Har känt att det varit på G... så för ett par dagar sedan började det.
Jag började irritera mig på småsaker. Och de här småsakerna växte till stora.
Sist höll jag på att ställa in Hollandsresan som jag och dottern ska göra om 2 veckor.
Hansl var ute igår och festade.
Han ville ringa mig senare och jag bad honom inte ringa.
(fullt medveten om att det förelåg hög risk för PMS-labilitet å min sida)
Det är det värsta med min PMS, för jag har ingen aning om vad jag kan flippa ur om och det sista jag vill göra är att förstöra en rolig utekväll för honom.
Samtidigt kunde jag inte förklara att det var därför jag inte ville att han skulle ringa, men han måste ha någon förklaring,
annars får man frågan: "Don't you love me any more?" som ett brev på posten.
Jag drog till med att om jag sover när han ringer, så kanske min telefon väcker de andra. (min pappa och min dotter). En förklaring som gick hem.
Och idag känns allt mycket bättre! Jag blåser PMS-faran över!
Vi har pratat i 2 omgångar redan och allt var bra. Vi sa att vi skulle höras igen ikväll...
Då ringde han från sina föräldrar och lät jättetrött, så jag sa att vi kanske ska höras imorgon istället.
Hansl: What? Aren't you angry then?
Jag: No?! I'm the best girlfriend in the world!
Hansl: Yeah, you are!
Och det är så förjävla härligt när man känner att PMS-dagarna är förbi och man inte längre riskerar att förvandlas till en oresonlig bitch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar