Western Australia

Ja jag försökte avsluta den australiska romansen också.

Mest för han sa att det känns som om det inte kan leda till något mer än det vi har nu.

Han har svårt att tro att vi kommer ses.

Jag känner likadant, men jag vill inte erkänna det.

Jag kapade honom helt. Blockade honom så att jag var säker på att han aldrig skulle kunna kontakta mig igen.

Jag sa inte ens hej då.

Det höll i 2 dagar och jag tänkte på honom hela tiden. Jag la ut mig själv på en dejting site och försökte styra om mitt fokus.

Alla jämfördes med P och fanns vara odugliga.

Ändå startade jag en konversation med den snyggaste killen jag kunde hitta.

Han sa att han var ute efter ett förhållande, men varannan mening handlade om sex. Jag försökte styra upp samtalet, men det var nästintill omöjligt.

Och då hände det: P letade upp ett sätt att kontakta mig.

-Please msg me, skrev han 

Jag blev alldeles varm inombords.

För det innebär att han känner något för mig. Han vill inte vara utan mig.

Och när det gällde saknad så kände jag det också.

Jag saknar honom jämt.

Han förklarade åter att han inte vet hur vi skulle kunna lösa ett livspussel. Hans liv är rörigt, som nyseparerad.

Men det han visste med säkerhet:

-Life sux without you in it.

Att avsluta ett förhållande för att gå in i nästa

Svårt.
Någonstans mellan svårt och omöjligt är det, att göra slut med den gifta mannen.
Han vill lämna sin fru och barn för mig.

Jag säger nej och att jag inte skulle kunna leva med mig själv om jag skulle ta en far från sina barn.
Fast i verkligheten handlar det om att jag inte älskar honom tillräckligt för att ta hit honom.
Jag gjorde den resan med Hansl och det var fan inte kul.

Ett par, tre gånger i veckan får jag påminna honom om att vi inte ska vara ihop.

Och jag gläntar på dörren för en annan man för att hålla mig från att uppmuntra min tyska Freund.

Innan jag vet ordet är min nya själsfrände en man i min egen ålder - från Australien.

Jag försöker komma underfund med vad jag känner.
Men det enda som jag faktiskt vet är att jag saknar honom sjukt mycket så fort vi inte pratar.
Han är från Australien, har barn,  så om möjligt är han ännu mer otillgänglig än min tyska herre.

I ett känslomässigt vakuum

och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna bli kär med hjärtat igen, för det verkar som den enda attraktion jag känner för män nu för tiden enbart sitter i huvudet.
Det är så lätt att stänga av och på, ingen sorg om det inte fungerar.


Jag orkar inte ha ett förhållande.


Fast det har jag...
Med en gift man.
Han är från Tyskland och vi ses en helg, varannan månad
Vi har inte haft sex och om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att vi kommer att ha det heller.


Det här tar nog priset över de dumma saker jag har gjort i mitt liv.


Jag fattar ju att jag måste avsluta det, innan frun eller barnen får reda på det, men alla skuldkänslor som jag borde känna finns inte - inte för att jag älskar honom så mycket att inget annat spelar någon roll - utan för att jag är helt okapabel att känna så pass komplicerade känslor.

När det tog slut... på riktigt.

Det är snart 11 månader sedan jag gjorde slut med Hansl.


Det sa pang...


-Vi måste planera inför julen, sa han
-Jag vill inte planera någonting, för jag vill göra slut, sa jag.


Det tog en månad att ordna upp allting. Hansl flyttade till sitt hemland.


Många gånger om fick jag höra att jag var kall, men känslorna fanns inte där längre.
Det var knappt ens att jag kunde känna empati. Jag är fortfarande känslomässigt blockerad.

Första februari Tvåtusenfemton är en dag jag kommer att komma ihåg

Hansl är nummer ett.
Jag har aldrig varit tillsammans med en kille så länge som jag har varit med Hansl.
Det har gått fem och ett halvt år nu, sedan vi träffades för första gången.

Gud ska veta att jag har velat göra slut med honom mer än en gång.

Varje gång han skäller på min dotter. Varje gång han gnäller på att jag inte gör tillräckligt hemma.
När vi går ut och han tillbringar hela kvällen med ögonen på mobilen.


Jag vet inte riktigt när det började spåra ur, men jag skulle tro att det var innan förra sommaren

eller så började det ett helt år tidigare...

Det kan det ha gjort...

början till slutet.

Det kommer inte att vara jag som gör slut

men jag har anledning att tro.. att vårat förhållande är över.

Är det fegt att låta Hansl göra slut?

Jag vet inte om han har kommit lika långt som jag i insikt. Att förhållandet är över.

Men jag insåg det idag i alla fall.
Det är nu bara en tidsfråga.

Älskad

Jag är så älskad.

Hansl är fantastisk på det.
Att bekräfta mig...
och säga att han älskar mig eller skicka rara sms med kärleksförklaringar.

Jag är inte lika bra på sådana saker, inte lika spontan och kärleksfull.

Trött och oinspirerad

Fan alltså....

Om det är möjligt, så har min aptit för sex minskat till en liten fjärt i rymden.

och det handlar inte om att inte vilja vara med Hansl, men jag är så himla trött när jag kommer hem från jobbet.
Sexet nu, är bara frukten av ett gnagande dåligt samvete.

Jag fokuserar så mycket jag kan på jobbet, för jag vill prestera.

Jag har förklarat för Hansl att det är så här det måste vara just nu och han köper det. Han vill också bidra till familjen, men snart kommer det inte behövas.

Lite analsex i duschen piggar alltid upp

De sista veckorna har jag inte direkt varit en rolig flickvän... sexuellt alltså,

med resultatet att min älskade pojkvän konstant frågat mig om jag fortfarande älskar honom.

och med anklagande puppy-eyes påstått: you don't think that I am sexy any more

I alla fall så tänkte jag att jag skulle kompensera detta med något extra...

och analsex... det är verkligen något extra - tycker i alla fall Hansl
så han fick en liten glad överraskning i duschen.

Mer tankar om otrohet...

En vän till mig har det väldigt svårt just nu
Han har kommit på sin fru med att flirta med en av hennes fd jobbarkompisar.

De ska inte ha gjort något fysiskt, mer än att prata om att göra det, så det hindrades medan det var bara var tal om mental otrohet.

Hela hans liv har ställts på ända i o m det här.

På ett sätt är det lite läskigt att se hur mycket han har påverkats.
Samtidigt som jag till viss del känner igen mig i mycket av hans tankar.

Jag hade 2 fantastiska vänner när jag först fick veta att Martin var otrogen mot mig. De ställde upp och lyssnade.

Men vi hade varit tillsammans i ett halvår då...

Min vän har varit med sin fru i 15 år och otrohet var så otänkbart i hans värld.

otänkbart

men nu kretsar varenda vaken tanke kring det som hänt

han skriver ner tankarna, för att kunna reda ut dem

han spionerar 24/7 på sin fru
kollar hennes telefon, Facebook, mail...

Jag sa till honom:

När du känner att du inte behöver kontrollera henne - DÅ först, kan du säga att du mår bra igen.

Projekt: Bädda sängen

Igår uppstod en dispyt.
Hansl påstod att han inte kan bädda en säng...
och med bädda, menar jag byta lakan.

Jag vet inte varför, men det här gjorde mig fruktansvärt arg.
och jag kunde inte hjälpa det. Jag pressade fram, mellan mina hårt sammanbitna tänder:
-Menar Du att Du är t-r-e-t-t-i-o-e-t-t år gammal och inte vet hur man bäddar rent i en säng?

Så... min plan nu är att fr o m nu är det Hansl som ska bädda sängen hos oss.

Sexdröm?

Den senaste veckan har jag varit helt ur gängorna och skälet är en sexdröm jag haft...

Den var så himla verklig, mina känslor var så verkliga, att jag inte kunde kasta av mig dem när jag vaknade.

Jag var på en vingård, i riktigt gammal, toskansk stil. Det var varm och soligt.
Flera släktingar till mig hade valt att semestra på samma vingård, vilket gjorde att jag var jag än gick, så var det någon som ville prata med mig.

Bland de övriga semestergästerna mötte jag en fantastisk man.
Den fysiska attraktionen var som ett blixtnedslag och den var ömsesidig.
Flirtandet var brutalt och uppenbart. Att gå som katten kring het gröt var det absolut inte tal om.

Efter någon dag hamnade vi på tu man hand i vingårdens bibliotek.

och det fanns ingen tvekan när jag gick fram till honom. Jag kände hjärtat bulta av upphetsning när han tog mig i sin famn. Vi sjönk ner på schäslongen som stod placerad mitt i rummet och jag smekte den solvarma huden på hans brunbrända bröstkorg. Jag rörde vid varenda muskel på hans överkropp, innan jag plågsamt långsamt närmade mig hans läppar med mina.

Jag ville att stunden skulle vara för evigt. Till slut kysstes vi och som om det var självklart... var det den underbaraste kyssen i mitt liv. Det var som att andas in när man kommit upp till ytan efter att ha varit under vattnet lite för länge.

Kyssen gav mig svaret på alla hans dolda känslor. Det var ren och skär kärlek, glödgande het, innerlig och intensiv. Kyssen lovade mig en natt fylld av passion och tillfredsställelse.

och helt plötsligt...var det som om någonting blixtrade till i mig.
Mina läppar stelnade mot hans, mjuka, fuktiga.
Insikten sköljde över mig som en kalldusch. Jag kunde inte gå vidare; Jag är ju i ett förhållande, med Hansl.
-Jag kan inte, sa jag.
och han förstod.
Han försökte inte övertala mig på något sätt. Respekterade mitt nej. Respekterade att jag hade ett förhållande redan.

Det gjorde ont i mig, riktig fysisk smärta, av den uteblivna tillfredsställelsen. Vi ställde oss i varsin del av rummet och samlade oss så pass att de hetsiga känslorna kunde rinna av oss.

Han sa att han skulle gå upp på sitt rum och ta en kall dusch och svepte en handduk runt kroppen, vilket egentligen inte behövdes, för han hade shorts på sig.

Jag svarade att det ska jag också och gjorde samma gest, lindade in mig i ett stort badlakan som dolde min bikiniklädda kropp.

I den här stunden klev Hansl rätt in i rummet... och han drog alla de rätta slutsatserna, som ändå var fel.
"Här pågår något"
Och jag nästan hörde hur hans hjärta gick sönder.
Och jag försökte med: - vi har inte alls gjort något.
men efter den förödande kyssen, kunde jag omöjligt få det att låta sant.

Mitt i det här vaknade jag. Fylld med ångest för att jag sårat Hansl. Frustrerad av återhållen åtrå.

Needy

Som medberoende är det en förbannelse och välsignelse att vara tillsammans med en person som är så beroende av mig som Hansl är.

Ibland kan det driva mig till vansinne, men jag pratade med min bästa vän om det idag...
just det här att han vill att jag ska fixa allt åt honom...

för samtidigt som jag tycker att det är lite jobbigt att han är så osjälvständig,
så har jag ett behov: att ta hand om...
och det behovet tillfredsställer Hansl, med råge.

Kanske skulle det vara så att om han fixade allting själv, så skulle jag tröttna på honom.

Barnen som inte finns...

Jag kunde ha varit trebarnsmamma idag...

Jag kunde ha haft en 1½ åring och en ½åring som förde liv och oväsen.

Nu, är det enda som stör tystnaden, väggklockans rytmiska tickande.

egentligen, så är det förbjudet att tänka på barnen som kunde ha varit, men jag kan inte låta bli....

Hade det varit flickor eller pojkar?

eller kanske en av varje?

och hur hade min dotter varit som storasyster?

Jag har absolut gjort den rätta prioriteringen. Jag har satt det som finns först, men...

Jag önskar att jag kunde gjort annorlunda. Jag önskar att jag hade haft plats och ekonomi för dom. För då hade jag kunnat låta dom leva.

Sova ensam

Helt plötsligt kan Hansl inte sova, om inte jag ligger bredvid honom i sängen.

Detta resulterar i att han kommer upp en gång i halvtimmen och frågar om jag inte ska gå och lägga mig snart.

Och visst låter det rart: -Jag kan inte sova utan dig.

men om man tänker att det här har att göra med hans kontrollbehov, så är det inte lika gulligt längre