Älskad

Jag är så älskad.

Hansl är fantastisk på det.
Att bekräfta mig...
och säga att han älskar mig eller skicka rara sms med kärleksförklaringar.

Jag är inte lika bra på sådana saker, inte lika spontan och kärleksfull.

Trött och oinspirerad

Fan alltså....

Om det är möjligt, så har min aptit för sex minskat till en liten fjärt i rymden.

och det handlar inte om att inte vilja vara med Hansl, men jag är så himla trött när jag kommer hem från jobbet.
Sexet nu, är bara frukten av ett gnagande dåligt samvete.

Jag fokuserar så mycket jag kan på jobbet, för jag vill prestera.

Jag har förklarat för Hansl att det är så här det måste vara just nu och han köper det. Han vill också bidra till familjen, men snart kommer det inte behövas.

Lite analsex i duschen piggar alltid upp

De sista veckorna har jag inte direkt varit en rolig flickvän... sexuellt alltså,

med resultatet att min älskade pojkvän konstant frågat mig om jag fortfarande älskar honom.

och med anklagande puppy-eyes påstått: you don't think that I am sexy any more

I alla fall så tänkte jag att jag skulle kompensera detta med något extra...

och analsex... det är verkligen något extra - tycker i alla fall Hansl
så han fick en liten glad överraskning i duschen.

Mer tankar om otrohet...

En vän till mig har det väldigt svårt just nu
Han har kommit på sin fru med att flirta med en av hennes fd jobbarkompisar.

De ska inte ha gjort något fysiskt, mer än att prata om att göra det, så det hindrades medan det var bara var tal om mental otrohet.

Hela hans liv har ställts på ända i o m det här.

På ett sätt är det lite läskigt att se hur mycket han har påverkats.
Samtidigt som jag till viss del känner igen mig i mycket av hans tankar.

Jag hade 2 fantastiska vänner när jag först fick veta att Martin var otrogen mot mig. De ställde upp och lyssnade.

Men vi hade varit tillsammans i ett halvår då...

Min vän har varit med sin fru i 15 år och otrohet var så otänkbart i hans värld.

otänkbart

men nu kretsar varenda vaken tanke kring det som hänt

han skriver ner tankarna, för att kunna reda ut dem

han spionerar 24/7 på sin fru
kollar hennes telefon, Facebook, mail...

Jag sa till honom:

När du känner att du inte behöver kontrollera henne - DÅ först, kan du säga att du mår bra igen.

Projekt: Bädda sängen

Igår uppstod en dispyt.
Hansl påstod att han inte kan bädda en säng...
och med bädda, menar jag byta lakan.

Jag vet inte varför, men det här gjorde mig fruktansvärt arg.
och jag kunde inte hjälpa det. Jag pressade fram, mellan mina hårt sammanbitna tänder:
-Menar Du att Du är t-r-e-t-t-i-o-e-t-t år gammal och inte vet hur man bäddar rent i en säng?

Så... min plan nu är att fr o m nu är det Hansl som ska bädda sängen hos oss.

Sexdröm?

Den senaste veckan har jag varit helt ur gängorna och skälet är en sexdröm jag haft...

Den var så himla verklig, mina känslor var så verkliga, att jag inte kunde kasta av mig dem när jag vaknade.

Jag var på en vingård, i riktigt gammal, toskansk stil. Det var varm och soligt.
Flera släktingar till mig hade valt att semestra på samma vingård, vilket gjorde att jag var jag än gick, så var det någon som ville prata med mig.

Bland de övriga semestergästerna mötte jag en fantastisk man.
Den fysiska attraktionen var som ett blixtnedslag och den var ömsesidig.
Flirtandet var brutalt och uppenbart. Att gå som katten kring het gröt var det absolut inte tal om.

Efter någon dag hamnade vi på tu man hand i vingårdens bibliotek.

och det fanns ingen tvekan när jag gick fram till honom. Jag kände hjärtat bulta av upphetsning när han tog mig i sin famn. Vi sjönk ner på schäslongen som stod placerad mitt i rummet och jag smekte den solvarma huden på hans brunbrända bröstkorg. Jag rörde vid varenda muskel på hans överkropp, innan jag plågsamt långsamt närmade mig hans läppar med mina.

Jag ville att stunden skulle vara för evigt. Till slut kysstes vi och som om det var självklart... var det den underbaraste kyssen i mitt liv. Det var som att andas in när man kommit upp till ytan efter att ha varit under vattnet lite för länge.

Kyssen gav mig svaret på alla hans dolda känslor. Det var ren och skär kärlek, glödgande het, innerlig och intensiv. Kyssen lovade mig en natt fylld av passion och tillfredsställelse.

och helt plötsligt...var det som om någonting blixtrade till i mig.
Mina läppar stelnade mot hans, mjuka, fuktiga.
Insikten sköljde över mig som en kalldusch. Jag kunde inte gå vidare; Jag är ju i ett förhållande, med Hansl.
-Jag kan inte, sa jag.
och han förstod.
Han försökte inte övertala mig på något sätt. Respekterade mitt nej. Respekterade att jag hade ett förhållande redan.

Det gjorde ont i mig, riktig fysisk smärta, av den uteblivna tillfredsställelsen. Vi ställde oss i varsin del av rummet och samlade oss så pass att de hetsiga känslorna kunde rinna av oss.

Han sa att han skulle gå upp på sitt rum och ta en kall dusch och svepte en handduk runt kroppen, vilket egentligen inte behövdes, för han hade shorts på sig.

Jag svarade att det ska jag också och gjorde samma gest, lindade in mig i ett stort badlakan som dolde min bikiniklädda kropp.

I den här stunden klev Hansl rätt in i rummet... och han drog alla de rätta slutsatserna, som ändå var fel.
"Här pågår något"
Och jag nästan hörde hur hans hjärta gick sönder.
Och jag försökte med: - vi har inte alls gjort något.
men efter den förödande kyssen, kunde jag omöjligt få det att låta sant.

Mitt i det här vaknade jag. Fylld med ångest för att jag sårat Hansl. Frustrerad av återhållen åtrå.

Needy

Som medberoende är det en förbannelse och välsignelse att vara tillsammans med en person som är så beroende av mig som Hansl är.

Ibland kan det driva mig till vansinne, men jag pratade med min bästa vän om det idag...
just det här att han vill att jag ska fixa allt åt honom...

för samtidigt som jag tycker att det är lite jobbigt att han är så osjälvständig,
så har jag ett behov: att ta hand om...
och det behovet tillfredsställer Hansl, med råge.

Kanske skulle det vara så att om han fixade allting själv, så skulle jag tröttna på honom.

Barnen som inte finns...

Jag kunde ha varit trebarnsmamma idag...

Jag kunde ha haft en 1½ åring och en ½åring som förde liv och oväsen.

Nu, är det enda som stör tystnaden, väggklockans rytmiska tickande.

egentligen, så är det förbjudet att tänka på barnen som kunde ha varit, men jag kan inte låta bli....

Hade det varit flickor eller pojkar?

eller kanske en av varje?

och hur hade min dotter varit som storasyster?

Jag har absolut gjort den rätta prioriteringen. Jag har satt det som finns först, men...

Jag önskar att jag kunde gjort annorlunda. Jag önskar att jag hade haft plats och ekonomi för dom. För då hade jag kunnat låta dom leva.

Sova ensam

Helt plötsligt kan Hansl inte sova, om inte jag ligger bredvid honom i sängen.

Detta resulterar i att han kommer upp en gång i halvtimmen och frågar om jag inte ska gå och lägga mig snart.

Och visst låter det rart: -Jag kan inte sova utan dig.

men om man tänker att det här har att göra med hans kontrollbehov, så är det inte lika gulligt längre