så... den 11/11-2011
Jag kom till sjukhuset på morgonen. Först fick jag träffa en sköterska och en barnmorska som gav mig tabletter och förklarade hur allt går till i fas 2 av en medicinsk abort.
Jag fick 2 alvedon och 2 tabletter som heter Diklofenak, som jag svalde på en gång.
De förklarade att det är viktigt och till stor hjälp att vara konstant smärtlindrad från början.
Sedan visades jag in i ett sjukrum där det fanns 4 sängar och jag fick välja själv vilken av sängarna som jag ville ockupera för dagen.
Jag fick fyra tabletter som jag skulle föra upp i underlivet och resten av tiden skulle gå ut på att vänta på att blödningen skulle sätta igång.
Man har möjlighet att ha med sig en anhörig, men jag valde att vara själv.
Jag är inte så social när jag har ont...
Efter en liten stund eskorterade sköterskorna in ytterligare 2 "patienter" och helt plötsligt var rummet fullt.
Jag försökte vila, men min granne hade med sig sin man och de satt och pratade hela jävla tiden.
Jag blev tillslut ganska irriterad... delvis på det konstanta tjattret, men också på att behöva ha främmande män i samma rum där jag låg och vred mig av smärta
och till råga på allt så kändes det inte så jävla kul när insikten kom, att de man delade rum med inte hade valt det här.
Så fort jag hittade bloddroppar i bindan satte jag på mig jackan och för att gå hem
Men när Barnmorskan sa att det är okej att sörja, trots att man själv har valt att göra abort...
så kändes det som om jag hade ett stort hål i bröstet och jag var tvungen att kämpa för att hålla tillbaka tårarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar