Så här är det: Jag ringde Martin igår. För jag saknade honom så mycket, jag ville ha sex, jag ville vara nära honom.
Det är jättefel och så vet jag att han försöker nästla sig in. Liksom att jag med små babysteg ska glömma det han har gjort och en dag vakna upp och upptäcka att vi faktiskt redan är tillsammans igen.
Det är så otroligt hur mycket jag älskar att ha sex med Martin, och vi pratar om allt det som är jobbigt. Sånt som har hänt i vårt förflutna, situationer som han har förträngt (påstår han åtminstone) för han tycker att det är för jobbigt att tänka på det.
Och idag så hade vi ett samtal som kändes rätt banbrytande i alla fall för min egen del.
Jag förklarade att jag känner att jag inte kan komma fram till vad jag vill göra med framtiden när vi umgås. Jag tappar min objektivitet och jag tappar min självrespekt om jag tar det här för lättvindigt. Vi kom överens om att vi ska hålla oss ifrån varandra och inte höras. Det kändes jättejobbigt, men det kändes samtidigt väldigt bra. Jag grät.... massor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar