Tanken på att skapa en blogg där jag skriver av mig känslor och händelser har funnits länge. Eftersom det jag skriver är väldigt utlämnande om mig själv och de runt omkring mig så kommer alla namn att vara omgjorda.
Jag är 33 år har en dotter och en fästman som själv har 2 barn det ena äldre än min och det andra yngre än min. Vi bor inte tillsammans men har varit ihop i 3½ år för ett år sedan tog vi steget till förlovning.
och jag börjar helt i fel ände... så jag flyttar mig 8 år bakåt i tiden. Jag var 25 och hade gjort slut med min 5 år yngre pojkvän. Efter ett halvår i ensamhet var jag övertygad om att ingen någonsin skulle älska mig igen och vips så träffade jag Peter. Peter är en man med en väldigt stark närvaro och hans energi påverkar alla i hans närhet. Efter ungefär ett halvår hade jag konstaterat att hans överkonsumtion av alkohol gjorde att jag och Peter inte kunde vara tillsammans. På en lunchdejt med min storebror beslutade jag mig för att avsluta förhållandet. När jag kom tillbaka till jobbet gjorde jag ett graviditetstest och det visade sig vara positivt. I samma ögonblick försvann alla tankar på att göra slut.
Och Peter övertygade mig om att han skulle dra ner på drickandet när han väl blev pappa. Men så blev det inte och när vår dotter var 2 bestämde jag mig för att lämna honom. Jag var helt slut både fysiskt och psykiskt. Fick ungefär samtidigt veta att jag har en leversjukdom som kommer att bryta ner min lever så att jag kommer att behöva en transplantation om 15-20 år (fast nu är det 10-15 år kvar på det).
Ovanpå allt det här var jag tvungen att inse att jag är medberoende.
När jag hörde ordet medberoende första gången, så tvärnekade jag; Jag har ju inget beroende - men det handlar inte om det. Medberoende är vad man är när man har en närstående, som har någon form av missbruk. Man utvecklar ett särskilt beteendemönster, som inte är alltigenom sunt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar