Date

Jag vet inte varför jag kom att tänka på det... mitt i natten dessutom, men jag tänkte att jag skulle dela med mig av en dejt som jag hade innan jag träffade Martin. (minst 6 år sedan alltså)

Internetdejting handlade det om, så vi hade chattat lite innan vi bestämde träff.
Det var ett par dagar före löning och jag hade mellan noll och inga pengar kvar på kontot, så att han bjöd mig på middag var nästan en liten välsignelse.
Vi träffades på söder och promenerade till Koh Phangan.


Nu har jag aldrig varit i Thailand, men jag inbillar mig att en restaurang i Thailand ser ut ungefär som Koh Phangan. Det är bambu och mattor av torkat gräs överallt och väldigt stämningsfull belysning. Det enda som saknas är subtropisk hetta och hög luftfuktighet.

Vi pratade massor, men någonting stämde inte. Jag kände att det inte klickade.
Och så här långt efteråt vet jag inte vad det var som gjorde att det bara kändes fel, men så blir det ibland.
I alla fall såbörjade kvällen lida mot sitt slut och det blev dags att betala.

Och det var då det hände, Den ultimata skammen: Han hade inga pengar på sitt konto.
Och jag tyckte så synd om honom, men jag kunde inte hjälpa, för jag hade inte pengar på mitt konto heller - i alla fall inte tillräckligt för att täcka en middag för 2 + dricka.
Han gick ut till bankomaten och försökte ta ut pengar, men han fick inte ut något.

Till slut ringde han sin mamma och hon skulle alltså komma in till stan med pengar.

Han gick ut för att möta upp henne och han var borta, länge...

Plötsligt slog det mig att han kanske inte skulle komma tillbaka.

Jag tog mod till mig och sa till servitören: Vad händer om han inte kommer tillbaka?
Och det var som om någon hade slagit honom i ansiktet med en träplanka. Han såg helt chockad ut.
Servitör: - Va, varför skulle han inte komma tillbaka?
Jag: Men jag känner inte honom. Vi är här på en blind-date.

Och servitören suckade och gjorde en stor dramatisk scen om hur synd det var om honom.

Efter lite funderande, frågade jag om jag kunde få låna en telefon.
Jag lyckades få tag på en kompis som lovade att komma in med pengar och hämta mig om det skulle visa sig att jag faktiskt blivit strandsatt.

En mindre evighet senare kom i alla fall min dejt tillbaka och "löste ut" mig. Vilket jag var ohyggligt tacksam för.

Han frågade om han kunde få en chans till att imponera på mig och jag sa ja, men jag menade nej...

för det fick han inte, men det hade inget att göra med att han inte hade pengar på kontot.