Hela den här struliga situationen började ju med att jag kom på att Martin hade rökt. Varje gång vi har träffats sedan dess så har jag känt en aning av rökdoft (läs askfat). Jag har frågat honom om han röker fortfarande och varje gång svarar han något om att han ska bara röka upp paketet och han röker bara typ 3 cigaretter/dag.
Så igår så sa jag: Vet du, jag vill att vi är ärliga mot varandra, lögnerna måste ta slut någon gång. Jag fattar ju att du köper fler cigaretter eftersom det där jäkla paketet måste ha innehållit 42 cigaretter för att räcka till nu.
Då sa han: Jag röker för att det känns rebelliskt.
Jag: Det är första gången jag känner att du är 100 % ärlig mot mig, mitt i allt det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar