Imorgon är det alltså dags för fas 2 i abortprocessen - embryot eller celldelningen ska ut.
De har förberett mig på att det kommer att göra ont, men det är svårt att föreställa sig hur ont.
Jag har haft värkar förut och det var ju inte en så jävla rolig upplevelse och tydligen så ska det vara jämförbart med det.
Mentalt har det känts okej, bortsett från en kort incident igårkväll...
Jag hade somnat på soffan medan jag tittade på "Patrioten" på sexan och vaknade av att min pojkvän stod lutad över mig.
Den första tanke som exploderade i mitt huvud var: Vad har jag gjort?!?
Efter några sekunder lugnade jag ner mig och jag insåg att "Det är så här det måste vara"
Känslan av panik och ånger lurar därinne någonstans... och det skrämmer mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar