jag går på toaletten, hoppas jag att naturen ska ha tagit hand om det sitt egna sätt.
Det känns inte helt okej att gå igenom en abort.
Och det är inte det att jag inte vill ta ansvar för det jag gör, men allting skulle vara så mycket lättare om det visade sig att det som växer i min mage inte var livsdugligt.
Är det kanske inte ett litet blodstänk? tänker jag och drar i trosan så att alla skuggiga veck blir vita...
Nähä, det var det ju inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar