Sova borta...

Min dotter skulle sova över hos en kompis i fredags.

Mamman hade planerat åka in till stan med flickorna och det skulle uppta hela lördagen, så hon bad mig hämta min dotter någonstans mellan 18-19.

I alla fall, så hämtade jag henne enligt överenskommelse och det spelar egentligen ingen roll när man kommer, för det är aldrig rätt tid: Barnen spelade tv-spel och hoppade omkring och tjöt av skratt.

Jag fick en redogörelse för vad de gjort under dagen, av kompisens mamma:
De hade varit in till stan och gått i affärer och ätit på McDonalds och köpt tv-spel. De hade varit i någon blomsteraffär också, för de hade köpt en kaktus till min dotters pappa.

Så satte vi oss i bilen för att åka hem och då frågade jag min dotter om hon har haft roligt:
-Nä.
Och jag blev helt ställd... vaddå nä?
-Vad är det som inte har varit kul då?
-Ja, alltså det var roligt när vi kom hem, men vi har varit hemma så kort tid.
-Men var det inte roligt ute på stan?
-Nä, vi satt bara och väntade medan kompisens mamma satt och drack öl och spelade Las Vegas.
(Sedan följde en liten diskussion om vad "Las Vegas" är för något - men jag tror att det handlade om typ Jack Vegas)
-Hon vann 1000 kronor, sa dottern.

Och jag känner mig så lurad och besviken - för det här är ju det sista som jag vill att hon ska utsättas för.

En av mina bästa kompisar har växt upp på det sättet....
Sitt i baren och vänta på att mamma ska dricka färdigt.

På något sätt känner jag mig så himla vilsen i det här.
Vad gör jag nu?
Spontant tänker jag att jag aldrig vill låta min dotter vara där igen.
Spontant tänker jag att hennes kompis måste få sova hos oss varje helg, så hon slipper sitta och vänta i någon bar på sin mamma.

Den bipolära pojken...

blev tvungen att ligga på sjukhus...

När jag pratar med honom så försöker jag att inte säga hur han borde leva sitt liv, men det är svårt att låta bli.

Det är så konstigt att han känns så främmande för mig. Jag kan inte få ihop att det här är samma människa som en gång i tiden var min själsfrände.

-Hur går det med drogerna?
-Det går inge bra - jag har knarkat bort 20000 kronor och min gode man undrar vart pengarna har tagit vägen.

Onani

Jag onanerar...

Det blir inte så jäkla ofta.
De veckor jag har min dotter t ex... onanerar jag ingenting.
Vi har inte så himla mycket sex då heller - kanske bara en eller två gånger på hela veckan.

Jag onanerar aldrig om min pojkvän är hemma fast det är enbart för att jag är blyg.

min pojkvän berättade att han onanerar 3 gånger om dagen.

Jag undrar om det är mycket eller lite i manliga mått mätt?

Det finns säkert alla möjliga varianter där också.
Ett av mina ex berättade att han onanerar 5 gånger om dagen.

fast aldrig att någon av dem skulle vilja ha sex så många gånger på en dag.

Kan bara konstatera att det är skillnad på att ha sex och att onanera.
Jag har en väninna som brukade bli svartsjuk när hennes pojkvän onanerade.
Inte så att han berättade det för henne, men hon kom på honom med att göra det och blev jättesur.

Eftersom jag är väldigt nyfiken av mig, så har jag alltid pratat med alla mina pojkvänner om det, för jag vill veta hur det är för dem.
Det är intressant också, att höra skillnader och det som är gemensamt.

Men vad som är privat vad gäller onani, det är vad man tänker på...
som partner frågar man sig kanske:
-Vad tänker han på när han onanerar?

men vill man verkligen veta det?
Tänk om han tänker på tjejen i kassan på ICA.

Jag kommer ju aldrig kunna handla där mer, i så fall.

och om man får frågan själv?
-Jag tänker på dig, så klart! (Vare sig det är sanning eller lögn)

Knullfritt Facebook

Idag har jag gjort facebook knullfritt.

Äntligen har jag gjort slag i saken och rensat ut alla jag knullat med från facebook.

Det känns bra - inte bara mot min pojkvän, utan också mot "deras" respektive.