Sex

Jag ska ha sex imorgon!

Räknar timmar och minuter...

Hansl

Hansl gjorde ett svartsjukeutspel på telefonen.
Pinsamt,
ett riktigt pinsamt utspel.

Och oron börjar gnaga i mig...
TÄNK om det inte blir bättre när han kommer hit.

Min enda tröst är att han la ner och medgav att han uppförde sig som en idiot.

Shit, vad jag inte vill ha det här nu...
Just nu vill jag bara glädja mig åt att väntan snart är över.

Den lilla Facebook-kuppen...

Sara har skrivit till mig på Facebook: "Grattis!!! Kramiz"
Vi pratade i telefonen, medan hon gjorde det...
Det är ett sånt där skämt som hon och jag garvar ihjäl oss åt.

Vi föreställer oss hur alla läser det och undrar: Va? Vad är det som har hänt som vi inte vet något om?

Och så skrattar vi... rått och elakt... Moahahahaaaaa!!!

Och jag svarade på facebook: Tack! Jag och Hansl är sååå glada.

The greatest love of all

Det här är nog det största någon gjort för mig.

Han lämnar ALLT...

Jag förstår att han är nervös. Jag är också nervös, men han ger upp allt som är tryggt och välbekant, för att vara familj med mig och min dotter - i ett land där han knappt kan språket, inte har något jobb och bara en handfull vänner/bekanta.

Jag fantiserar om hur jag öppnar dörren i vårt nya gemensamma hem och säger:

-Welcome home, Hansl!

Så här innan slutet ;o)

Tänkte jag att jag skulle berätta hur det var första gången för mig och Martin...

Vi hade träffats på en fika som avslutades med en kram i Slussen och efter det talade vi otaliga timmar i telefonen.
Han var separerad, men inte skild.
Jag var väldigt attraherad av honom, men inte inställd på att det skulle leda till något varaktigt, eftersom han var "nysingel".
Vi åkte till hans hus...
Huset där han bott med sin fru.

Jag fattade det symboliska i att han ville ta mig i deras säng, eftersom hon tydligen hade gjort likadant med diverse män.
Jag tänkte att han kanske utnyttjade mig, men jag brydde mig inte eftersom jag inte hade några djupare känslor för honom. Jag utnyttjade honom också.

Vi började på bottenvåningen. Vi satt i deras stora kök och Martin berättade om depressionen han hamnat i, som lett till slutet av äktenskapet.
(Vid det laget hade han inte fått någon diagnos på att han var bipolär)

I ärlighetens namn var jag rätt uttråkad av hans historia och tänkte mest: Har han inte pratat klart snart så att vi kan ha sex...

Så småningom gick vi runt i huset och han visade mig allt: Biblioteket, tavlan i vardagsrummet som var så stor att den inte gick att hänga någon annanstans, soffan han köpt till sin fru i födelsedagspresent, bastun han aldrig byggde klart, barnens rum med randiga herrgårdstapeter.
Vi slutade turen i det som hade varit deras gemensamma sovrum.

Och helt sjukt är det att vi gjorde oss iordning och gick till sängs som om det hade varit vårat gemensamma sovrum. Fast det tänkte jag inte då.

Då var jag bara nyfiken och attraherad av Martin.

Han var hård som sten redan innan vi lagt oss och förspelet blev historiens kortaste.

Martin var otroligt inkännande, så han märkte vad jag tyckte var skönt och anpassade sig efter det.

Han fick mig att komma med detsamma och efteråt fick jag veta att det var första gången han gett en kvinna vaginal orgasm.

Vi sov kanske en-två timmar åt gången, sedan väckte han mig och vi hade sex igen.

Jag tror vi hade sex 5 gånger den natten.

På morgonen körde han mig på sin motorcykel till Danderyd, där jag tog tunnelbanan hem.

Dipp

Han dippade igår igen...

med självförtroendet.

-I'm ugly

-I'm disgusting

och jag vet inte vad jag ska säga för att få honom att må bättre. För ingenting får honom på bra humör...

så jag provade med lite omvänd psykologi och pratade ner mig själv, inte lika kraftigt som han gjorde, utan mer diskret, men sanningsenligt: Jag vet att jag inte har en kropp som en fotomodell...

och längre kom jag inte förrän han öste kärlek över mig: You are so beautiful. I wish I could hold you and make love to you and make you feel better.

Om man nu ser det som så, att han tror att jag blir gladare av samma sak som han skulle bli gladare av, så var detta vad han hade behövt höra egentligen.

Han behöver löften om sex och kärlek för att bygga sitt självförtroende.
Jag behövde också sex och kärlek när jag var som mest vilsen.

Om en vecka...

...ska Hansl sätta sig i bilen och börja tuffa mot Sverige.

Han ska göra en liten roadtrip av det hela och övernatta på vägen...
Göra en del stopp för att fiska lite...
Och sedan är han en tung junkie av vackra utsikter, så jag föreställer mig att han kommer stanna och njuta av landskapet med jämna mellanrum.

Det känns otroligt spännande och jag är så, så glad
att han vill göra det här för mig,
för oss...

Han ger upp ett ordnat liv i sitt hemland, för att få vara med mig.

Han tror att inte att saker och ting är annorlunda bara för att man bor ihop, men han har heller aldrig bott tillsammans med någon flickvän tidigare.

Jag gör mig inga illusioner om att det kommer vara "smooth sailing" när han kommer hit.
Vi får ta en dag i sänder.

Tuttkillen

Jag har en vän... vi är inte så nära vänner, men vi uppskattar varandras sällskap. Han är en sån där kille som får andra på gott humör.

Till för några månader sedan var jag helt säker på att han var homosexuell...

Vi satt på en thairestaurang och åt lunch när han lutade sig fram och teaterviskade: Jag ska på dejt i helgen.
-Jaha, sa jag. Berätta mer!
och jag var helt säker på att jag skulle få höra om nån het kille som han raggat upp på krogen.
-Tjaaa hon heter Annelie och vi har träffats en gång tidigare, men i helgen ska vi vara hemma hos mig.

Och jag kände bokstavligt hur min haka föll ner... Jag satt och gapade. Vi hade aldrig diskuterat hans sexuella preferenser, men jag hade inte ens tänkt tanken att han skulle vara något annat än gay.

När jag hämtat mig fortsatte jag samtalet, som om jag aldrig ens trott att han föredrog killar framför tjejer... och på väg ut till hans bil knuffade han mig skämtsamt i sidan och sa: Jag är en tuttkille.
Jag: Jaha? En tuttkille?
Han: Ja, jag älskar tuttar.

Jag försvinner

- Have you lost weight, sa Hansl och tittade ner på min nakna kropp, där jag låg helt utslagen efter ett långt och innerligt samlag.

Och jag vet inte när det började... helt plötsligt behövde jag dra åt skärpet ett jack till för att det skulle sitta ordentligt och sedan var det ytterligare ett jack och när jag ställde mig på vågen hemma hos min bror, så fick jag en chock, för jag hade gått ner 10 kilo...

-Yes, I didn't think you'd notice.

För det hade han inte gjort när vi sågs gången innan, men kilona hade vid det här laget varit borta en månad i alla fall.
Helt plötsligt blev jag jätteblyg och virade in mig i lakanet.

-Of course I notice. How much did you loose?
-8 kilos
-8!? Should I be worried? Aren't you eating?
-Of course I'm eating. I don't know. I am not doing anything. I don't know where it went.

Jag vet verkligen inte vad det är som händer med min kropp. Håller jag på att försvinna?
Gud, ska veta att det finns massor att ta av, så jag är inte i farozonen än.
men igår var jag tvungen att dra åt skärpet ytterligare ett jack, för att hålla byxorna på plats.

Lite cred till min syrsa

Sara och jag fikade med barnen på McDonald's igår...

Det är en sån där grej vi gör med jämna mellanrum. Vi pratar av oss om det som händer, som är jobbigt och sånt som är kul och vi skrattar och skämtar, medan barnen leker.

Sara är för mig, bortsett från att hon är en fantastiskt lojal vän,
som att ha en egen Benjamin syrsa, ett samvete och ett sunt förnuft.


Det är lite på gott och ont...
För ibland orkar man inte höra sanningen.

Sara är brutalt ärlig,
men
hon är aldrig fördömande.

Och med det menar jag inte att Sara alltid har rätt, men hon ger mig nya perspektiv, andra infallsvinklar.

Det är lätt att bli hemmablind när man är mitt uppe i något,
men jag vet att om jag går vilse, hämtar Sara hem mig.

När barnen lekt sig trötta och magen var alldeles full av Latte och äppelpaj, hade vi hunnit avhandla Hansl - flytten - rökningen - skolstart - hennes graviditet.

och som vanligt hann vi aldrig prata klart...

hon fick en kram när jag gick ur bilen,
jag önskar jag kunde ge henne mer,
så hon förstår hur viktig hon är för mig.

Gå och lägga sig...

När vi pratade som hastigast igårkväll, sa vi det vi alltid säger: I wish you were here.

Då slog det mig återigen att snart är det inte bara en önskan.

Jag: Soon we'll be going to bed together every night.

Fast jag och Hansl går inte och lägger oss samtidigt alla gånger. Det händer att jag går och lägger mig före honom.

Jag och Martin gick alltid och la oss samtidigt.

Jag och min exman gick aldrig och la oss samtidigt.

Och jag ser verkligen fram emot att dela det här med honom. En tid där vi skapar våra gemensamma rutiner.

Vi ska ha ett hem tillsammans.

Flytt

Hansl flyttar ur sin lägenhet idag.
När han sa det pirrade det i hela kroppen och jag känner mig rastlös av förväntan.

Det här är så stort. Det är ett gigantiskt steg. Jag känner mig mer nervös inför det här, än vad jag gjorde inför mitt eget bröllop.

Rökning

I min familj har både rökning och alkoholintag alltid räknats som någonting skamligt. Delvis av religösa och traditionella skäl.

Det är i alla fall grundorsaken till att jag är så emot rökning. Sedan tillkommer orsaker som att det är skadligt, kostar mycket och luktar för jävligt.

Jag har också problem med själva nikotinberoendet, t ex Humörsvängningar som uppstår bara för att man inte fått sin "nikotin-fix".

I alla fall tänkte jag berätta lite roliga historier om rökning i min familj...
Min bror har nämligen börjat feströka på gamla dagar. Han tycker att det är najs att ta en cigarett tillsammans med ett glas rödvin på fredagkvällen (och säkert lördagkvällen också).

Jag och min pappa var hemma hos brorsan och satt ute på altanen.
Där stod en klassisk utomhusaskkopp i form av en upp och nervänd kruka på ett fat.
Pappa frågade mig: Vill du lyfta på den där krukan?
Jag: Nää.
Pappa: Varför inte då?
Jag: Jag vill inte. (jag tänkte att jag vill minsann inte avslöja för pappa att det röks här i huset)
Pappa: Jag har lyft på den. Det ramlade ut en massa cigaretter.

Jag började skratta. - Ja då visste han ju redan och till råga på allt hade han försökt få mig att spilla ut fimparna också.

Och härom veckan så satt vi i köket hos min bror. In kommer hans femåriga son med en fimp i handen.
Jag: Vad har du i handen?
Brorsbarn: En cigarett.
Bror: Nej, men usch.
Brorsbarn: Jag tog den till dig pappa. Du tycker ju om cigaretter.

De ljuva cigaretterna...

Rökningen har ju varit uppe för diskussion med jämna mellanrum. Jag har sagt att jag inte accepterar att han röker och jag menar det.

I alla fall så sa han att han hade rökt på festen i helgen och i vanlig ordning frågade han om det gjorde något och jag sa, för en gångs skull, att det gör massor.

Jag sa att om han vill vara med mig så får han lägga av med rökandet.

Hansl: But you said that it was ok when I'm partying.
Jag: I don't want you partying every day, so you'll have a reason to smoke.

Och han försökte med ALLT för att han ska kunna fortsätta med rökningen.

Mitt fel: You said it was ok and now you suddenly change your mind!
Skuldkänslor: This is who I am and you want to change me. Do you know what I want to change about you? Nothing!
Ultimatumet: If I'm going to stop smoking, I want us both to live healthy. That means we eat healthy food and start working out.
Även om det här alternativet skulle vara något som är bra för oss båda, vill jag inte hamna i den situationen att om jag hoppar över träningen en dag, så sitter han med en cigarett i munnen.
Mer skuldkänslor: You are so cold. Don't you love me? I feel like you can replace me in five minutes. That's how important I feel.

Är det någon som känner igen sig, så är det jag.
Fast tidigare har det handlat om alkohol.
Beroende som beroende, brukar de säga.
Beteendemönstret är likadant och jag utsattes för en intensiv manipuleringsattack.
I mitt medberoende hjärta vacklade beslutsamheten...

och jag höll nästan på att ge med mig, när jag plötsligt började tänka på en konversation som jag haft med Sara, där vi båda kommit fram till att vi inte ville vara tillsammans med någon som röker.

Och det gav mig kraften att fortsätta säga nej, att vägra falla in i medberoendet.

Pull my hair! I mean DON't pull my hair.

Jag sa till honom att han måste sluta dra mig i håret när han vill ha sex.

Han: I thought you liked that
Jag: Why would you think that? I don't!
Hansl: But you said you like when I pull your hair.
Jag: Nooo, I like when you do that when you're taking me from behind, not when we're cuddling.

Jag tänker att det finns en viss språkbarriär i vårat förhållande.

Ett inlägg om allt möjligt...

Det är bara två veckor kvar tills Hansl kommer. Han är trött på bilen och allt som krävs för att den ska bli svensk medborgare.

Sedan krävs det en hel del för att Hansl ska få stanna i Sverige också. Jag fattar inte. Jag trodde att det var lätt... vi är ju med i EU...

Hansl har sin avskedsfest ikväll. Alla hans vänner ska dit. Jag antar att det kommer att delas ut en hel del inbjudningar till höger och vänster.
I huvudet funderar jag på en ny säng åt dottern som är stor nog att ta ett par vuxna, ifall vi får många gäster på en gång.

Jag nämnde vid ett tillfälle att jag var orolig för hur vi kommer att fungera i vardagen.
Hansl: Miss Understood, you are thinking with your head. Start thinking with your heart and let the magic happen. I want to sweep you off your feet, every day. I want to spend the rest of my life making you happy. That is all I want.

Fredag den trettonde

Det har varit lite tjafsigt för oss sedan jag var i Holland och det känns jättetrist. För jag vill så gärna att allt ska kännas bra nu när han praktiskt taget är på väg.

Men idag kände jag det i hela kroppen, som en svallvåg av kärlek som bara slog över mig

och det är så skönt, för det känns så rätt,

så allt som varit jobbigt och tröttsamt den sista tiden bara flöt bort.

Sara

Sara klagade på att jag inte lät särskilt glad åt att Hansl ska komma.
Och det är nog sant. Just nu känns det jättejobbigt, fast jag försökte övertyga Sara om motsatsen: Jag har aldrig varit lyckligare...

Men så är det ju inte. Jag har så himla mycket bara i vardagen, med att arbeta och ta hand om dottern

och ovanpå det ska man ringa alla samtal och kolla upp allt och varje dag ringer Hansl och vill veta vad jag tagit reda på under dagen och om jag har fixat än det ena och än det andra och jag känner att jag har så mycket information i huvudet att det är svårt att få någon reda på det.

Och som bonus ska jag arrangera en flytt till vårt gemensamma hem.

Jag vill bara att han ska vara här NU och att allt ska vara klart med flytt, bilimport och migrationsverk, försäkringskassa och allt.

Jag fattar ju att det här bara är början och det kommer inte att vara över förrän till Oktober.

I Oktober ska jag slappna av... Oktober är MIN månad.

Kåt när ens käraste sover

Det där med att väcka sin pojkvän med en avsugning, har aldrig slagit fel för mig. Killen har alltid blivit lika glad när han vaknat med ett praktstånd i munnen på sin flickvän (d v s jag).

Att runka honom när han sover ger inte alltid utdelning... Det är svårare att få honom hård och om man lyckas med det, är chansen stor att den slaknar innan han vaknat.

Och när jag skriver detta, så inser jag hur det nästan är på gränsen till våldtäkt. Det är att bra att man vet i förväg att ens närmanden är välkomna, särskilt om man gör något så intimt som att vidröra könet.

En pojkvän, som jag var ihop med för många år sedan, började vid ett tillfälle smeka mig, när han trodde att jag sov. Jag vet inte varför men jag blev jätteupphetsad av det. Han stönade djupt när han kände hur våt jag blev av hans behandling.
Fast hade jag sovit på riktigt hade jag kanske inte blivit så upphetsad.

I alla fall så "väckte" han mig till slut, så att vi kunde ha sex och det var jättehärligt.

Hansl har en lite annan taktik: Han drar mig i håret och kittlar mig.
Jag försöker att ha överseende med det, men tyvärr blir jag mer irriterad än kåt.
Jag avråder från att väcka flickvänner med den metoden.

Sex i Holland

Som vanligt har vi haft sex tills jag blev alldeles öm

och den enda ställningen jag klarade av till slut var att rida honom långsamt

och mellan samlagen kurerade jag med salvor och vagitorer,

för avhållsamhet är otänkbart när man vet att det är en månad kvar till nästa gång.

Lämna inte bordet förrän tallriken är tom!

Gissa vad alla pratar om i Holland.

Svar: Hansls flytt till Sverige.

Vi träffade Hansls vänner igår. De bjöd in sig själva att stanna en helg hos oss i slutet av Oktober. Inte för att jag har något emot det, men jag blev lite tagen på sängen.
Jag tror att det kommer att vara bra för Hansl att ha lite "kontakt" med hemlandet.

Hansls föräldrar kommer 12:e september och stannar en vecka och sedan ska de tydligen fira jul hos oss.

Trots att det är just sånt här man gör som sambo, så får jag känslan av att mitt privatliv blir invaderat.

Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur annorlunda allt kommer att bli.

Det som gör att allt känns bra, är tanken på att Hansl kommer att finnas vid min sida...

Holland

Holland ikväll.

Det ska bli mycket sex.

Det slutade med att vi faktiskt ska åka till hans kompis, men helt plötsligt så ska kompisens syrra också följa med. Det känns helt plötsligt jättejobbigt.
Det blir för mycket människor, känns det som.

Skönt att de talar svenska i alla fall.

Jag satt och läste det här inlägget... och det fick mig att inse att jag är väldigt blyg och tillbakadragen, särskilt när det gäller människor jag inte känner.

Jag sitter gärna tyst och iakttar tills jag blir inbjuden till samtal. Då kan jag prata hur mycket som helst.

Sedan tänker jag på talesättet: Det är bättre att tiga och låta folk tro att du är dum, än att tala och undanröja alla tvivel.

Svärföräldrarnas besök

Hansl säger att hans föräldrar INTE kommer att komma.
De hade kollat upp priserna för att hyra en husbil eller husvagn och att ta den till Sverige och de hade fått fram en slutsumma på dryga 25 000 kronor. De tyckte att det var lite dyrt.

Alltså inte så att de inte tänker komma alls, men de kommer att komma senare, när Hansl är här och installerad och då kommer de med flyg istället.

Jag pustar ut, för jag var väldigt nervös inför deras besök, men med Hansl här är det en helt annan sak.

Nu funderar jag mest på hur vi ska göra med sängplatser... kanske kan de sova på hotell.

Äh, Hansl får lösa det där. Det är ändå hans föräldrar.

Svårt att sova

Jag har haft svårt att sova på sista tiden. Jag vaknar vid 4 och sedan ligger jag och tänker på Hansl och att han ska flytta hit och dottern och jobbet ända till klockan ringer.

Jag är trött och frånvarande på jobbet och har egentligen inte energi att göra någonting.

Och om någonting annat...

Sara och jag pratade i telefon igår och hon sa: Vad konstig du låter? Har du en kille där?
Jag: Men om jag hade en kille här skulle jag väl knappast sätta mig och ringa till dig?
Sara: Du har Martin där!?
Jag: Nej.

Fast hon vet inte att jag har träffat Martin... i fredags. Det var helt kort, men det var inte mindre jobbigt för det.

Han är så förändrad och jag tycker så fruktansvärt synd om honom. Jag frågade honom om det går bra.
M: Det går knackigt.
Tårarna började rinna. Jag kunde inte hjälpa det.
Jag gav honom en kram och viskade in i hans axel: Jag vill att du ska fixa det här.

Sedan skildes vi åt. Och jag är så glad att jag inte är en del av hans liv. För att välja bort att leva med hans bipolaritet är nog ett av de sundaste besluten jag gjort. Och jag är tacksam över att jag inte har behövt stå vid sidan och se honom förfalla till det vrak han är nu.

Och jag vill inget hellre än att han lyckas få ordning på sitt liv, men jag är tror inte att det går.

Inbjudan

Han berättade att vi har blivit inbjudna till ett par vänner till honom, men att han tackat nej till det, för att vi har så kort tid tillsammans i helgen och att det är långt och köra och han vill spara pengar.

Det gjorde mig lite besviken för jag är nyfiken på att se hur han är tillsammans med sina kompisar. Samt att jag tycker att det skulle vara kul att få träffa några av de vänner som man bara har hört talas om i ett års tid.

Migrationsverket

Idag har jag surfat på migrationsverkets hemsida. Det var inte så jävla självklart som man kan tro att hitta rätt blanketter...

För EU-medborgare som ska flytta till annan EU/EES-medborgare.
OBS! Svensk medborgare räknas i det här fallet inte som EU-medborgare.

man ba: nähä? Inte den alltså

Till slut hittade jag två blanketter som jag trodde skulle vara de rätta, men för säkerhets skull ringde jag till migrationsverket för att kontrollera.
En automatisk röst förklarade att telefonkön skulle kosta 15 minuter av mitt liv - fast i verkligheten tog det 20, innan jag fick prata med en dam.

Ett beslut för om Hansl får flytta till Sverige eller inte kommer att dröja allt emellan 4 veckor upp till ett par månader.

Jag försökte lura ur damen på migrationsverket vad för typ av skäl de skulle kunna ha för att avslå ansökan, men hon var jättehal.

Jag berättade det för Hansl och han blev inte glad åt att någon annan person ska sitta och bestämma huruvida vi får leva tillsammans eller inte

Hon hänvisade till 2 helt andra blanketter än de jag hade hittat och när jag senare letade efter dem på hemsidan, visade det sig att den ena inte ens fanns.

Damen sa också att han måste skicka in ansökan när han väl kommit till Sverige, men enligt hemsidan så får han inte skicka in den här i Sverige, utan att det måste göras via svenska ambassaden eller svenska konsultatet i landet där han bor.

Så imorgon måste jag ringa dem igen och fråga om den saknade blanketten och var i helvete ansökan ska skickas in, i Holland eller i Sverige.

Medberoende

Parkbänksalkisar är inte så svåra att urskilja... De sitter där de sitter eller så känner man igen dem på den distinkta doften av urin och alkohol.

Framför mig på pendeln sitter en annan typ av alkoholist. Hon har fina cityshorts och ett exklusivt sollinne, är sminkad och luktar av en stark parfym. Jag känner inte ens doften av alkohol, men jag vet att hon är alkoholist för jag ser det på huden. Jag ser det på hennes ögon.

Jag tänker att jag är nog världens mest skadade människa som går omkring och identifierar alkoholister.

Hon går av och ersätts av två pladdrande kvinnor som diskuterar den enas syster...

Det tar inte lång tid innan jag fattar att systern går igenom exakt samma sak som jag gick igenom för 6 år sedan. Hon har lämnat sin alkoholist, hon har barn och hon behöver massor av bekräftelse och hon råkar i lag med nya alkoholister.

Jag hör på dem att de inte förstår hur hon känner sig. De fattar inte varför hon inte prioriterar barnen framför att träffa en ny kille, men det handlar ju inte om det.

Hon är trasig och hon måste få hjälp...

Jag vill säga till dem att be henne ringa mig - för jag har varit där och jag kanske kan hjälpa henne.

Men jag skäms över att jag tjuvlyssnat, så jag säger inget.

Sedan tänker jag att det kanske är lika bra, för jag har tillräckligt med mitt eget.

Resa till Holland

Hansl väntar och han har lovat att ta hand om mig hela helgen.


Det finns inte ord för hur mycket jag längtar efter honom just nu.

Vi har pratat massor om vad vi längtar efter att göra med varandra...
och i vilka ställningar.