Holland... sista... absolut sista resan

Återigen har jag bokat en resa till Holland. Det är med väldigt blandade känslor...

Hansl har inte varit här sedan i september och samtidigt har jag varit hos honom 3 ggr, snart fyra, då.

Det är inte så att jag inte trivs hos honom. Jag älskar att vara där. Jag gillar att umgås med honom och hans familj.

Men om det nu är så att han ska flytta hit, borde han inte anstränga sig lite för att få tid hos mig och känna efter hur han trivs?

Och det är alltid med förevändningen att han är rädd om sitt jobb... och det går ju liksom inte att argumentera emot.

Jag tänker sätta ner foten nu. Jag tänker inte åka dit fler gånger om inte han kommer hit först.

Martin

Jag pratade med Martin... på msn
Jag sa till honom att jag känner att jag inte kan hålla kontakten med honom längre.

Jag tänker att eftersom han ändå dejtar, så är kontakt med mig det sista han behöver. Det kommer vara tillräckligt ansträngande på ett eventuellt förhållande att hans exfru hör av sig i tid och otid.

För min egen del så tänker jag på Hansl, som hatar att jag har kontakt med mina ex.

Jag kan liksom inte hjälpa att de hör av sig. Inte alla mina ex, men de flesta gör det, lite då och då... även killar som jag bara dejtat för massor av år sedan.

Och det är inte att de vill ha tillbaka mig på något sätt, utan de hör av sig som vänner.

Martin svarade att även om vi inte hörs så ofta, så har han stor tröst i att veta att han kan prata med mig om det är något.

Och det kändes som om han bakband mig, som att jag inte har något val, utan måste hålla kanalen öppen.

Pratade med Sara om det och då sa hon att jag kan inte bara säga att jag vill bryta kontakten för det blir alldeles för definitivt, utan jag måste göra det successivt.
Blockera honom på msn och i nästa steg låta bli att svara när han ringer.

Jag har väldigt svårt för det... att inte svara när han ringer... för jag är orolig att han tänker ta livet av sig.

en stor gest i litet format

det känns i hela kroppen när jag tänker på det....

Vi fick godispåsar med blandat godis av hans mamma

och han plockade ur skumhjärtat

och gav det till mig

Love

Hansl säger:
u knows what make me happy
Miss Understood säger:
what?
Hansl säger:
u and a buetyfull river
thats the two things in my live that i love
Miss Understood säger:
<3
Hansl säger:
or do u think iam crazy
Miss Understood säger:
no
Hansl säger:
i can really be with myself with u
and with a river too

Träffade Martin

och jag sa inget till Hansl. Jag mår så dåligt över det. För Hansl förtjänar inte att bli förd bakom ljuset, men han har också sagt att om det ändå inte är något som har bäring i vårt förhållande så vill han inte heller veta.

Och att jag har träffat Martin påverkar inte mig och Hansl alls. Jag känner mig idylliskt förälskad i Hansl och jag har inga som helst romantiska känslor för Martin.

Först och främst hade han druckit när jag träffade honom. Jag kände en aning... och jag frågade honom: Har du druckit.
Martin: Nej ( på det där sättet så att det hörs att han ljuger)

Och det är ju jättesorgligt att han sabbar sin nykterhet det första han gör, men jag kunde inte låta bli. Jag började skratta och jag skrattade riktigt hjärtligt, men jag märkte att Martin inte visste hur han skulle reagera. Gick hon på lögnen eller inte?

Martin berättade att han träffat en tjej i onsdags. Hon är från Uppsala.

Han sa det inte rakt ut, men antydde att de hade haft sex...

Och jag kände inget... Jag trodde att det skulle kännas, men det gjorde det inte.
Om möjligt, så kände jag en lättnad över att han inte satsar på knarkarbruden.
Jag frågade om Uppsalatjejen känner till hur det ligger till med allt och han sa att han inte hade berättat det.
Jag ba: Oj?

Men det kändes så himla skönt, som en bekräftelse att jag har kommit över honom. Jag kände mig så glad över att han inte är min längre.

Hansls skumma beteende

Jag har inte pratat med någon om det, än mindre har jag pratat med Hansl om att jag tycker att han uppför sig konstigt.

När jag har varit där... så försvinner han ut...
Det är korta ärenden men de är frekventa och varierar mellan 15-30 minuter, minst 2 ggr per kväll.
Det är antingen att:

• han behöver handla något
• han ska gå över till sina föräldrar,
• han ska tvätta bilen
• han vill gå ut och promenera lite (frågar inte om jag vill följa med)

Och jag undrar så vad det är han gör.

Jag tänker att han behöver lite tid för sig själv.

Hade det varit Martin hade jag omedelbart trott att han var otrogen, men med Hansl finns inte ens sådana tankar. Det är något annat, men jag vet inte vad.

Martin skickade sms

när jag var där, i Holland. Jag kunde inte ljuga.

Hade jag varit förberedd på att han skulle göra det, så hade jag tänkt ut något att säga.

Inte för att jag vill ljuga, men jag vill inte att Hansl ska känna oro,

när det inte finns något att oroa sig för.

Hansl: I thought we had talked about this?
Jag: I'll tell him off.

Hansl är viktigast för mig och jag vill att han ska känna sig trygg och lycklig.

Men jag har gett Martin ett löfte också. Jag har lovat att finnas här för honom.

Jag trodde nog inte att jag skulle bli kär i någon annan medan han var inlagd

och nu är mitt löfte till Martin en enorm börda.

Som om han läser mina tankar...

ringer han idag och vill prata om när vi ska ses nästa gång.

H: So when can you and your daughter come to me?
Jag: I didn't know that it was my turn to come to you.
(Märk spår av sarkasm här, eftersom det är jag som varit hos honom de senaste 3 gångerna)
H: Honestly I would rather come to you, but I don't know if that is possible.
Jag: I understand.

Och det har med hans jobb att göra - jag vet det - han förklarar, men jag vet redan

för han har sagt det förr.

Så jag börjar kolla upp resor till Holland. Hittar en, men jag vågar inte boka.

Sist jag gjorde det så sa han att det var DEN helgen som han hade kunnat komma till mig.

Love

Just nu känns det så himla bra...

Man känner sig älskad och uppskattad...

Man har fått massor av sex...

Enda orosmolnet är att vi inte har diskuterat när vi ska ses nästa gång

God Jul

Det gick bra att komma hem. Inga förseningar eller så... men det kändes jättejobbigt.

Jag vill hem, men inte bort från honom.

Och min dotter saknar honom. Det lär bli mycket prat om Holland den närmaste tiden.

Hon är avlevererad hos sin far och jag softar med min älskade pappa hos brorsan.

Vill önska alla en God Jul!

Att vara eller inte vara

Vi skulle åkt hem i söndags...

Vi tillbringade 7 timmar pa Düsseldorfs flygplats. Efter 5 timmar fick jag veta att flyget var inställt och efter ytterligare 2 fick jag veta att min nästa möjlighet att komma hem kommer på onsdag,

dagen före julafton...

och jag har upptäckt att det är en stor skillnad mellan att inte vilja åka hem och att inte kunna åka hem.

Miss Understood åker till Holland

Marsvin lämnat hos Elvira. Syrran vaktar katterna.

Och det är alltså första gången min dotter ska träffa Hansl.

Och jag mår fysiskt illa, för att jag är nervös för resan. När ska man bli så luttrad att man inte känner av resfeber?

Sara sa att hon tycker inte som att det verkar som om jag är lika kär i Hansl längre. Jag fattar inte vad hon pratar om.

Ska i alla fall bli jätteskönt att få tillbringa de här dagarna med honom.

Vi kommer hem på söndag.

Nu ska jag väcka dottern så att vi kan äta frukost innan det är dags att ge sig iväg till flygplatsen.

Samtal i natten

Jag pratade med Martin i natt... på msn

Han ska få permission under julhelgen... Jag undrar han kommer att dricka när han är ledig.

Jag tror att jag måste ta bort honom från mina kontaktlistor.

Jag vill egentligen inte prata med honom, men så kommer det tillfällen som inatt då jag kände mig ensam och såg att han var online och jag kunde liksom inte låta bli.

Och sedan ångrade jag mig när han berättade om hur han fått klämma på en tjejs bröst, för hon hade druckit sig full på listerine och ville visa upp sina silikontuttar.

Det känns NÄSTAN lika illa som att höra på när ens föräldrar pratar sex. Man vill stoppa fingrarna i öronen och ropa: LALALALALA

Hur vi hanterar varandras utekvällar

Jag går inte ut så mycket. Kanske 4 ggr om året, men när jag går ut då vill jag verkligen festa.

Det här är så konstigt.

För någon månad sedan skulle jag äta middag med några av mina gamla klasskamrater (2 av dem var killar), så var Hansl orolig. Han ville att vi skulle hålla kontakten utmed kvällen.

Jag svarade att det är klart att jag gör det som känns bäst för honom.

Förra helgen var Hansl ute. Och jag sa: Don't call.
Och han ville så gärna ringa mig när han kom hem, men jag sa nej, för jag kände att det skulle vara jobbigt att höra honom full. (vilket säkert har att göra med mina gamla hjärnspöken)

Så igår, när jag skulle ut, erbjöd jag mig att ringa honom under kvällen och då sa han nej.
Han ville inte att jag skulle ringa. Han ville inte ens att jag skulle sms:a när jag kom hem.

Jag fattar i n g e n t i n g.

Senaste samtalet med Martin

Jag pratade med Martin på msn förra veckan och jag har tänkt att jag skulle skriva om det men det var så himla jobbigt att jag inte orkade.

Jag har ju förstått att han är kär i den där knarkarbruden - hon som skulle slå sönder en kille med en biljardkö. Han förnekar det, men jag förstår. Precis som jag förstod att det var något med den lilla 19-åringen som vi träffade på min jobbarkompis 50-årskalas.

Och jag HAR gått vidare, men det här var visst en liten tröskel till som jag måste passera.

Det är väl den ultimata bekräftelsen på att det inte finns någon återvändo och jag frågade Martin om han har gått vidare:
Han svarade: Jag skulle inte vilja bli ihop med dig igen. Jag skulle inte kunna lita på dig.

Det lustiga är att jag kan räkna det jag dolt för honom på ena handen, medan han ljög för mig HELA tiden.

Whatever... det hade varit lätt att gå igång på det, men jag bad om ursäkt för det jag gjort och sa att när vi hade ett förhållande så var jag en ordentlig flickvän... jag strulade inte runt.

P M S

Har känt att det varit på G... så för ett par dagar sedan började det.

Jag började irritera mig på småsaker. Och de här småsakerna växte till stora.
Sist höll jag på att ställa in Hollandsresan som jag och dottern ska göra om 2 veckor.

Hansl var ute igår och festade.
Han ville ringa mig senare och jag bad honom inte ringa.
(fullt medveten om att det förelåg hög risk för PMS-labilitet å min sida)

Det är det värsta med min PMS, för jag har ingen aning om vad jag kan flippa ur om och det sista jag vill göra är att förstöra en rolig utekväll för honom.

Samtidigt kunde jag inte förklara att det var därför jag inte ville att han skulle ringa, men han måste ha någon förklaring,

annars får man frågan: "Don't you love me any more?" som ett brev på posten.

Jag drog till med att om jag sover när han ringer, så kanske min telefon väcker de andra. (min pappa och min dotter). En förklaring som gick hem.

Och idag känns allt mycket bättre! Jag blåser PMS-faran över!

Vi har pratat i 2 omgångar redan och allt var bra. Vi sa att vi skulle höras igen ikväll...
Då ringde han från sina föräldrar och lät jättetrött, så jag sa att vi kanske ska höras imorgon istället.
Hansl: What? Aren't you angry then?
Jag: No?! I'm the best girlfriend in the world!
Hansl: Yeah, you are!

Och det är så förjävla härligt när man känner att PMS-dagarna är förbi och man inte längre riskerar att förvandlas till en oresonlig bitch.

Jag försöker fortfarande greppa

hur allt kan vara så annorlunda mot hur det var för ett år sedan. Jag tänker att jag kanske behöver bearbeta skiten på något sätt, så att jag kan släppa allt, men jag vet inte hur eller var jag ska börja.

Jag pratade med Martin och jag känner verkligen hur bitter jag har blivit och jag fattar inte varför, för det är ju lika mycket mitt fel det som hänt. Jag valde ju att stanna, jag valde ju att tro på det han sa fast jag visste att det var lögner.

Jag kanske behöver förlåta honom.

Kanske är DET vägen till att komma förbi känslan av att ha slösat bort 4 år av sitt liv och en hel massa kärlek på någon som aldrig satte mig först.

Jag läser i bloggen för att få kontakt med hur mycket jag älskade honom, för i mitt hjärta finns det inte kvar. Det känns så konstigt... precis som med mailen... det känns som om det gäller någon annan...

och det var inte ens ett år sedan.

Tillbakablick

Rensar mailen på jobbet och råkar bläddra mig in bland alla mail som Martin skickat till mig under vårat fyra år långa förhållande. Jag har sparat alla.

Jag ögnar igenom snabbt i preview fönstret och konstaterar att "det där skrev han innan jag flyttade" och "det där skrev han när vi först pratade om att förlova oss"...

och det känns

så konstigt

som om det är en annan människa det gäller,

trots att jag vet hur det var när vi skulle iväg och titta på ringar

och när vi hittade ett par som vi båda verkligen gillade

och det slutade med att vi köpte ett annat par för att de var billigare

...

Jag stänger dörren till det förflutna...
*makera, delete*