Min blogg

-Vem skriver du för? frågade Hansl när jag satt och publicerade bilder på min andra blogg.
-Bara för mig själv, svarade jag

Han har svårt att tro att det här är något jag gör för mig själv och inte för att få bekräftelse, men som jag ser det är den bloggen död, ingen som läser mer än jag själv, men jag vill att bilderna ska finnas där - för jag tycker att de är roliga och de speglar min tidigare nämnda humor.

Men jag vill inte att Hansl ska ta del av mitt bloggande, eftersom jag skriver så brutalt ärligt om allt som händer hos oss och ännu värre, vad som pågår i mitt huvud.

Humor

Det är inte många som tolererar min humor,

färre förstår den...

och ännu färre har likadan humor som jag.

ironi... och karma humor - det skrattar jag gottast åt

t ex slipar jag endast min äldsta ruttnaste förskärare, som jag fick på köpet, när jag handlade kökshanddukar för 15 år sedan,

och det gör jag, för jag gillar ironin i att den sämsta kniven i knivblocket är den enda som faktiskt går att skära saker med

en bra dag

Idag är det en bra dag.

Jag har medvind just nu. Helst vill jag bara rida på vågen och njuta, men är det inte alltid så att när man har det som bäst, så väcks också rädslan för att något kommer att gå åt skogen?

Uuhuuu...

Tänkte att jag skulle försöka knåpa ihop ett inlägg, men nu för tiden kan jag inte gå in på bloggen utan att läsa mina gamla inlägg om Martin och... om jag ska vara helt ärlig... så gör det såååå ont. Det börjar med kramper i ansiktet, det svider i huden och jag märker att jag sitter och gör grimaser...
efter ett tag flyttar sig smärtan ner i bröstkorgen och begraver sig där, som känslan av ett stort hål i diafragman...

och det värsta av allt... är det jag kommit fram till när jag skärskådat vårat förhållande...

jag tror att allt var inbillning... jag tror att jag blev en del av Martins bipolaritet...

så egentligen tror jag inte att han älskade mig... i alla fall inte mer än för att jag fanns där och ville ha honom...

och att jag själv blev ett offer för mitt eget medberoende

Jag tror att min psykolog skulle vara stolt över mig nu...