Say what?

Så jag la upp mig igen på spraydate. Bah, en 23-åring...
Ska ta bort mig igen *suckar*











*addar inte*

grinar hela tiden

Har varit tvungen att låsa bloggen och det känns så himla jobbigt. Martin hittade den och gick igenom vartenda inlägg jag har skrivit. Kände mig helt tom... Våldtagen...
Skrev till honom att jag hatade att han hade förstört bloggandet för mig. Det enda stället där jag kunde skriva vad fan som helst utan att någon brydde sig. Martin är en snokande jävla skitstövel.

Och nu sitter jag och grinar för att vi inte är tillsammans. Grinar hela tiden. Är förkrossad över hans likgiltighet. När jag försöker förklara vad det är som inte funkar så sitter han bara tyst och säger inget. Frågar jag om han inte har något att säga så säger han bara att han inte vet.

*går i giftastankar*

Martin ligger och sover i sovrummet. Det var skönt att få ligga igår... Har ju fått vara utan ett tag nu. Lär väl bli några omgångar till innan helgen är slut. moahhaahha.
Igårkväll sa Martin; Det är så skönt att älska med dig.
Jag; Vi älskar inte, för vi är inte ihop - vi har sex. Nu är vi ju kk.
Martin; Jag har aldrig haft ett kk förut *tystnar* äh, jag tar tillbaka det där.
Jag; *skrattar* Ja, problemet är att jag känner dig för bra, så jag vet ju hur det verkligen ligger till.

Idag på Fejan fick jag i alla fall en glimt om vad framtiden bär i sitt sköte;
Vad ska jag göra nu? Jag känner ju ingen Jacob...

Hoppas verkligen inte att det här blir ett problem för Roberto
Han kan ju vara lite svartsjuk...

Träffa Martin

Jag ska träffa Martin ikväll...
Jag känner mig både förväntansfull och orolig...
Är det bra eller dåligt?
Men jag kommer i alla fall få sex och det behöver jag... desperately...

Nätdejting

Jag träffade Martin på en dejtingsajt; Mötesplatsen. Och jag har liksom tänkt att jag inte ska träffa någon på ett tag. Så att jag liksom får tid på mig att sluta vara kär i Martin, men det går ju såååå jäkla segt. Fick för mig att om jag skulle träffa någon annan så kanske det går lättare...
Jag såg en reklam för Parship.se, som ska vara en sajt för SERIÖSA nätdejtare, så jag registrerade mig där, men då upptäckte jag att det kostar 500 spänn i månaden om man lägger upp sig för 3 månader och då tänkte jag att shit, det blir ju minst 1500:-. Om man tar ett halvårsabonnemang kostar det 299:- i månaden (Summa: 1794:-) och om man kör på 12 månader kostar det
249:-/mån - summa; 2988:-.
HALLÅ?! Jag är en ensamstående mamma. Det spelar ingen roll hur mycket brev jag får från killar för jag har inte råd att öppna dem, eftersom det kostar mig minst 500:-
Så då gick jag in på en site som jag också låg uppe på för några år sedan; spraydate
Och där låg min profil kvar med alla bilder och... ja allt. Den var inaktiverad, men jag öppnade upp den. Fast när jag legat inne i ungefär ett dygn så raderade jag den igen...

Jag KAN inte börja dejta när jag känner som jag gör för Martin

Kåt som fan

Jag pallar verkligen inte att vara singel. Jag har sexdrift som en kanin. Den här helgen har varit assvår vad gäller att hålla sig från Martin, men jag har lyckats. Nästa helg kommer att bli svårare.
Jag känner liksom ett tvång att hitta på saker så att jag inte ska tänka på att jag kan träffa Martin när som helst.

Vi skulle ju inte höras?

Igår började det vid 21:10
SMS från Martin: saknar dig :-(
21:15 SMS - Jag: Och jag som e så kåt!
22:23 SMS - Martin: Det är synd att bara en ska ligga i den min stora säng. Jag vill ha något att köra in min hårda kuk i.
hmmm... eftersom jag gillar lite dirtysms'ing så höll jag mig från att säga att han ska baka en paj.
22:58 SMS - Martin: Du känner inte för lite miljö ombyte imorgon ;)
Här får jag panik för vi SKA ju inte träffas och egentligen inte höras heller. Att sms:a är gränsfall.
23:30 SMS - Jag: Klart jag gör men tyvärr har jag gjort upp planer...
23:32 SMS - Martin: Vadå vadå vadå ???
Han är sååå nyfiken och jag som bara hittade på. Tänker att jag kan ju åka hem till en väninna med dotter i samma ålder. Så utan att fråga henne svarar jag att jag ska dit och kolla på schlagerfestivalen.
23:34 SMS - Martin: Mutter...

Samtal med Sara

Sara kom över igår. Hon har ju fått höra en modifierad variant av sanningen. Jag har ju inte berättat att jag träffade Martin i helgen.
Sara: Vad du är duktig som lyckats hålla dig från att ringa honom.
Jag mumlar: Mmmjjaaa
*prata om något annat*
Jag berättade till slut att Martin varit över hos mig igår och hon fick veta i detalj vad jag och Martin sagt till varandra.
Jag förklarade varför det känns som om Martin är den ende i hela världen som jag någonsin har älskat. Jag hade hoppats att få höra mer om att "vad duktig du är", med tanke på att jag faktiskt själv kommit på att jag inte kan fatta några vettiga beslut med Martin som en aktiv del av mitt liv - men det kommer inte. Nej Sara uppmuntrar mig att dejta, vilket jag redan fastslagit att jag inte kan. Hon slår ner på sådant som Martin har sagt eller gjort som tyder på att han bara manipulerar, men inte alls vill göra sin bit för att allt ska bli bra mellan oss. Det är saker som jag inte ser, men när hon säger det så är det så tydligt och självklart.
Jag har sådan tur som har henne...

Having sex with your ex

Så här är det: Jag ringde Martin igår. För jag saknade honom så mycket, jag ville ha sex, jag ville vara nära honom.
Det är jättefel och så vet jag att han försöker nästla sig in. Liksom att jag med små babysteg ska glömma det han har gjort och en dag vakna upp och upptäcka att vi faktiskt redan är tillsammans igen.

Det är så otroligt hur mycket jag älskar att ha sex med Martin, och vi pratar om allt det som är jobbigt. Sånt som har hänt i vårt förflutna, situationer som han har förträngt (påstår han åtminstone) för han tycker att det är för jobbigt att tänka på det.

Och idag så hade vi ett samtal som kändes rätt banbrytande i alla fall för min egen del.
Jag förklarade att jag känner att jag inte kan komma fram till vad jag vill göra med framtiden när vi umgås. Jag tappar min objektivitet och jag tappar min självrespekt om jag tar det här för lättvindigt. Vi kom överens om att vi ska hålla oss ifrån varandra och inte höras. Det kändes jättejobbigt, men det kändes samtidigt väldigt bra. Jag grät.... massor...

Hate the smoker

Hela den här struliga situationen började ju med att jag kom på att Martin hade rökt. Varje gång vi har träffats sedan dess så har jag känt en aning av rökdoft (läs askfat). Jag har frågat honom om han röker fortfarande och varje gång svarar han något om att han ska bara röka upp paketet och han röker bara typ 3 cigaretter/dag.

Så igår så sa jag: Vet du, jag vill att vi är ärliga mot varandra, lögnerna måste ta slut någon gång. Jag fattar ju att du köper fler cigaretter eftersom det där jäkla paketet måste ha innehållit 42 cigaretter för att räcka till nu.
Då sa han: Jag röker för att det känns rebelliskt.

Jag: Det är första gången jag känner att du är 100 % ärlig mot mig, mitt i allt det här.

what the fuck

Har pratat med Martin: Han har tydligen skulder hos kronofogden, så den 20:e kommer de komma hem till honom och hämta allt han äger och har.
(Nej jag vet inte om de hämtar allt, men de tar väl tv'n och datorn i alla fall, kaffemaskinen, diskmaskinen, tvättmaskinen)
Fan vad jobbigt det känns och ett av mina problem är att jag gör hans bekymmer till mina. Martin är helt handlingsförlamad och pratar bara om att ta livet av sig, men jag har ringt till hans psykvårdsmottagning och bett dem hjälpa honom. Och de skulle göra vad de kunde.

Tillfredsställd

Egentligen är det taskigt, men jag har inte tillräckligt samvete för att må dåligt över det. Ringde Martin och han kom och hämtade mig. Han körde hem mig och sedan hade vi sex. Sedan igen imorse. Håller på att ta igen den senaste månadens torrdocka.
Jag märker ju situationer där Martin manipulerar mig. Han tänker ut olika saker som jag verkligen behöver hjälp med och så säger han typ: Åh, du ville ju åka till IKEA och köpa de där skruvarna som saknas till din byrå. Jag kan ju köra dig och laga middag till dig och dotter.
Han säger inget om att sova över, men det är underförstått, för han vill sätta på mig... och jag vill att han ska sätta på mig, men jag har inte förlåtit honom för att han ljugit för mig.
Han tror att han är på väg tillbaka och jag tror det också, men samtidigt kan jag inte släppa det.
Och jag pratade med Sara idag-
Sara: Men du vet att om du tar honom tillbaka, då är du medveten om att han kommer att ljuga för dig och då är det m a o okej.
Jag: Jag kommer aldrig att acceptera att han ljuger för mig.

Lörrrrrrrrrrrrdag

Idag har jag pratat med Jonas igen, men eftersom jag är singel så känns det helt okej att småflirta med honom nu. Fast jag vet ju att det aldrig skulle kunna bli något mellan oss (vad är '"Natt och Dag"?) I alla fall ville han lägga till mig på "fejan", så nu är vi friends där också.

Usch jag gillar inte fejan för man har INGEN anonymitet. Alla ser vem som gjort slut och blivit ihop och här är mitt stora dilemma; Jag har inte uppdaterat min facebook status med att jag och Martin inte är tillsammans längre, för det känns så oåterkalleligt och offentligt.

Har även pratat med Martin som vill komma över och sätta på mig. Han är så jävla kåt nu när vi inte är ihop... eller så är han rädd att jag ska komma på att jag kan ha sex med vem fan jag vill.

Har gjort en mindre psykoanalys av mig själv och mitt beteende igår och jag har kommit fram till att jag mår uselt. För jag är en jäkligt rolig tjej att festa med i vanliga fall och det var jag absolut inte igår. Jag tror att det här med Martin måste få ta den tid det tar. Det är för mycket känslor.

Som singel...

Jag gick ut ikväll och det var den mest värdelösa kväll jag har haft på länge. Grejen är att jag har inte så gott om pengar f n och om jag då ska gå ut och spendera de här pengarna som jag inte har, så vill jag verkligen VERKLIGEN ha kul. Men det var helt värdelöst trist och tjejerna satt och GÄSPADE. Jag var lite på g, men är man ensam om det är det ju ingen idé, så det var typ hemgång vid 12... suck!
Under förfesten skulle vi spela "våghals" (ett sannig och konsekvens-spel med färdiga frågekort) men då ville brudarna bara köra med sanningskorten och det var ju inte alls lika kul. Även om många av konsekvenskorten bara handlade om att man skulle sms'a till någon och det kan man kanske förstå att det inte är så kul. Fast jag sms'ade alla som jag skulle.

I alla fall tänkte jag att om jag hittade någon nice kille så skulle jag kunna hångla med honom, Jag som är singel och allt, men inte ens en sådan herre stod att finna.

I alla fall... oälskad är jag INTE för i min spam så låg minsann ett mail från en Roberto som vill att vi ska gifta oss och bo i Frankrike. Trevligt!

On memory lane

Mitt första samlag var när jag var 17½ på en kinarestaurang på söder i Stockholm. LaiLai hette den. Jag har ingen aning om den finns kvar men jag vet med säkerhet att den åtminstone har bytt ägare sedan dess. Min väninnas föräldrar ägde den, men de var bortresta. Restaurangen var stängd och vi hade fest där. Det här med att förlora oskulden är grymt överskattat, och jag va ba; äh men nu gör vi det
och han ba; men nej, jag vill inte göra det bara för det. Det är okej att du är oskuld.
Jag: Nej, men jag VILL ha det gjort
Åh det gjorde förbannat ont och jag kände hur det rann blod.
Jag: dra ut den, det går inte.
Han: Nej inte än.

Så han låg stilla, inne i mig och efter ett tag så var jag som bedövad så jag kände ingenting. Då började han röra sina höfter mot mig. Jag kände ingenting. Han kom, men jag kände inget.

Mina kompisar hittade blod och spermafläckar på golvet dagen efter. Vilket pucko jag var som inte tänkte på det. *städa?*
Jag kunde inte sitta på tre dagar efteråt...

En dag i taget

Idag har jag inte pratat med Martin en enda gång. Och det är ovanligt, för vi brukar höras runt 4 ggr om dagen. Det är rätt skönt för man kan ringa honom om man vill ha sällskap när man ska någonstans och vi har alltid något att prata om. Visst, vi pratades inte vid förra veckan när jag var och hälsade på hos min pappa, men det är lite annorlunda när man är tillbaka i vardagen.
Idag ringde jag till honom, av gammal vana, som av en reflex, men sedan kom jag på mig själv;
VAD GÖR JAG?
och då la jag på. Det gick fram en signal. Klick!

Det är så svårt.... Jag är fortfarande kär i Martin, men jag kan inte leva med lögnerna.

Sara helt upprörd...

Nu har hon pratat med Martin och enligt henne så är han helt nonchalant kring att vi har gjort slut.
Jag sa åt henne att lugna ner sig. Jag har ju inte skött det särskilt snyggt så jag förstår om han känner att han får dubbla signaler *sätta på* vs *dumpa*. Men visst jag tycker att han borde skämmas som en hund och jag håller med om att han inte verkar göra det.

Idag på pendeltåget på väg hem från jobbet så fick jag en känsla av att "tänk om jag vill ha ett barn till", då KAN jag ju inte vara med Martin längre. Då är det hög tid att träffa någon annan.

Girlsen ska parta på fredag och jag har lovat att hänga på

En bekräftelse på hur störd jag är...

Något som jag har haft himla svårt att erkänna för mig själv och jag skäms som en hund, så det är därför jag inte ens skrivit det här på bloggen. Har inte ens sagt något till Sara som är min bästa kompis och DET mår jag riktigt dåligt över...
Men när jag gjorde slut med Martin så kunde jag inte hålla mig. Han hade världens stånd, så jag satte på honom och det var asskönt. Åh, det är ju såååå fel...
Jag bad honom plocka ihop min och dotterns saker och ta över dem till mig när jag inte skulle vara hemma *duktigt*
Men så behövde jag barnvakt, medan jag skulle hjälpa min syster tömma lägenheten efter hennes bortgångna mamma och ja vem ringde jag då om inte Martin. *dumt som fan*
Eftersom vi höll på in på småtimmarna sov Martin över och jag satte på honom igen. Kan inte hålla mig, men jag tycker att han är sååååå skön.

Och alla erektionsproblem är som helt bortblåsta - what the fuck!?!
Jag: Tänder du på att jag inte vill vara ihop med dig?
Martin: Nej, men det kanske är så att alla lögner är avslöjade och då tynger inte det på samvetet.

ÅÅÅÅh, vad bra det låter. Fast jag tror inte på det. Inte för fem öre...