När jag var liten...

...älskade jag Cuba Cola, så jag köpte en idag - men den smakade skit.
Sara har sms'at med Martin och det här berättade han att de kom fram till hos på psykmottagningen:
"Vi har skissat på
framtiden. En
inlaggnniingin se inte
som den bästa
lösningen, då jag med
största sanorlighet
bara skulle forsoffas
till.så fokus kommer
att ligga på att jag tar
mig i kragen och
försöker åter igen ta
tag i mitt liv. Dock med
restriktivationer mot
att jag dricker. Så jag
har nu en lång lista
med saker att ta tag i ."
Det här var ju så långt ifrån vad jag önskade för Martin som man kunde komma. Han måste fokusera på sin sjukdom och få den under kontroll och SEDAN kan han fokusera på att ta sig i kragen och ta tag i sitt liv.

Vad händer nu?

Jag vet inte.
Enligt min kompis, Sara, så har Martin bestämt sig för att han ska vinna tillbaka mig. Han är villig att göra vad som helst. Jag sa till henne att jag skulle vilja att han blev inlagd på någon typ av hem, långt från Stockholm, med en terapeut så att han kan få kognitiv terapi och en massa andra bipolära, så att han kan få prata med andra i samma situation.
Sara pratade med Martin på msn, medan vi satt i telefon. Hon påpekade hela tiden hur han manipulerade henne så att samtalet inte skulle handla om att han hade ljugit för mig trots att jag bad honom vara ärlig. Jag kände igen precis hur han försökte styra samtalet och det slog mig hur lättledd jag är. Som tur var är Sara inte det och hon styrde tillbaka samtalet till att handla om att han skulle bli inlagd. Han sa att han skulle försöka bli det.

Jag har gjort slut med Martin

för knappt 10 minuter sedan. I vårat förhållande har det största problemet, enligt mig, varit att Martin har ljugit för mig. Jag har sagt att jag förlåter det mesta, men jag blir riktigt besviken när han ljuger.
Och det började när vi gick och la oss... Jag kände att han luktade rök, när han andades genom näsan. Så jag frågade honom om han hade rökt och han sa nej... men jag hörde att han ljög. Det är lite svårt att förklara men med åren så har jag lärt mig exakt hur Martin låter när han ljuger.
Efter lite tjatande så erkände han till slut. Så vi hade ett litet samtal om att jag egentligen skiter i att han rökte, men jag vill att han är ärlig mot mig.
Då kom jag ihåg att han hade sagt i måndags att han hade migrän, och under de år vi varit tillsammans så har han vid varje tillfälle som han har klagat på migrän, så har det senare visat sig att han har druckit vid de tillfällena. ("migränen" är egentligen kräkattacker som orsakas av att Martin tar antabus. Han har tuppat av en gång och vaknat i sina egna spyor)
Så jag frågade honom:
Drack du i måndags?
Martin: Nej.
Och mitt hjärta krossades, för det hördes att han ljög. Och jag tjatade och tjatade. men han framhärdade att han inte hade druckit och trots att jag visste att han hade druckit, så till slut sa jag till honom;
Om det någon gång i framtiden kommer fram att du har ljugit för mig ikväll så är vårat förhållande över.
Med det här, så visste jag också att jag slog en spik i kistan. Det som var mest irriterande var att jag förklarade för honom att jag visste att han ljög och att han fortsatte ljuga i alla fall.
Till slut så tänkte jag att jag fick väl lov att leta reda på konkreta bevis som han inte kunde förneka. Så jag letade upp systembolagskvittot och mycket riktigt hittade jag det i hans högra jackficka. Han hade inhandlat en kvarting bells och två burkar cider. Jag gick in och tände lampan och frågade igen om han hade druckit.
Jag; du får en sista chans att rädda vårat förhållande... OM du talar sanning nu. Har du druckit?
Martin: Nej
Jag: Så du känner inte igen det här; 2 cider och 350 cl Bell's? Oj en kvarting!
Martin: Jo, det känner jag igen.
Jag: Du kan ta av dig förlovningsringen. Från och med nu är vi inte längre förlovade.
Martin gav mig ringen och jag plockade av min egen.
Jag: Du kan lämna din nyckel här när du åker imorgon bitti.
Martin: Va? NU?
Jag: Nej jag vill inte att du ska ut och köra när du har tagit din sömntablett. Åk imorgon du.

Jag fick ett mail...

Jag tog av mig alla kläder...

...och så sa jag till Martin: Är du trött eller ska vi ha sex?

Han skrattade till, men han sov ju redan, så jag var redan förberedd på ett nej. Sedan har jag ju konstaterat tidigare att det inte är någon idé att fråga utan det är bara att ta för sig.


Helt plötsligt vänder han sig mot mig klarvaken och säger: Miss Understood, idag när vi hade sex, så kände jag prestationsångest och det var ditt fel. Det är första gången jag har känt så.

Mitt huvud bara exploderade. Jag fattade ingenting. Vad har jag gjort? Vad har jag sagt, som gör att han är rädd för att inte kunna tillfredsställa mig?

Fick honom att berätta vad jag har gjort och en av sakerna som störde honom mycket, var att första gången vi hade sex, som tydligen var det skönaste sex han någonsin har haft, så dissade jag det sexet. Men det är inte sant.

Jag; Du måste acceptera att vi har upplevt det på olika sätt. Jag tyckte att det var bra sex, med tanke på att det var första gången. Själv njuter jag mer när jag varit med någon flera gånger - då slappnar jag av mer. Jag är jätteglad att du tyckte att det var så skönt.

Sedan sa Martin också att jag har kritiserat honom för att han kommer fort och det är ju helt galet uppfattat. Det var under en period då han hade svårt att komma och då sa jag till honom att det är bara skönt om det håller på längre, så att han inte skulle "ge upp hoppet". Mycket av det här har ju börjat med medicinerna som Martin äter, men om han ska börja tvivla på sin förmåga, så att det mentala också sätter käppar i hjulet då blir det för mycket knas.

Jag: Du kan inte påstå att jag inte bekräftar dig, för du vet att jag älskar att ha sex med dig. Du vet att jag älskar din kuk.

Martin: Jo det gör jag. Tyvärr är det bara det negativa som fastnar.

så jäkla segt

Jag var hemma igår, sjuk. Martin var hemma med mig. Vi låg och sov hela dagen, vilket är en vanlig dag för Martin men inte så vanligt för mig. Det var skönt och behövligt. Men det konstiga var att vi inte pratade så mycket med varandra. Det var som att vi inte hade något att säga varandra, men på något sätt gjorde det ingenting. På kvällen somnade jag på soffan, sedan gick vi och la oss vid tio.
MEN hans son hade fått feber, vilket gjorde att Martins exfru ringde honom en gång i timmen och berättade det senaste som hänt. När hon ringt 3 gånger så frågade jag om hon brukar göra så här och då sa han att hon brukar göra det när barnen är sjuka för hon vill ha bekräftelse på att hon gör rätt. (Det här är alltså kvinnan som åkte till sjukvården när dottern hade fått fyra myggbett)

Det var ju inte helt lätt att sova när hon ringde hela tiden, men jag lyckades slumra till mellan samtalen.

Medeberoende och allt vad det innebär

Martin gjorde en sak i helgen som verkligen fick mig att börja oroa mig för hans dotter.
Vi var hemma hos min väninna och han berättade att han sagt till sin mamma att vi skulle komma över och hämta dottern vid 18.30. Vi åkte lite tidigare så vi skulle komma dit vid 18.10. Då hade han mig att ringa hans föräldrar och berätta det. Jag sa lite skämtsamt att det här var visst kvällens viktigaste samtal. Men han sa att det var visst jätteviktigt för att det är viktigt för hans dotter.
Jag förklarade för honom att det är bara viktigt för henne eftersom hon är medberoende och i och med det har hon ett kontrollbehov som Martin i sin egen sjukdom behöver tillfredställa. Han blev jättearg och sa att han har gjort så med sin exfru i 16 år och det har gått JÄTTEBRA. (gaaah!!?! tar han upp sin störda exhustru i det HÄR samtalet) Jag tappade hakan och sa; Hon är ju mer medberoende än någon annan och HELT utan sjukdomsinsikt.

Jag vet i alla fall om att mitt beteende är fel. Jag kan hindra mig själv i situationer och se att; nu är jag inte riktigt frisk.

Önskar bara att Martin kunde lära sig detsamma. Och att han inte eldar på sin dotters medberoende, utan hjälper henne att bli en frisk sund människa.

Trött på ondskefull exfru...

Martin berättade att Lena hade sagt att barnen förväntar sig "alla hjärtans dag"-presenter.
Vad fan? Bara för att hon är gjord av pengar. Problemet är att om Martin också ger sina barn presenter, så måste ju jag ge min dotter en present och jag tycker att alla hjärtans dag är superfånigt. Alltså jag tycker inte att det är fel att FIRA alla hjärtans dag: Man kan gå ut och äta - ha lite extra vågat sex, eller skriva ett kärleksbrev eller bara säga att man älskar varandra. Jag är så fruktansvärt emot att man ska visa sin kärlek med dyra presenter. Jag fick för fan inga jävla alla hjärtans dag-presenter av mina föräldrar. Min pappa har aldrig ens sagt att han älskar mig, men ändå vet jag att han gör det.
Martin vet att jag blir upprörd, så varför berättar han vad Lena säger? Det måste vara så att han gör det för att han själv tycker att Lenas resonemang är uppåt väggarna och han vill ha lite medhåll från mig. Jag måste be honom sluta med det, för det här sliter snarare på mig, på oss.

A Solitary Man med HIM

Världens tröttaste människa...

Martin har nog slagit nya trötthetsrekord i helgen. Fast på något sätt så gör det mig inte lika mycket när jag fått sex. Och jag tittar på Martin och jag överväldigas av hur mycket jag känner för honom. Den kraftfulla attraktionen som efter tre år fortfarande överraskar mig.

Spiralhelvetet som jag satte in för 1½ vecka sedan ger fortfarande upphov till blödningar. Ska det verkligen vara så? Sa till Martin att om jag kommer ha mens 2 veckor i månaden för att jag ska ha spiralen insatt så tycker jag inte att det är värt det. (Ger det ett halvår)

Ondskefull exfru ringde igår och frågade Martin om han kunde ta barnen i augusti för hon ska till Göteborg på Madonna. (Finns inte en chans att Martin kommer ihåg det när augusti nalkas.)
Martin: Störde det dig att Lena ringde?
Jag: Näää
Efter en halv minut
Jag: Vet du, det störde mig visst att hon ringde. Jag tyckte att det var ett onödigt samtal. Hon ringer för ringandets skull.

Varför är det så svårt att ha sex på kvällen?

Mycket riktigt föll jag till föga med en gång. Saknar ju Martin så himla mycket när vi är ifrån varandra.
I alla fall så åkte vi och handlade igårkväll. Åt på Heron eftersom jag inte sugen på att laga middag. Väl hemma så kopplade vi ihop diskmaskinen och körde ett par maskiner.
Jag nattade lillflickan. Jag och Martin kollade på ANTM och en film som gick på sexan (rolig). Sedan var klockan 23 och det var dags att gå och lägga sig. Vi låg och gosade ett tag och tanken var att vi skulle ha sex, men jag vet inte vad som hände, för i nästa ögonblick sov jag. Minns inget mer än att jag vaknade och det var morgon. Problemet är att jag känner mig så lurad när jag somnar ifrån sex. Fast enligt Martin så hade han också somnat. Gud vad vi e kassa.
Satte på honom på morgonen. Har ju längtat efter att få inviga spiralen. Martin sa att att han glömt hur skönt det är att komma i mig. hihi, vad porrigt.

Men sov då, ditt bipolära helvete

Nu har jag varit sjuk i ganska exakt en vecka. Har träffat Martin en gång på denna tiden. Då han kom hem till mig och lagade mat och egentligen, så är det klart som fan att han ska göra det när det ändå är han som har smittat ner mig. Han borde för i helvete vara här dygnet runt och ta hand om mig. Han har haft hand om barnen i helgen, så igår behövde han ligga och sova. Men jag förslog inte ens att han skulle komma över. Det känns på något sätt förnedrande när han säger nej.
I alla fall så föreslog jag det idag, men han svarade nej som om det vore det självklaraste i världen.
-Näpp, idag ska jag sova.
Så jag har funderat ihop att jag ska hämnas lite. Om han säger att han vill komma över, så säger jag att jag ska sova. I övrigt så ska jag inte be honom komma hit öht.
Tyvärr är jag så himla kass på sådana här hämndaktioner att jag alltid faller till föga själv först, men jag är en hejare på att tänka ut dem.