Sex

Jag ska ha sex imorgon!

Räknar timmar och minuter...

Hansl

Hansl gjorde ett svartsjukeutspel på telefonen.
Pinsamt,
ett riktigt pinsamt utspel.

Och oron börjar gnaga i mig...
TÄNK om det inte blir bättre när han kommer hit.

Min enda tröst är att han la ner och medgav att han uppförde sig som en idiot.

Shit, vad jag inte vill ha det här nu...
Just nu vill jag bara glädja mig åt att väntan snart är över.

Den lilla Facebook-kuppen...

Sara har skrivit till mig på Facebook: "Grattis!!! Kramiz"
Vi pratade i telefonen, medan hon gjorde det...
Det är ett sånt där skämt som hon och jag garvar ihjäl oss åt.

Vi föreställer oss hur alla läser det och undrar: Va? Vad är det som har hänt som vi inte vet något om?

Och så skrattar vi... rått och elakt... Moahahahaaaaa!!!

Och jag svarade på facebook: Tack! Jag och Hansl är sååå glada.

The greatest love of all

Det här är nog det största någon gjort för mig.

Han lämnar ALLT...

Jag förstår att han är nervös. Jag är också nervös, men han ger upp allt som är tryggt och välbekant, för att vara familj med mig och min dotter - i ett land där han knappt kan språket, inte har något jobb och bara en handfull vänner/bekanta.

Jag fantiserar om hur jag öppnar dörren i vårt nya gemensamma hem och säger:

-Welcome home, Hansl!

Så här innan slutet ;o)

Tänkte jag att jag skulle berätta hur det var första gången för mig och Martin...

Vi hade träffats på en fika som avslutades med en kram i Slussen och efter det talade vi otaliga timmar i telefonen.
Han var separerad, men inte skild.
Jag var väldigt attraherad av honom, men inte inställd på att det skulle leda till något varaktigt, eftersom han var "nysingel".
Vi åkte till hans hus...
Huset där han bott med sin fru.

Jag fattade det symboliska i att han ville ta mig i deras säng, eftersom hon tydligen hade gjort likadant med diverse män.
Jag tänkte att han kanske utnyttjade mig, men jag brydde mig inte eftersom jag inte hade några djupare känslor för honom. Jag utnyttjade honom också.

Vi började på bottenvåningen. Vi satt i deras stora kök och Martin berättade om depressionen han hamnat i, som lett till slutet av äktenskapet.
(Vid det laget hade han inte fått någon diagnos på att han var bipolär)

I ärlighetens namn var jag rätt uttråkad av hans historia och tänkte mest: Har han inte pratat klart snart så att vi kan ha sex...

Så småningom gick vi runt i huset och han visade mig allt: Biblioteket, tavlan i vardagsrummet som var så stor att den inte gick att hänga någon annanstans, soffan han köpt till sin fru i födelsedagspresent, bastun han aldrig byggde klart, barnens rum med randiga herrgårdstapeter.
Vi slutade turen i det som hade varit deras gemensamma sovrum.

Och helt sjukt är det att vi gjorde oss iordning och gick till sängs som om det hade varit vårat gemensamma sovrum. Fast det tänkte jag inte då.

Då var jag bara nyfiken och attraherad av Martin.

Han var hård som sten redan innan vi lagt oss och förspelet blev historiens kortaste.

Martin var otroligt inkännande, så han märkte vad jag tyckte var skönt och anpassade sig efter det.

Han fick mig att komma med detsamma och efteråt fick jag veta att det var första gången han gett en kvinna vaginal orgasm.

Vi sov kanske en-två timmar åt gången, sedan väckte han mig och vi hade sex igen.

Jag tror vi hade sex 5 gånger den natten.

På morgonen körde han mig på sin motorcykel till Danderyd, där jag tog tunnelbanan hem.

Dipp

Han dippade igår igen...

med självförtroendet.

-I'm ugly

-I'm disgusting

och jag vet inte vad jag ska säga för att få honom att må bättre. För ingenting får honom på bra humör...

så jag provade med lite omvänd psykologi och pratade ner mig själv, inte lika kraftigt som han gjorde, utan mer diskret, men sanningsenligt: Jag vet att jag inte har en kropp som en fotomodell...

och längre kom jag inte förrän han öste kärlek över mig: You are so beautiful. I wish I could hold you and make love to you and make you feel better.

Om man nu ser det som så, att han tror att jag blir gladare av samma sak som han skulle bli gladare av, så var detta vad han hade behövt höra egentligen.

Han behöver löften om sex och kärlek för att bygga sitt självförtroende.
Jag behövde också sex och kärlek när jag var som mest vilsen.

Om en vecka...

...ska Hansl sätta sig i bilen och börja tuffa mot Sverige.

Han ska göra en liten roadtrip av det hela och övernatta på vägen...
Göra en del stopp för att fiska lite...
Och sedan är han en tung junkie av vackra utsikter, så jag föreställer mig att han kommer stanna och njuta av landskapet med jämna mellanrum.

Det känns otroligt spännande och jag är så, så glad
att han vill göra det här för mig,
för oss...

Han ger upp ett ordnat liv i sitt hemland, för att få vara med mig.

Han tror att inte att saker och ting är annorlunda bara för att man bor ihop, men han har heller aldrig bott tillsammans med någon flickvän tidigare.

Jag gör mig inga illusioner om att det kommer vara "smooth sailing" när han kommer hit.
Vi får ta en dag i sänder.

Tuttkillen

Jag har en vän... vi är inte så nära vänner, men vi uppskattar varandras sällskap. Han är en sån där kille som får andra på gott humör.

Till för några månader sedan var jag helt säker på att han var homosexuell...

Vi satt på en thairestaurang och åt lunch när han lutade sig fram och teaterviskade: Jag ska på dejt i helgen.
-Jaha, sa jag. Berätta mer!
och jag var helt säker på att jag skulle få höra om nån het kille som han raggat upp på krogen.
-Tjaaa hon heter Annelie och vi har träffats en gång tidigare, men i helgen ska vi vara hemma hos mig.

Och jag kände bokstavligt hur min haka föll ner... Jag satt och gapade. Vi hade aldrig diskuterat hans sexuella preferenser, men jag hade inte ens tänkt tanken att han skulle vara något annat än gay.

När jag hämtat mig fortsatte jag samtalet, som om jag aldrig ens trott att han föredrog killar framför tjejer... och på väg ut till hans bil knuffade han mig skämtsamt i sidan och sa: Jag är en tuttkille.
Jag: Jaha? En tuttkille?
Han: Ja, jag älskar tuttar.

Jag försvinner

- Have you lost weight, sa Hansl och tittade ner på min nakna kropp, där jag låg helt utslagen efter ett långt och innerligt samlag.

Och jag vet inte när det började... helt plötsligt behövde jag dra åt skärpet ett jack till för att det skulle sitta ordentligt och sedan var det ytterligare ett jack och när jag ställde mig på vågen hemma hos min bror, så fick jag en chock, för jag hade gått ner 10 kilo...

-Yes, I didn't think you'd notice.

För det hade han inte gjort när vi sågs gången innan, men kilona hade vid det här laget varit borta en månad i alla fall.
Helt plötsligt blev jag jätteblyg och virade in mig i lakanet.

-Of course I notice. How much did you loose?
-8 kilos
-8!? Should I be worried? Aren't you eating?
-Of course I'm eating. I don't know. I am not doing anything. I don't know where it went.

Jag vet verkligen inte vad det är som händer med min kropp. Håller jag på att försvinna?
Gud, ska veta att det finns massor att ta av, så jag är inte i farozonen än.
men igår var jag tvungen att dra åt skärpet ytterligare ett jack, för att hålla byxorna på plats.

Lite cred till min syrsa

Sara och jag fikade med barnen på McDonald's igår...

Det är en sån där grej vi gör med jämna mellanrum. Vi pratar av oss om det som händer, som är jobbigt och sånt som är kul och vi skrattar och skämtar, medan barnen leker.

Sara är för mig, bortsett från att hon är en fantastiskt lojal vän,
som att ha en egen Benjamin syrsa, ett samvete och ett sunt förnuft.


Det är lite på gott och ont...
För ibland orkar man inte höra sanningen.

Sara är brutalt ärlig,
men
hon är aldrig fördömande.

Och med det menar jag inte att Sara alltid har rätt, men hon ger mig nya perspektiv, andra infallsvinklar.

Det är lätt att bli hemmablind när man är mitt uppe i något,
men jag vet att om jag går vilse, hämtar Sara hem mig.

När barnen lekt sig trötta och magen var alldeles full av Latte och äppelpaj, hade vi hunnit avhandla Hansl - flytten - rökningen - skolstart - hennes graviditet.

och som vanligt hann vi aldrig prata klart...

hon fick en kram när jag gick ur bilen,
jag önskar jag kunde ge henne mer,
så hon förstår hur viktig hon är för mig.

Gå och lägga sig...

När vi pratade som hastigast igårkväll, sa vi det vi alltid säger: I wish you were here.

Då slog det mig återigen att snart är det inte bara en önskan.

Jag: Soon we'll be going to bed together every night.

Fast jag och Hansl går inte och lägger oss samtidigt alla gånger. Det händer att jag går och lägger mig före honom.

Jag och Martin gick alltid och la oss samtidigt.

Jag och min exman gick aldrig och la oss samtidigt.

Och jag ser verkligen fram emot att dela det här med honom. En tid där vi skapar våra gemensamma rutiner.

Vi ska ha ett hem tillsammans.

Flytt

Hansl flyttar ur sin lägenhet idag.
När han sa det pirrade det i hela kroppen och jag känner mig rastlös av förväntan.

Det här är så stort. Det är ett gigantiskt steg. Jag känner mig mer nervös inför det här, än vad jag gjorde inför mitt eget bröllop.

Rökning

I min familj har både rökning och alkoholintag alltid räknats som någonting skamligt. Delvis av religösa och traditionella skäl.

Det är i alla fall grundorsaken till att jag är så emot rökning. Sedan tillkommer orsaker som att det är skadligt, kostar mycket och luktar för jävligt.

Jag har också problem med själva nikotinberoendet, t ex Humörsvängningar som uppstår bara för att man inte fått sin "nikotin-fix".

I alla fall tänkte jag berätta lite roliga historier om rökning i min familj...
Min bror har nämligen börjat feströka på gamla dagar. Han tycker att det är najs att ta en cigarett tillsammans med ett glas rödvin på fredagkvällen (och säkert lördagkvällen också).

Jag och min pappa var hemma hos brorsan och satt ute på altanen.
Där stod en klassisk utomhusaskkopp i form av en upp och nervänd kruka på ett fat.
Pappa frågade mig: Vill du lyfta på den där krukan?
Jag: Nää.
Pappa: Varför inte då?
Jag: Jag vill inte. (jag tänkte att jag vill minsann inte avslöja för pappa att det röks här i huset)
Pappa: Jag har lyft på den. Det ramlade ut en massa cigaretter.

Jag började skratta. - Ja då visste han ju redan och till råga på allt hade han försökt få mig att spilla ut fimparna också.

Och härom veckan så satt vi i köket hos min bror. In kommer hans femåriga son med en fimp i handen.
Jag: Vad har du i handen?
Brorsbarn: En cigarett.
Bror: Nej, men usch.
Brorsbarn: Jag tog den till dig pappa. Du tycker ju om cigaretter.

De ljuva cigaretterna...

Rökningen har ju varit uppe för diskussion med jämna mellanrum. Jag har sagt att jag inte accepterar att han röker och jag menar det.

I alla fall så sa han att han hade rökt på festen i helgen och i vanlig ordning frågade han om det gjorde något och jag sa, för en gångs skull, att det gör massor.

Jag sa att om han vill vara med mig så får han lägga av med rökandet.

Hansl: But you said that it was ok when I'm partying.
Jag: I don't want you partying every day, so you'll have a reason to smoke.

Och han försökte med ALLT för att han ska kunna fortsätta med rökningen.

Mitt fel: You said it was ok and now you suddenly change your mind!
Skuldkänslor: This is who I am and you want to change me. Do you know what I want to change about you? Nothing!
Ultimatumet: If I'm going to stop smoking, I want us both to live healthy. That means we eat healthy food and start working out.
Även om det här alternativet skulle vara något som är bra för oss båda, vill jag inte hamna i den situationen att om jag hoppar över träningen en dag, så sitter han med en cigarett i munnen.
Mer skuldkänslor: You are so cold. Don't you love me? I feel like you can replace me in five minutes. That's how important I feel.

Är det någon som känner igen sig, så är det jag.
Fast tidigare har det handlat om alkohol.
Beroende som beroende, brukar de säga.
Beteendemönstret är likadant och jag utsattes för en intensiv manipuleringsattack.
I mitt medberoende hjärta vacklade beslutsamheten...

och jag höll nästan på att ge med mig, när jag plötsligt började tänka på en konversation som jag haft med Sara, där vi båda kommit fram till att vi inte ville vara tillsammans med någon som röker.

Och det gav mig kraften att fortsätta säga nej, att vägra falla in i medberoendet.