Martin

Jag har medvetet inte berättat om mitt senaste möte med Martin.

Jag har behövt tiden som har gått för att smälta det.

Den Martin jag träffade var bara en skugga av den Martin jag var tillsammans med.

Han stank av rök och svett, något som aldrig skulle hänt förr.

Han var alltid noggrann med sin hygien när vi var tillsammans.

Han rörde sig långsamt, som om luften var gjord av sirap och hans händer darrade okontrollerbart.

Håret stod åt alla håll, men kläderna var åtminstone rena.

Jag började gråta, ljudlöst... helt plötsligt rann tårarna nedför kinderna på mig.

Det var så himla hemskt att se hur mycket han har förändrats - till det sämre.

Jag tror inte att han förstod varför hans uppenbarelse gjorde mig så ledsen.

Han sträckte sig över bordet och torkade bort mina tårar och såg ut som om det var mig det var synd om.

Han visade mig en joint, som han sparade till kvällen.

Och jag suckade och kämpade emot alla mina instinkter att lägga mig i.

Självklart misslyckades det...

men bara lite...

jag sa bara lite av det jag tyckte och tänkte