Idag kom eldprovet. Dottern kom hem. (Hennes pappa är på bröllopsresa/Finlandskryssning.)
Jag måste erkänna att det känns väldigt svårt. Jag vet hur gärna hon vill ha ett syskon.
En annan sak som är jobbig, är att se min pojkvän leka och kela med mina brorsbarn.
Det känns bara väldigt synd att det var så här det var tvunget att bli.
Och min pojkvän har förstås berättat allt för sina föräldrar.
Först ville han inte säga det till någon, men sedan hade han helt plötsligt berättat det för alla.
Och då ville hans mamma prata med mig.
Jag ba: Visst.... sen...
Fast jag pratade aldrig med henne. Jag har pratat allt jag behöver med Sara. Det räcker gott och väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar