2009-01-19

en helt vanlig jävla dag

Det är mitt i vintern, eftersom jag är reumatiker så innebär det med ungefär 85% säkerhet att jag har ont någonstans. Knä, höfter eller så är det fingrarna.

Martin sov över hos mig igår. Frågade när vi hade lagt oss om han ville ha sex, egentligen vet jag bättre än att fråga. För när jag frågar säger han alltid att han är för trött. Jag får alltid bättre resultat om jag bara inleder förspelet själv.

Så imorse tog jag dotter till skolan och åkte iväg till jobbet. Martin lämnade jag kvar i sängen. Även om jag är lite avundsjuk på att han får ligga och sova ut så skulle jag inte vilja byta med honom: arbetslös och deprimerad (p g a sin psykiska sjukdom). Sedan har jag en krypande känsla av att han kollar igenom min dator så fort han kan. Så jag övervägde att ta med mig datorn till jobbet. När han jobbade så jobbade han i databranschen, så han har tillgång till den kunskap man behöver för att hålla koll på mig. Men sedan tänker jag att varför skulle han göra det? Jag har aldrig gjort något. Det jag väl gjorde gjordes under vårat uppehåll för typ 3 år sedan och det var t o m mindre än vad han gjorde när vi var tillsammans.

Pratade med min kompis Sara på lunchen idag:
Jag: Martin ska till Åland, så vi kommer inte att ses förrän till helgen
Sara: MissUnderstood, jag har en dålig känsla över att Martin åker till Åland. Du måste kolla hans mail och Facebook.
(Sara är självutnämnt synsk eller hon säger snarare att hon är starkt intuitiv)
Jag: Vet du, jag drömde i helgen att Martin var otrogen och att när jag upptäckte det så slog jag honom i ansiktet tills han började blöda. Sedan packade jag mina saker och drog.
Sara: Jag bara kände det direkt när han sa att han skulle åka till Åland. Han förklaring till varför han skulle åka kändes vag.
Jag: Ah, fast jag är inte orolig. Han ska hjälpa sin faster ta hand om bebisen, medan hon gör diverse garderobsrensningar. Pappan har inte så bra hand med barnet.
Sara: Ah, men du låter så lugn att jag också börjar känna mig lugn.
Jag: Vet du, jag kan inte gå omkring och oroa mig för något som inte har hänt. Det har inte hänt förrän jag får veta om det.
Sara: Men VILL du veta om han är otrogen?
Jag: Ja det vill jag nog.

Inga kommentarer: