Idag har jag inte pratat med Martin en enda gång. Och det är ovanligt, för vi brukar höras runt 4 ggr om dagen. Det är rätt skönt för man kan ringa honom om man vill ha sällskap när man ska någonstans och vi har alltid något att prata om. Visst, vi pratades inte vid förra veckan när jag var och hälsade på hos min pappa, men det är lite annorlunda när man är tillbaka i vardagen.
Idag ringde jag till honom, av gammal vana, som av en reflex, men sedan kom jag på mig själv;
VAD GÖR JAG?
och då la jag på. Det gick fram en signal. Klick!
Det är så svårt.... Jag är fortfarande kär i Martin, men jag kan inte leva med lögnerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar