Han dippade igår igen...
med självförtroendet.
-I'm ugly
-I'm disgusting
och jag vet inte vad jag ska säga för att få honom att må bättre. För ingenting får honom på bra humör...
så jag provade med lite omvänd psykologi och pratade ner mig själv, inte lika kraftigt som han gjorde, utan mer diskret, men sanningsenligt: Jag vet att jag inte har en kropp som en fotomodell...
och längre kom jag inte förrän han öste kärlek över mig: You are so beautiful. I wish I could hold you and make love to you and make you feel better.
Om man nu ser det som så, att han tror att jag blir gladare av samma sak som han skulle bli gladare av, så var detta vad han hade behövt höra egentligen.
Han behöver löften om sex och kärlek för att bygga sitt självförtroende.
Jag behövde också sex och kärlek när jag var som mest vilsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar