Jag är på kurs

Den här veckan har jag varit på kurs och min pojkvän sa till mig härom kvällen:

-Är det några snygga killar på kursen?

Det korrekta svaret på en sådan fråga är alltid:
-Nej, de är fula och luktar svett.

Han la till:
-För det gör ingenting, Jag har inget emot om du skulle tycka det.

Men serru den går man inte på... Det är klart som fan att det gör någonting.
-Nej, de ser ut som skit.

Handle with care

Blev så himla irriterad på min pojkvän igår...

Han tycker att det räcker med att han tar mig på tuttarna, så är liksom förspelet klart.

Jag är inte svårflörtad, men ibland så behövs det lite mer än att man blir gniden med en erigerad penis.

Hångel - är bästa sättet att få mig på humör.
Tuttknådning - är sannerligen det sämsta...

Abort

Jag har snöat in mig lite på det här med att jag har gjort abort.

Sara har rätt: Det är så långt ifrån mig att vara så praktisk och rationell.
Jag sörjer inte heller
och jag är orolig för att jag kommer att bryta ihop, helt plötsligt.

Jag lägger all fokus på jobbet...

Äntligen

Slut med blödandet... så igår hade vi äntligen sex igen.

Och mitt i samlaget kommer slog det mig att vi inte använde skydd - och hur jävla pinsamt det skulle vara efter vad jag gått igenom, om jag skulle bli med barn IGEN.

I alla fall så avslutades allt på utsidan, om ni förstår vad jag menar, och då kände jag mig lite lugnare.

Men min pojkvän berättade efteråt,

att han varit nära att komma i mig...

I want more

Jag vill ha mer sex...

men jag kan inte komma undan det faktum att jag faktiskt blöder och att de på sjukhuset sagt att jag INTE får ha sex förrän det slutat.

Min pojkvän hoppade på mig inatt och jag verkligen sugen på att ta honom, men jag var extremt duktig och sa ifrån.

Så vi hånglade och jag sög och runkade honom tills han kom.

sjuk?

Igår fick jag värsta feberattacken. Jag låg i sängen och skakade av feberfrossa

Min största oro var att jag faktiskt fått en infektion, men idag mår jag mycket bättre.

En sexinfektion...det låter ju jättesjukt, men det var det väl troligtvis inte

i alla fall.

Idag mår jag bra, men jag är oändligt trött.

Iväg

Jag har dragit till Dalarna för att hälsa på pappa. Dottern är med...

Det är så himla skönt att komma bort.

Pappas bil hade gått sönder, så hans kusin skjutsade oss från station till pappa.

Sara ringde på mobilen och då började pappas kusin ge mig mörka blickar, så jag avslutade samtalet.
Hon berättade att hon var med i en organisation som heter "Stop the Wave" och att mobilstrålningen som man utsätts för när man pratar i mobilen mångdubblas när man sitter i bilen och pratar.
och man ba: jaja...
och hon ba: Hjärncancer bla bla bla
och man ba: mhmmm...

Sex

Jag behövde verkligen ha sex.

Min pojkvän var så försiktig... och orolig, men jag försäkrade honom om att det skulle gå bra.

Jag hade ju slutat blöda, men till idag så har det visst kommit igång igen.

Så nu är jag lite smått orolig. Det sista jag vill ha just nu är någon form av underlivsinfektion bara för att man råkade vara sönderkåt.

Och jag lever på flashbacks från nattens sexorgie. Jag körde hela registret... från A-Ö

Torsdag

Jag vet att det bara har gått 6 dagar, men det har inte kommit en bloddroppe på hela dagen.

Då MÅSTE det ju vara "good to go" så att säga.

*håller tummarna*

Nya tag

När går blödandet över då? Jag vill bara gå vidare.

Och av någon galen, underlig anledning går jag omkring och är askåt hela tiden.
Undrar om det är något fel på mig?

I alla fall så får man inte ha sex förrän man slutat blöda och det ska ta 2 - 4 veckor.

Syskonet

Idag kom eldprovet. Dottern kom hem. (Hennes pappa är på bröllopsresa/Finlandskryssning.)

Jag måste erkänna att det känns väldigt svårt. Jag vet hur gärna hon vill ha ett syskon.

En annan sak som är jobbig, är att se min pojkvän leka och kela med mina brorsbarn.

Det känns bara väldigt synd att det var så här det var tvunget att bli.


Och min pojkvän har förstås berättat allt för sina föräldrar.
Först ville han inte säga det till någon, men sedan hade han helt plötsligt berättat det för alla.
Och då ville hans mamma prata med mig.
Jag ba: Visst.... sen...
Fast jag pratade aldrig med henne. Jag har pratat allt jag behöver med Sara. Det räcker gott och väl.

Må bra?

Är så himla nöjd med att smärtan inte var värre.

Jag vaknade av smärtan på natten mellan fredag och lördag. Det var säkert 5 timmar sedan jag tog den senaste värktabletten. Jag tog 2 alvedon och somnade om så fort de börjat verka.

Bryta ihop

Jag har igenom det hela hållit mig ganska kylig.

Jag har behövt det, för att kunna genomföra aborten överhuvudtaget.


När min pojkvän kom hem från jobbet... igår...

och jag ba låg i utslagen i soffan och kved om hur ont jag hade, så bröt han ihop

och han bara grät och grät och grät

Det var inte riktigt vad jag behövde just då.

Jag sa till honom att han fick ta någon annan att prata med - för jag orkade inte ta det.
Kanske låter jättehårt, men jag o r k a d e inte...

Bröllop

Inte för att det spelar någon roll... egentligen...

men bara för att markera livets ironi...

min exman gick och gifte sig... 11-11-11

Hans dag var alltså lite bättre än min.

Han super ju inte längre, så det här bröllopet har han ju faktiskt en ärlig chans att komma ihåg

Medicinsk Abort

Eftersom jag nu har genomgått en medicinsk abort så tänkte jag berätta exakt vad det innebär...

Steg ett är att ta en tablett som stoppar graviditeten. Jag fick Mifegyn.

2 dagar senare (som jag antar att man får vänta för att Mifegyn-tabletten ska hunnit verka) ska man sedan stoppa upp fyra tabletter Cytotec i underlivet - Det kan man få göra i hemmets lugna vrå eller på sjukhus - ifall läkaren/barnmorskan bedömer att de behöver ha koll på att allt kommer igång utan problem.

Cytotec mjukar upp livmodertappen och startar ett "milt" värkarbete.

Ju tidigare i graviditeten desto lindrigare ska smärtorna vara och vice versa

Jag har fått träffa barnmorska, som jag fick samtala med, som jag misstänker skulle försäkra sig om att abort var något jag ville själv.
Jag har träffat en läkare som gjort ultraljud och konstaterat att det var något på g i min livmoder, samt "åldersbestämt" min graviditet
Som bonus har jag, med båda, fått prata preventivmetoder. (36 år gammal, vill bara tillägga det)

En sjuksköterska hade hand om mig på "utdrivningsdagen" henne fick jag tabletter och allehanda telefonnummer av.
En kurator finns även att tillgå.
Det är inte obligatoriskt att träffa kuratorn, vilket jag tycker är synd.

D-dagen

så... den 11/11-2011

Jag kom till sjukhuset på morgonen. Först fick jag träffa en sköterska och en barnmorska som gav mig tabletter och förklarade hur allt går till i fas 2 av en medicinsk abort.

Jag fick 2 alvedon och 2 tabletter som heter Diklofenak, som jag svalde på en gång.
De förklarade att det är viktigt och till stor hjälp att vara konstant smärtlindrad från början.

Sedan visades jag in i ett sjukrum där det fanns 4 sängar och jag fick välja själv vilken av sängarna som jag ville ockupera för dagen.

Jag fick fyra tabletter som jag skulle föra upp i underlivet och resten av tiden skulle gå ut på att vänta på att blödningen skulle sätta igång.

Man har möjlighet att ha med sig en anhörig, men jag valde att vara själv.
Jag är inte så social när jag har ont...

Efter en liten stund eskorterade sköterskorna in ytterligare 2 "patienter" och helt plötsligt var rummet fullt.

Jag försökte vila, men min granne hade med sig sin man och de satt och pratade hela jävla tiden.

Jag blev tillslut ganska irriterad... delvis på det konstanta tjattret, men också på att behöva ha främmande män i samma rum där jag låg och vred mig av smärta
och till råga på allt så kändes det inte så jävla kul när insikten kom, att de man delade rum med inte hade valt det här.

Så fort jag hittade bloddroppar i bindan satte jag på mig jackan och för att gå hem

Men när Barnmorskan sa att det är okej att sörja, trots att man själv har valt att göra abort...
så kändes det som om jag hade ett stort hål i bröstet och jag var tvungen att kämpa för att hålla tillbaka tårarna

Utdrivning

Imorgon är det alltså dags för fas 2 i abortprocessen - embryot eller celldelningen ska ut.

De har förberett mig på att det kommer att göra ont, men det är svårt att föreställa sig hur ont.

Jag har haft värkar förut och det var ju inte en så jävla rolig upplevelse och tydligen så ska det vara jämförbart med det.

