I alla fall så kom Hansls föräldrar till slut, efter en helg då jag legat nedbbäddad med feber, tvättat 4 maskiner med tvätt och tömt en miljard (nästan) flyttkartonger.
Det var en massa Oooh och Aaah. De var väldigt imponerade.
Fast så är det.
Vi bor fantastiskt fint.
Där finns det inget att skämmas för.
Sedan får vi se, när den här veckan är slut, om de tror att Hansl kommer att vara lycklig här... med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar