Du kan väl dejta Charles Ingvar?

säger Sara och så garvar hon. Elaka människa. ;o)

Martin har druckit igen. Det är nog så att jag föredrar när han sover och inget orkar göra. Han hade kört i sig större delen av en flaska whisky, sedan hade han minsann tagit bilen till och från AA.
Samtidigt så ekar min kollegas ord i mitt huvud;
Lämna honom, så fort du bara kan!
och Martins fyllesnack igår:
Jag vill bevisa att en medberoende och en bipolär kan vara tillsammans

Och ett samtal till Martins ondskefulla exfru uppspelas. Jag förklarade att han inte var kapabel att ta hand om barnen och att hon måste få bekräftat att det är någon mer närvarande när han träffar dem. Självklart ställde hon en massa frågor men jag besvarade dem, till 70%.

och sedan börjar nästa...

Har ju ungefär 7 konsulter på min gruppering. Jag ser dem inte riktigt som konsulter eftersom de har jobbat med mig under en längre tid, så man blir mer som "äkta" kollegor.

I alla fall så sedan jag gick upp i arbetstid så brukar jag lifta hem med en av dem. Det förkortar min restid med mellan 15 minuter upp till en halvtimme och det gör ganska stor skillnad.

Jag vill helst hämta dottern före 17.30.

Han har fru och barn och jag har VERKLIGEN INTE flirtat med honom på något sätt. Däremot skämtar jag med honom som med de andra i gruppen.

I förrgår satt han och skämtade med en annan av konsulterna och det var lite grov, grabbnivå på det hela. Jag satt och lyssnade med ett halvt öra och helt plötsligt så säger han till mig:

-Jag kanske skulle slänga av dig på motorvägen och sätta på dig.
Jag hade ingen aning om hur jag skulle kontra den, så jag skrattade lite nervöst.

Samtidigt så börjar jag undra; Vad har jag gjort för att visa mig mottaglig för den här typen av beteende? Alltså jag är ju inte direkt pryd, men jag har ändå en känsla av att vissa saker inte är okej på en arbetsplats.
Och idag blev konsulten beordrad att flytta till andra sidan av rummet (not my doing) och då sa han: Jag får ta ett kort på dig som jag kan ha på väggen framför min arbetsplats.
Jag: Du får ha flera kort. Ett där jag är arg och hötter med fingret åt dig och ett där jag är glad.

Konsulten fick gå...

... och han gick med buller och bång. För han blev riktigt arg, men det var inte bara mitt fel att han fick gå, för han hade misskött sig riktigt ordentligt de sista veckorna och han satt själv och sa på fikarasten att han inte brydde sig om ifall han fick några bra referenser från oss. Sedan var han en nagel i ögat på alla som satt och arbetade hårt, medan han satt och lallade för samma lön.

glider in i en melankoli där inget spelar någon roll

Det är så konstigt... jag tittar på Martin och när vi är tillsammans... och jag ligger i hans famn - då känns det så RÄTT. Jag känner mig HEMMA i hans famn.
Men när jag är hemma hos mig, han ringer till mig och han är full - han har druckit IGEN, trots att han inte ska - så känner jag ingenting. Jag känner inte besvikelse, jag känner mig inte ledsen, utan det är mer som att jag konstaterar med ett: Jaha och en suck.
Men RÄTT - känns det verkligen inte.
Och jag frågar mig själv: Är det här början till slutet?

You´re fired

Som jag har berättat har en av våra konsulter skrivit till mig. Han har skickat mail där han skriver att jag har vackra ögon och typ hej snygging och antytt att han vill köra hem mig.
Och jag har liksom känt att han har blivit mer och mer närgången i sina mail. Jag har liksom skämtat bort alla anspelningar. Ville inte säga ifrån, för jag ville inte sabba stämningen på jobbet.

Idag pratade jag i alla fall med min teamledare och jag sa att jag kände mig besvärad, men att det varit relativt harmlöst ditintills, men att jag ville säga till i alla fall

2 timmar senare så skickade konsulten ett mail där han skrev;
"Sexuell frustration på jobbet är inte kul att ha"

Jag vidarebefordrade mailet till min TL och han skulle hantera det. Jag fattar ju att han får gå och även om det känns lite jobbigt, så är det skönt ändå, för jag har känt mig stressad av honom. Han blir irriterad om man inte svarar på mail och sitter på sin plats på andra sidan rummet och ropar på mig. Och nu har han letat upp mitt mobilnummer också så idag har han ringt mig 3 ggr.

Han bara röker och dricker och ljuger

Det här är rätt upprörande... I fredags så ringde Martin och sa att hans barn inte skulle sova hos honom. Då sa jag till honom; men kom och sov hos mig.
Martin; Sonen kanske ska komma över och äta middag
Jag: Men kom efteråt
Martin: ah vi får se
Senare pratade vi och han sa att hans son var där. Jag sa; Har du druckit
Han sa nej, men det lät som om han ljög.
Jag tänkte att inte fan kan han dricka och ljuga om det IGEN? Jag måste hört fel.

Nästa dag ringde Martin och han sa;
Förlåt att jag inte ringde upp igår. Jag var så himla trött så jag somnade.
Jag: Du var väl för full.
Han: mummel mummel

Så jag drog hem till honom medan han var på sitt AA möte och då hittade jag en ölburk i hans papperskorg. Det var bara en, men jag fattar ju att det har funnits fler och att han bara har städat dåligt. Ringde till Martins mamma som hade sonen hos sig under AA-mötet och hon frågade honom om han varit hos pappa och ätit middag dagen innan, men det hade han inte.

Och förra helgen, när han LOVADE att han skulle sluta röka, så gillrade jag en fälla för honom. Jag upptäckte att han hade en upp och ner vänd kruka vid altanen (förra lördagen) och när jag lyfte på den så ramlade det ut massor av snuskiga illaluktande fimpar. Så när Martin var iväg vid grovsoprummet så skyndade jag mig att tömma den i en allmän papperskorg. Vilket gjorde att om han verkligen hade slutat röka så skulle den vara tom denna helg.

Men nej nej... den var återigen full med cigarettfimpar... (satan vad arg jag blev) och Martin bara gnällde när vi pratade i torsdags; Åh, vilken abstinens jag har... Det är sååååå svårt att vara utan cigaretter.

Så en asjobbig konfrontation hade jag hos hans föräldrar. Jag slängde fram ölburken som jag hittat så att han skulle förstå att det inte var någon idé att neka till att han druckit. Så frågade jag honom om han hade rökt. Han ba; neeeej. (och hade jag inte vetat hur det låg till så hördes det tydligt att han ljög)
Jag: Men då kan vi ju försöka med att du talar sanning.
Martin: Men jag har INTE rökt
Jag: Men sluta nu och tänk dig att jag VET hur det ligger till egentligen
Martin: Jag har inte rökt
Jag: Men tänk dig då att jag förra helgen tömde din upp och nervända kruka vid altanen och att jag idag har varit och tittat under den och hittat en massa fimpar.
och då ser jag hur luften går ur honom
Martin: okej jag har rökt

uurrk orkar inte skriva mer...

Jag fick ett mail...

... från en av våra dyra konsulter;

(Och nu är det ju som det är med mail... man läser nerifrån och upp)

-----Original Message-----
From: Jättedyr Konsult
Sent: den 7 maj 2009 12:59
To: Miss Understood
Subject: RE: Hej

Oh jo det gör det faktist även på svart vita bilder dock ej färgen men dina ögon är förtrollande på nåt sätt
Kind regards/Med vänliga hälsningar

Jättedyr Konsult

-----Original Message-----
From: Miss Understood
Sent: den 7 maj 2009 12:51
To: Jättedyr Konsult
Subject: RE: Hej

Men det syns ju inte på de svartvita bilderna...
-----Original Message-----
From: Jättedyr Konsult
Sent: den 7 maj 2009 12:48
To: Miss Understood
Subject: RE: Hej

Det är nåt med dina ögon de är otrolig blåa och klara nästan sagolikt
Kind regards/Med vänliga hälsningar

Jättedyr Konsult

-----Original Message-----
From: Miss Understood
Sent: den 7 maj 2009 12:46
To: Jättedyr Konsult
Subject: RE: Hej

Haha!! Jaså? Varför då??

-----Original Message-----
From: Jättedyr Konsult
Sent: den 7 maj 2009 10:58
To: Miss Understood
Subject: RE: Hej

Nu vet jag varför dina foton är som de är hehe
Kind regards/Med vänliga hälsningar

Jättedyr Konsult

Stressfaktor 10

Det syns inte så bra vad det står men jag klargör, snäll som jag är;
Ditt konto är inte tillgängligt just nu på grund av uppdateringar av webbplatsen. Det borde bli tillgängligt igen inom ett par timmar. Vi ber om ursäkt för detta.

Vi är INTE ihop!!!

Min kompis M ringde idag. Vi pratade lite allmänt tjejsnack och sedan säger hon;
Du och Martin är väl ihop nu?
Jag: NÄÄÄÄ, det är vi INTE.
Hon: Men det är ni ju VISST
Jag: NEJ!

Senare berättade jag om konversationen för Martin och han berättade att han har haft en liknande konversation med sin kurator på psykmottagningen.
Martin: Men jag vet ju hur det är... det här är som en testperiod. Ungefär som när man tagit körkort.
Jag: Eller som när man ska skiljas!!!
(och sedan kunde jag inte hålla mig för skratt för jag tyckte liknelsen var hysteriskt kul, men Martin blev sur)