad att svara.

Och då tänkte jag att det gjorde jag INTE ALLS - det är bara att han inte kan ta att det sista som sägs i diskussionen kommer från min mun.

Och det känns som om jag har fått tag på en ganska stor pusselbit till Hansls hjärna...

Jag har förstått att han hamnat i konflikter med sina föräldrar och med kompisar, men jag har liksom inte förstått varför det blivit så stort, varje gång,

men det är helt enkelt för att han inte vet när han ska sluta.

I natt...

... sov vi i alla fall tillsammans.

- men inte förrän jag sagt till honom att jag faktiskt ville dela säng med honom.

Och egentligen var det skitsamma för mig, för jag sov när det var dags för honom att gå och lägga sig, men jag är inte sugen på att hålla konflikter vid liv.

Vi pratade lösningar och hur vi ska få vardagen att fungera trots att vi är så olika, men även hur vi ska få det att fungera när min pappa är här.

Jag har aldrig haft ett så utdraget "gräl" tidigare. Det är en ny erfarenhet som jag gärna hade varit utan.

det sämsta grälet någonsin

Jag sa till honom igår att jag har något som jag behöver prata om.

Och sedan sa jag allt som jag gått och hållit inom mig...

Och ni vet hur det ska funka när man bråkar:

-Jag säger mitt

-Han säger sitt

-Vi diskuterar olika lösningar

-Försoningssex

Men så fungerar det inte när man bråkar med Hansl:

-Jag säger mitt

-Han säger sitt

-Jag diskuterar lösningar

-Han säger sitt igen

-Jag går och lägger mig 20.00

-Han sover på soffan

Chaos is my middlename

Det är så himla jobbigt. Hela mitt inre är i konflikt, bara för att jag inte har talat ut med honom om mina känslor kring hans utbrott över min pappa.

Och jag kastas från att i ena sekunden vara sammanbiten och sur, till att i andra slås av hur mycket jag älskar honom.

Do you love me?

Han frågar för att han är osäker.

Jag tar inga initiativ att kyssa och krama honom, så han begär att jag ska berätta exakt varför jag älskar honom.

Varför är han speciell och bättre än alla andra killar?

Men jag kan inte. Jag har svårt för kärleksförklaringar på kommando och nu är det svårare än någonsin.

För jag känner att han sårade mig när han attackerade min far och jag är oändligt glad att pappa inte vet om vad som pågick.

Sex

Jag har inte haft sex med Hansl på tre dagar. Det är mycket för att vara oss.

Och det är inte för att han inte har velat, det är helt och hållet jag som bromsat in...

och jag vet inte om det är på grund av allt tjafs om pappa eller om det är för att jag varit så in i döden trött den senaste veckan.

Fast jag känner att jag längtar efter honom...

min kropp längtar efter hans.

Paus

H: Are you angry?

Jag: No!

H: You look angry.

Jag känner igen det från förr, när jag var tillsammans med dotterns pappa. Då jag gick omkring och var arg konstant. Bet ihop käkarna hårt, hårt.

Jag är inte arg, men jag är arg.

Jag bad pappa hålla lite bättre ordning på sina muggar och tallrikar och det gav omedelbart resultat. Vårt hem blev renare och Hansl blev på bättre humör.

Nu har pappa åkt upp till Dalarna och jag saknar honom redan.

Och ikväll kommer Hansls pappa och morbror.

En jobbarkompis tyckte att jag skulle göra likadant med hans pappa, som Hansl gjort med min och även om tanken var lite lustig, så kändes det som en omöjlighet, för jag älskar Hansls föräldrar.

Igår...

...kulminerade Hansls utbrott över min pappa.

Han var SÅ upprörd och SÅ äcklad, enligt honom själv.

och han gnällde på allt, som att pappa hade 2 glas mjölk att dricka i och att han lämnat mjölktetran framme på bordet, att han spillt ostflagor på golvet... han gnällde på ALLT!

Han sa att min pappa börjar bli dement.

Och sedan sa han att om pappa är dement, så kanske han förgriper sig på min dotter utan att veta vad han gör.

Jag tog bara emot allt, sa inte emot någonting, men någonstans så hatar jag honom för att han gått till angrepp på någon jag älskar så högt.