Ringde Jonas igår, trots att det kändes lite motigt. Vi pratade väldigt kort, men det vi konstaterade var att vi ÄR vänner. Och då känns det som en sten som lyfts från mitt bröst, för då känns det okej att vi har kontakt. Jag brukar alltid använda mina egna normer för vad som är okej att göra i ett förhållande. I tveksamma situationer så brukar jag tänka; Vad skulle jag acceptera att Martin gjorde? Sedan utgår jag från det.
Fast tyvärr så funkar det inte så bra i just det här förhållandet, eftersom jag egentligen inte ens accepterar att Martin tycker att någon annan tjej är snygg, samtidigt har jag tagit tillbaka honom när han har varit otrogen, så då kan man på sätt och vis säga att jag accepterar otrohet.
Hans otrohet har förstört så jävla mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar