När jag kom hem häromdagen hade jag en inbjudan till ett bröllop liggande innanför dörren.
Den var inte helt oväntad, för den blivande bruden ringde och förhörde sig om jag fortfarande träffade Martin, för en månad sedan.
Så vi har väl inte så jättetajt kontakt, men vi är båda överens om att vi ska umgås kravlöst. Det ska liksom inte finnas något: Men jag ringde dig sist.
Hansl blev i alla fall inbjuden, men jag sa till henne att hon inte ska känna sig tvungen att bjuda honom, eftersom de aldrig har träffats.
Hon sa att det inte var någon fara och började genast planera vilka som skulle vara bra att bordsplacera i närheten av honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar