Det går inte att dölja saker när man bor ihop.
Man kanske kan fördröja vetskapen om hur saker och ting ligger till ett tag, men när det gäller så uppenbara saker som att man röker så går det inte att hålla inne med det särskilt länge.
I början pratade vi inte om det... Jag såg cigarettpaketet i bildörren, men jag sa inget.
När jag väl började ifrågasätta cigaretternas närvaro, fick jag undvikande svar:
-Jag ska bara röka upp det här paketet....
-Jag är väldigt nervös just nu, så jag behöver en cigarett...
Sedan tog tålamodet slut. Jag sa det jag tänkte: You smell like shit and you taste even worse.
I talked to you about this before because I didn't want to fight about this with you once you had moved here. I wanted this to be over and done with.
Och jag trodde att det var klart. Jag trodde att han förstod mig och min åsikt.
Få saker är så infekterade hos oss som rökningen.
Dotterns pappa är infekterad också och det faktum att Hansl betalar mer i månaden för min dotter än vad mitt ex gör.
I alla fall inhandlades nikotinplåster och tuggummi för 683 kronor på apoteket... men o m han kommer att använda dem för att bli rökfri återstår att se.
Jag litar inte på honom och det känns för jävligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar