Ilskan

Ilskan som väller i mig, när jag kommer på att Martin än en gång har druckit och ljugit om det, gör att jag känner att det finns ingen framtid för oss.
Jag förklarade för honom att i min värld så är det så att "Min Martin" inte dricker, röker eller horar runt (ett uttryck som fick Sara att brista ut i gapskratt). Jag sa att om han vill sysselsätta sig med de här sakerna så kan han inte vara min pojkvän längre och då skiter jag i alla stoppdatum - Jag vill inte längre.

Efter helgen... Då är det slut...

Fredag

Det är typ bara jag och chefen på jobbet. Jag försökte skämta lite med honom om att det måste vara svårt att veta om man druckit tillräckligt när man har en hel tunna rödvin, men skämtet gick liksom inte att överföra till dålig engelska.
Jag har inte träffat Martin på nästan 2 veckor. Det värsta är att jag inte saknar honom. Jag hade inte ens tänkt på att det var så länge sedan vi sågs förrän härom dagen. Han sa att han saknade mig och jag klarade inte av att säga det tillbaka. Igårkväll tvingade jag mig att säga det, men i ärlighetens namn så får vårat uppehåll mig att känna att jag kanske kan klara mig utan honom. Igår planerade vi min dotters födelsedag över telefonen och på ett sätt så känns det skönt att vara en familj på det sättet, men jag har någonstans mellan liten och ingen tilltro till Martin. Är han ärlig mot mig? Är han kapabel till ärlighet? Hur länge har han raggat på den andra tjejen? Raggar han på andra?

Insikt

Idag när jag åkte hem med min pappa så slog det mig att jag tror faktiskt att jag inte kommer att vara tillsammans med Martin när året är slut. Att den här resan som jag har påbörjat kommer att leda mig till ett ställe där jag inte accepterar otrohet, lögner, drickande, rökande
Precis som det var innan jag träffade Martin.

Jag är på väg

Känner att jag håller på att få någon form av insikt... men den gäckar mig.

Börjar känna mig självständig.

Att gå vidare

Jag har märkt att jag håller på att förlora mig själv mitt i allt det här. Har tagit en paus från mitt liv och åkt till min pappa i Dalarna.

Känner fortfarande att jag älskar Martin och så länge den känslan finns kvar så tänker jag kämpa för oss.

Men min fina kloka kompis sa till mig att jag måste sätta ett stoppdatum. Och jag insåg på en gång att hon har rätt, för annars kommer jag bara att låta Martin fortsätta göra så här mot oss och mot mig. Jag levererade det till Martin och även om det kommer lite muttrande om att min Sara lägger sig i, så tror jag att han är glad att hon ser till att jag tar vara på mig själv.

I alla fall... så sa Martin till mig igår att han hade druckit i måndags och jag blev så glad för tidigare har han aldrig berättat sånt, utan han har alltid ljugit. Jag sa till honom att hans ärlighet gjorde mig glad även om jag är jätteledsen att han förstörde dittills 14 dagars nykterhet.

suck...

Igår kändes det inte så bra när jag pratade med Martin. Men jag kan inte riktigt säga vad det beror på. Vi ska träffas idag i alla fall. Jag kommenterade att vi träffas typ 2 ggr i veckan. I vilket förhållande gör man så? Fast jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Ska vi vara ihop eller inte.
Han pendlar mellan att tycka att AA är bra och jobbigt, men att han åtminstone går dit är en stor seger.

Är det bättre?

Martin går på AA möten, men han har druckit ändå.
Fast jag vet inte riktigt. Jag tror inte att han har druckit på en hel vecka.
Jag går själv på "anhörig-möten" och där får man veta att man inte ska bry sig om drickaren utan låta honom/henne dricka ifred och istället lägga energin på att jobba med sig själv. Eller går och går, jag har varit på 2 stycken hittills. Men jag var tvungen att göra något, för jag kände hur jag höll på att gå sönder.

Det känns bättre nu i alla fall. Martin känns mer närvarande i vårt förhållande.

Når ända upp till himlen...

Idag när jag skulle bege mig till jobbet, såg jag en RIKTIGT lång kille. (nu pratar vi om över 2m)

Jag sprang ikapp honom och gick jämsides så länge jag kunde (utan att det skulle vara misstänkt).

Ville bara känna hur det kändes...

och jag skrev till tjejen som Martin raggat på...

Skrev ett mail från Martins facebook till henne
Skrev att Martin är psykiskt sjuk OCH att vi är förlovade (fast vi inte är det), men jag skrev det i alla fall. Skrev att jag inte visste om Martin var uppriktigt intresserad av henne, men att om det var något riktigt intresse i det hela så skulle jag dra mig ur, eftersom det är barn involverade och att de inte förtjänar att hamna i ett triangeldrama.

Fick ett svar där hon sa att hon inte var intresserad av Martin, men att hon visste vem han var och att de hade gått i samma skola tillsammans. Hon skrev att jag inte behöver oroa mig för att hon ska fortsätta skriva till Martin.

Vårat förhållande blir mer och mer besudlat av Martins Dirty Deeds. suck!
Det är väl bara att lämna honom?

vafaaaan!!!

Jag var hemma hos Martin i fredags... Jag var ENSAM hemma hos Martin i fredags.
Följande upptäckter gjordes;
1 st raggningsmail på facebook Där Martin rakt av raggar på en annan tjej.
1 st 50 cl öl (King - jävla äcklig skitöl) i garderoben
1 st systempåse gömd under diskbänken (UNDER en Coop Shop & Go väska) innehållande
5 st flaskor Smirnoff breezer varav 2 var urdruckna och tre var fulla.

Det är kaos i mitt huvud. Håller mentalt på att förbereda mig på att avsluta förhållandet. Fattar inte varför det är så svårt. Det är väl bara att lämna??