Jag har igenom det hela hållit mig ganska kylig.
Jag har behövt det, för att kunna genomföra aborten överhuvudtaget.
När min pojkvän kom hem från jobbet... igår...
och jag ba låg i utslagen i soffan och kved om hur ont jag hade, så bröt han ihop
och han bara grät och grät och grät
Det var inte riktigt vad jag behövde just då.
Jag sa till honom att han fick ta någon annan att prata med - för jag orkade inte ta det.
Kanske låter jättehårt, men jag o r k a d e inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar