Svårt att sova

Jag har haft svårt att sova på sista tiden. Jag vaknar vid 4 och sedan ligger jag och tänker på Hansl och att han ska flytta hit och dottern och jobbet ända till klockan ringer.

Jag är trött och frånvarande på jobbet och har egentligen inte energi att göra någonting.

Och om någonting annat...

Sara och jag pratade i telefon igår och hon sa: Vad konstig du låter? Har du en kille där?
Jag: Men om jag hade en kille här skulle jag väl knappast sätta mig och ringa till dig?
Sara: Du har Martin där!?
Jag: Nej.

Fast hon vet inte att jag har träffat Martin... i fredags. Det var helt kort, men det var inte mindre jobbigt för det.

Han är så förändrad och jag tycker så fruktansvärt synd om honom. Jag frågade honom om det går bra.
M: Det går knackigt.
Tårarna började rinna. Jag kunde inte hjälpa det.
Jag gav honom en kram och viskade in i hans axel: Jag vill att du ska fixa det här.

Sedan skildes vi åt. Och jag är så glad att jag inte är en del av hans liv. För att välja bort att leva med hans bipolaritet är nog ett av de sundaste besluten jag gjort. Och jag är tacksam över att jag inte har behövt stå vid sidan och se honom förfalla till det vrak han är nu.

Och jag vill inget hellre än att han lyckas få ordning på sitt liv, men jag är tror inte att det går.