Mentalt har det känts okej, bortsett från en kort incident igårkväll...

Jag hade somnat på soffan medan jag tittade på "Patrioten" på sexan och vaknade av att min pojkvän stod lutad över mig.

Den första tanke som exploderade i mitt huvud var: Vad har jag gjort?!?

Efter några sekunder lugnade jag ner mig och jag insåg att "Det är så här det måste vara"

Känslan av panik och ånger lurar därinne någonstans... och det skrämmer mig.

Över?

Kan man säga att det är över?

11.21 idag, tog jag tabletten som avbryter graviditeten.

Sara var med på sjukhuset. När jag tog upp hela tanken med stamcellsforskning såg hon ut som om hon skulle ramla omkull.
Hon ba: Det här är inte likt dig. Du är så praktisk och okänslig.
Fast det visade sig att de håller på med ett projekt där de behöver embryon för just stamcellsforskning - så när jag nämnde det såg barnmorskan förvånad ut, men räckte mig ett färdigt dokument med information om forskningen.

Fast när det väl kom till kritan, så var embryot för litet för att få vara med i forskningen.
Jag skulle behöva gå 2 veckor till för att den skulle vara stor nog och det var varken jag eller sjukhuset sugna på.

4+6 var den idag... när jag tog tabletten.

Stamcellsforskning

Jag fick en idé på vägen hem.

Eftersom vi nu inte ska ha barnet så kanske man kan använda det till stamcellsforskning.

Jag la fram idén för min pojkvän och tyvärr mår han så dåligt att han inte alls kunde ta till sig det hela.

Men min tanke är att då kan något som inte var så bra faktiskt göra stor nytta.

Graviditetssymptom

Jag mår illa...

Illamående hade jag inget problem med när jag väntade dottern.

men nu...

Inte på morgonen, som brukligt är, utan när som helst på dagen och flera gånger om dagen t o m.

Hoppas att illamåendet försvinner på en gång, när det är över.

Jag fick tid hos "Familjeplaneringsenheten" på onsdag.

Familjeplaneringsenheten

Jag ringde för att boka tid på familjeplaneringsenheten...

Familjeplanering...

Jag antar att ordet abortklinik har för negativ laddning.

Tveklöst sexlöst

Vi har inte haft sex sedan vi fick veta att jag är med barn.

Det är som att vi går bredvid varandra fast i olika dimensioner.

Ibland stöter vi på varandra i hallen eller i köket och då stannar vi upp, kramas, pussas.

Han frågar om jag är okej eller om jag är arg på honom.

Och jag svarar att jag är okej och att jag älskar honom.

Varje gång...

jag går på toaletten, hoppas jag att naturen ska ha tagit hand om det sitt egna sätt.

Det känns inte helt okej att gå igenom en abort.

Och det är inte det att jag inte vill ta ansvar för det jag gör, men allting skulle vara så mycket lättare om det visade sig att det som växer i min mage inte var livsdugligt.

Är det kanske inte ett litet blodstänk? tänker jag och drar i trosan så att alla skuggiga veck blir vita...

Nähä, det var det ju inte...

samtal x 100

Han ringer en gång i timmen och frågar om jag är okej...
säger att han saknar mig
älskar mig

Att veta, fast man inte vet

Så jag satt där på toaletten och tittade på pinnen... och strecken trädde fram så jävla långsamt

och han höll på utanför dörren med dammsugaren, men jag vet inte om han bara ville hålla sig i närheten eller om det verkligen behövde dammsugas i hallen.

Kontrollstrecket var så himla tydligt, men det andra strecket, det som visar om man är gravid eller inte, det var så himla svagt.

och jag förbannar mitt dumsnåla jag, som absolut ville köpa det billigaste testet, som till råga på allt var på extrapris.

Tusen tankar virvlade genom huvudet: Att skaffa barn, nu, är inte aktuellt.

Vi är båda överens om det. Vi har varken råd eller plats för ett barn till.

The supernanny

Kollade på supernanny igår.


Det handlade om två föräldrar som hade 10 barn och mamman ville ha två till - för det var hennes dröm...
att ha tolv barn.
Sedan använde de de äldsta barnen som extraföräldrar för mellanbarnen, medan de själva tog hand om de yngsta.

I alla fall, så tänkte jag att "pappan ser ut som en alkoholist" och jag vet inte vad jag gjorde kopplingen på... det bara dök upp i mitt huvud.

Och efter halva programmet, så framkom det att han har alkoholproblem.

Jag orkade inte se resten av programmet... hela familjen var så himla trasig.