Min första riktiga pojkvän och jag var tillsammans i 4,5 år.
En kväll var vi ute med hans bästa vän och och dennes flickvän.
Jag hade lagt ner mycket energi på att locka håret, trots att min pojkvän inte gillade lockigt hår.
Vi var på Getingen, en bar med ett minimalt dansgolv och träinredning, som låg i ett av Hötorgshusen.
Och hela kvällen fick jag lida av mitt frisyrval, för så fort min pojkvän fick chansen tog han tag i mitt hår och slet till.
Han hade aldrig varit fysiskt elak mot mig förut och jag beklagade mig för hans bästa väns flickvän, Amanda, men hon reagerade inte ens.
Till slut fick jag nog och gav min pojkvän en örfil, och sa: Nu lägger du av!
Och det är inte så att jag har för vana att slå mina pojkvänner, men i vilket fall så är det kanske därför jag så väl kommer ihåg den här kvällen.
Flera år senare fick jag reda på, att den kvällen blev Amanda slagen sönder och samman av sin pojkvän, vilket han tydligen gjorde med jämna mellanrum.
Och medan hon satt och stirrade tomt ut i luften, satt jag där och gnällde över att min pojkvän drog mig i håret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar