Det har varit en helt galen vecka.
Det har varit så himla mycket att göra på jobbet att jag inte orkat med att ta hand om familjen.
Det är i dessa lägen som tvåsamheten är räddningen. Jag har inte behövt göra mycket hemma, utan har fått tid att varva ner.
2011-12-31
2011-12-28
Jaha...
Julen avklarad.
Vi har det relativt lugnt hemma hos oss, bortsett från att pappa är på besök,
vilket gör min pojkvän mer eller mindre irriterad.
Det är så svårt för mig - för jag kan inte välja bort min pappa. Det finns inte... liksom.
Pappa är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Det har alltid varit så - och kommer alltid att vara så...
och jag vet inte hur jag ska kunna förmedla det här till min pojkvän, utan att han känner sig åsidosatt för han är viktig för mig också.
Vi har det relativt lugnt hemma hos oss, bortsett från att pappa är på besök,
vilket gör min pojkvän mer eller mindre irriterad.
Det är så svårt för mig - för jag kan inte välja bort min pappa. Det finns inte... liksom.
Pappa är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Det har alltid varit så - och kommer alltid att vara så...
och jag vet inte hur jag ska kunna förmedla det här till min pojkvän, utan att han känner sig åsidosatt för han är viktig för mig också.
2011-12-23
God Jul
Den bipolära pojken kom till rätta efter en promenad på 36 timmar.
Jag är bara glad att han lever.
Jag frågade honom vad han hade gjort.
-Jag minns inte, men jag tror att jag letade efter dig.
Jag är bara glad att han lever.
Jag frågade honom vad han hade gjort.
-Jag minns inte, men jag tror att jag letade efter dig.
2011-12-11
Den bipolära pojken
Det var en gång en flicka, som blev djupt förälskad i en bipolär pojke.
Åren gick, men till slut drevs de isär av pojkens sjukdom.
Flickan sörjde länge sin förlorade kärlek, men träffade en annan pojke att lägga sin kärlek på.
En dag när flickan var i Holland ringde den bipolära pojkens mamma och sa:
-Den bipolära pojken är borta. Han är polisanmäld som försvunnen. Han är depressiv.
Och någonting gick sönder i flickans bröst.
Åren gick, men till slut drevs de isär av pojkens sjukdom.
Flickan sörjde länge sin förlorade kärlek, men träffade en annan pojke att lägga sin kärlek på.
En dag när flickan var i Holland ringde den bipolära pojkens mamma och sa:
-Den bipolära pojken är borta. Han är polisanmäld som försvunnen. Han är depressiv.
Och någonting gick sönder i flickans bröst.
2011-12-07
att bli väckt med en kyss
I natt blev jag brutalt väckt 2 gånger av min pojkvän.
Han drog mig intill sig och kysste mig, hårt...
Vilket är ovanligt, för hans kyssar är vanligtvis mjuka.
och andra gången han väckte mig så kunde jag omöjligt somna om.
På morgonen frågade jag honom varför han väckt mig.
-Jo, du snarkade så brutalt att jag inte kunde sova.
Han drog mig intill sig och kysste mig, hårt...
Vilket är ovanligt, för hans kyssar är vanligtvis mjuka.
och andra gången han väckte mig så kunde jag omöjligt somna om.
På morgonen frågade jag honom varför han väckt mig.
-Jo, du snarkade så brutalt att jag inte kunde sova.
2011-12-06
Borta
Idag har jag varit in och verifierat att jag inte längre är gravid.
Det var samma BM som jag träffat från första gången.
Jag gillar henne jättemycket.
Vi pratade en del om hur det hade gått och jag fick prata av mig om hur det kändes att min pojkvän bröt ihop.
Men nu är det alltså business as usual igen.
och även om jag har hållit en ganska praktisk och kylig inställning till allt det här, så är det astungt att se spädbarn, just nu. Ögonen tåras ofrivilligt... och det känns som om jag har ett stort hål i bröstet...
Det var samma BM som jag träffat från första gången.
Jag gillar henne jättemycket.
Vi pratade en del om hur det hade gått och jag fick prata av mig om hur det kändes att min pojkvän bröt ihop.
Men nu är det alltså business as usual igen.
och även om jag har hållit en ganska praktisk och kylig inställning till allt det här, så är det astungt att se spädbarn, just nu. Ögonen tåras ofrivilligt... och det känns som om jag har ett stort hål i bröstet...
2011-12-02
Jag ska ärligt säga...
Jag har inte träffat min pojkväns föräldrar sedan innan aborten och av någon konstig anledning känner jag skuldkänslor för att ha tagit bort vad som kunde ha blivit deras barnbarn.
Jag är rädd för att de ska tycka sämre om mig eller att de på något sätt förebrå mig.
De är ganska coola, så jag är medveten om att rädslan till viss del är irrationell.
Något som jag absolut inte vill göra är att prata om det, så det är jag också lite orolig för att de kommer vilja göra.
För mig är det över nu och jag vill gå vidare.
Jag är rädd för att de ska tycka sämre om mig eller att de på något sätt förebrå mig.
De är ganska coola, så jag är medveten om att rädslan till viss del är irrationell.
Något som jag absolut inte vill göra är att prata om det, så det är jag också lite orolig för att de kommer vilja göra.
För mig är det över nu och jag vill gå vidare.
2011-12-01
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)