Vi bråkade förra veckan... Ett riktigt "dra åt helvete, din jävla apa"-gräl.
Hansl skulle aldrig säga så.
Det är ur min mun som grodorna hoppar, medan han följer mig runt hela lägenheten och tjatar om att vi ska kommunicera.
och jag sa till honom att: du måste låta mig vara innan jag blir så där "kalle anka"-arg.
-Ge mig tid att samla mig, så att jag inte säger en massa saker som jag ångrar.
Men när det väl tystnat och jag dragit mig tillbaka till vår säng tog det mindre än en minut innan tårarna sprutade och letade upp honom och kramade honom och bad om ursäkt för alla dumma saker jag sagt.
allt...
jag menade det inte... jag vill inte att han ska åka till Holland... eller till helvetet heller...
och Hansl förlåter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar