Det första året efter att jag lämnat Peter så inledde jag ett hysteriskt dejtande, så fort min dotter var hos sin pappa eller hos någon annan släkting så träffade jag en ny kille. Hade oftast 2 eller 3 killar på gång samtidigt. Hade och har fortfarande ett enormt behov av bekräftelse. Efter ett år så träffade jag Martin. Det kändes som att hitta en saknad pusselbit. Gjorde slut med alla killar som jag hade på gång. Några blev förvånade, andra ledsna och en blev riktigt arg, men det brydde inte jag mig om, för jag var härligt nyförälskad. Ungefär samtidigt hade Peter träffat en ny tjej och bestämt sig för att han skulle sluta dricka, så nu kunde vår dotter vara hos honom lite mer regelbundet.
Martin var nyseparerad, men inte skild och har 2 barn som omringar min dotter i ålder. Vi hade superkul tillsammans och var som riktiga tonåringar när vi var helt barnlediga. Ler och långhalm. Han avslutade mina meningar. Och i ungefär ett halvår gick jag som på moln.
En kväll satt jag i bilen med min pojkväns mobil i knät och jag kollade hans sms. (jag VET att man inte får göra det men jag gjorde det ändå). Hittade en massa sms från en kille som var inlagd som Jens trots att Martin aldrig nämnt någonting om någon Jens för mig. Öppnade ett sms, men Martin stod i kassan och var på väg tillbaka till bilen. Det enda jag hann se var att det var avslutat med PUSS (i stora bokstäver). Klickade in mig på spelmenyn, så han skulle tro att jag spelat spel på hans mobil istället för att snoka. Jag började skaka i hela kroppen som en form av frossa. Hjärnan gick på högvarv - hade Martin ett homosexuellt förhållande?
Vi gick och la oss, men jag sa ingenting. Hade frossa hela natten.
Klockan 8 på morgonen ringde jag min bästa vän Sara. Martin låg och sov och jag satt med Martins mobil och numret till Jens. Martin måste ha misstänkt att jag sett något, för mobilen var rensad på sms. Men han hade missat att ta bort Jens nummer och Sara fick i uppgift att kolla upp det på eniro. Numret gick till en Johanna. Jag ringde numret, men kom till någon form av telefonsvarare. Efter lite rådgivning från Sara, så rusade jag in i sovrummet där Martin låg och sov. Och sa att jag precis har lagt på efter att ha pratat med Johanna, så nu ville jag höra hans version. Det kröp fram att de hade haft sex.
Jag var helt förstörd. Martin var ju min pusselbit. Jag grinade, slog honom. Gjorde slut, Samlade ihop mina grejor och han körde mig hem. Väl hemma, bytte jag telefonnummer. Ringde mina väninnor, grät... och de kom över och jag grät lite till.
Jag grät när jag gick till jobbet, jag grät på jobbet. Höll uppe skenet när jag var med min dotter, men så fort hon somnat så grät jag igen. På onsdagen fick jag tag på Johanna och hon ville inte prata med mig, men när hon insett att det jag sa var sant, så fick jag ett mail där hon berättade allt om hur hon och Martins förhållande hade uppkommit. Att han hade jagat henne och sagt att jag bara var en vän.
Jag pratade med Martin, för trots att han hade krossat mig, så kunde jag inte hålla mig ifrån honom. Jag ursäktade det med att jag behövde bearbeta vad som hänt. Jag hatade honom, jag älskade honom. Det var så svårt att fatta att MIN Martin skulle kunna göra något sådant - för i min värld så hade han varit perfekt. Kunde heller inte få ihop hur han behövde ha sex med någon annan, när han och jag hade sex runt 5 ggr/natt när vi träffades. Ett minimum på 15 ggr i veckan.
Så fort jag ringde så kom Martin över. Han ville inget hellre än att bli ihop igen. Han ville göra VADSOMHELST för mig. Utan att tycka synd om honom kan jag säga att jag gjorde hans liv till ett helvete. Försökte lite vagt att starta igång min dejtingkarusell igen, men det gick inte. Jag orkade inte. Hade ingen lust att träffa någon ny och kom fram till att problemet var att jag fortfarande älskade Martin.
Då fick Martin sin diagnos; Bipolär typ II i folkmun heter det att han är manodepressiv. Och det var precis den ursäkten jag behövde. Det var inte Martin som var otrogen mot mig - utan det var hans sjukdom.
2 månader efter hans otrohet var vi ihop igen. Men Martin var väldigt påverkad av sin sjukdom på den tiden, så det var ingen picknick att vara tillsammans med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar