Ont

Det gör ont. Jätteont efter Patrik. Inte för att jag hunnit få några djupare känslor, men för att jag känt hopp om att jag äntligen skulle kunna känna något för någon och det har nu tagits ifrån mig.

Jag biter ihop. Tröstar mitt sargade självförtroende genom att flörta Hejvilt i min dejtingapp.
Jag är bra på det.
Jag är bra på flörtandet.
Jag skiter i människan i andra änden. Jag är egoistisk i mitt sökande efter bekräftelse.
Jag går ofta in och kollar Patriks uppdateringar på Facebook och Instagram.
Jag vill inte ha tillbaka honom, men jag tycker inte att han var värd att få dumpa mig.
Dejtar jag någon annan? Ja. En äldre man, som avgudar mig från start. Planerar sommarens utflykter, vilket gör att jag får panik och slutar höra av mig till honom.
Så fegt, men han fattar och slutar höra av sig på en gång.
Jag känner mig som ett arsle.

Vad hände?

Vi skulle ses... det var bestämt, bokat.
Vi pratar, som vanligt, sedan hör han inte av sig på 2 timmar och helt plötsligt ska han på hårdrockskonsert.
Inte ens så att han ber om ursäkt. Ingenting.
Jag finns inte ens. Det gör ont inuti, för jag trodde att vi hade något speciellt på gång.
Jag säger inget om det. Låtsas att allt är bra.
- Gud vad kul med hårdrockskonsert!! Hoppas att ni får kul!
Vi bestämmer nytt tillfälle att ses och lägger på.

Men när det nya datumet infinner sig hör han av sig och berättar att han vill träffa andra tjejer. Lite lätt facebook-stalking visar mig att han redan gör det.

Hemmadejt

I nio fall av tio leder hemmadejter till sex. Därför tycker Sara att man inte ska ha hemma-dejt förrän man är helt säker på den man dejtar. Helt säker på att det är rätt.
Jag tänker inte så, jag tänker mer: tänk om allt stämmer och så har man sex och så är det uruselt, bortom räddning. Bättre att kolla av det tidigt.

Jag har hemma-dejt med Patrik. Vi äter pizza och jag suger av honom i soffan innan han drar med mig in till sitt rum. Där jag rider honom långsamt. Han lägger mig ned på rygg och tar mig till orgasm med raketfart. Hans penis är gigantisk, så jag får en flashback till när jag blev av med oskulden.
Han är högljudd, stönar högt och skriker ut sin orgasm

Vi har sex en gång till, men då kommer han inte.

Patrik...

Han heter Patrik och bor i Sundbyberg. Jag tycker att han är jättesnygg.
Vi går och bowlar på vår första dejt. När jag mot förmodan slår en strike, får jag en kram och en high-five. Efteråt går vi på café och pratar... om allt. Hjärtat klappar fortare och när han kysser mig är det så härligt. Hela jag är utsvulten efter närhet.
- Det här känns bra, säger han och jag kan inte annat än att hålla med.
Det är oktober och det är kallt, men jag är varm inombords. Är detta början på något stort?

Oktoberfest på jobbet

Oktoberfesten inleds med Jäger och Apfelkorn och hur mycket öl/vin/cider man orkar.
Festen är vild och jag "lovar" 3 olika killar att jag ska hångla med dem efter 23.30, men egentligen planerar jag att vara halvvägs hem vid den tiden.

Har ingen aning om vad klockan är, men det börjar bli sent och jag hamnar i ett så kallat "tyst rum" med Magnus.

Magnus och jag har kemi. Har alltid haft det och det gör att det känns så naturligt att vara tillsammans. Vi har alltid roliga och intressanta samtal.
Det gör inget att han är gift, för vår relation är inte sån. Den är inte intim.

Efter att vi suttit och pratat ett tag föreslår Magnus att vi byter rum. Han vill inte sitta så öppet och prata, eftersom det kan starta skvaller.
Jag är luddig av alkohol, men tänker ändå att om något ska starta skvaller, så är det väl att man sitter undanskymt och inte öppet.

Men jag tänker att jag hänger väl med och det gör att vi slutar i soffan i ett vilorum. Är det intimt? Nej
Båda två har krupit upp i varsin ända av soffan och sitter med benen mot varandra.
Helt plötsligt lutar han sig framåt och säger: Det är väl ingen idé att fråga om jag får kyssa dig.
Jag funderar i tre långa sekunder och hinner ungefär tänka: "Men du är ju gift" och "What the hell"
Så jag låter honom kyssa mig och det är underbart. Han är en riktigt bra kyssare.
Innan jag vet ordet av suger han på mina bröst. Hans hand letar sig ner i mina trosor och helt plötsligt är han inuti mig. Jag drar ut hans finger och stoppar det i min mun. Suger bort mina safter från hans hand.
Helt plötsligt får han kalla fötter. Vi avslutar tvärt, rättar till kläderna och lämnar kontoret. Klockan är 4 på morgonen.

Western Australia

Ja jag försökte avsluta den australiska romansen också.

Mest för han sa att det känns som om det inte kan leda till något mer än det vi har nu.

Han har svårt att tro att vi kommer ses.

Jag känner likadant, men jag vill inte erkänna det.

Jag kapade honom helt. Blockade honom så att jag var säker på att han aldrig skulle kunna kontakta mig igen.

Jag sa inte ens hej då.

Det höll i 2 dagar och jag tänkte på honom hela tiden. Jag la ut mig själv på en dejting site och försökte styra om mitt fokus.

Alla jämfördes med P och fanns vara odugliga.

Ändå startade jag en konversation med den snyggaste killen jag kunde hitta.

Han sa att han var ute efter ett förhållande, men varannan mening handlade om sex. Jag försökte styra upp samtalet, men det var nästintill omöjligt.

Och då hände det: P letade upp ett sätt att kontakta mig.

-Please msg me, skrev han 

Jag blev alldeles varm inombords.

För det innebär att han känner något för mig. Han vill inte vara utan mig.

Och när det gällde saknad så kände jag det också.

Jag saknar honom jämt.

Han förklarade åter att han inte vet hur vi skulle kunna lösa ett livspussel. Hans liv är rörigt, som nyseparerad.

Men det han visste med säkerhet:

-Life sux without you in it.

Att avsluta ett förhållande för att gå in i nästa

Svårt.
Någonstans mellan svårt och omöjligt är det, att göra slut med den gifta mannen.
Han vill lämna sin fru och barn för mig.

Jag säger nej och att jag inte skulle kunna leva med mig själv om jag skulle ta en far från sina barn.
Fast i verkligheten handlar det om att jag inte älskar honom tillräckligt för att ta hit honom.
Jag gjorde den resan med Hansl och det var fan inte kul.

Ett par, tre gånger i veckan får jag påminna honom om att vi inte ska vara ihop.

Och jag gläntar på dörren för en annan man för att hålla mig från att uppmuntra min tyska Freund.

Innan jag vet ordet är min nya själsfrände en man i min egen ålder - från Australien.

Jag försöker komma underfund med vad jag känner.
Men det enda som jag faktiskt vet är att jag saknar honom sjukt mycket så fort vi inte pratar.
Han är från Australien, har barn,  så om möjligt är han ännu mer otillgänglig än min tyska herre.

I ett känslomässigt vakuum

och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna bli kär med hjärtat igen, för det verkar som den enda attraktion jag känner för män nu för tiden enbart sitter i huvudet.
Det är så lätt att stänga av och på, ingen sorg om det inte fungerar.


Jag orkar inte ha ett förhållande.


Fast det har jag...
Med en gift man.
Han är från Tyskland och vi ses en helg, varannan månad
Vi har inte haft sex och om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att vi kommer att ha det heller.


Det här tar nog priset över de dumma saker jag har gjort i mitt liv.


Jag fattar ju att jag måste avsluta det, innan frun eller barnen får reda på det, men alla skuldkänslor som jag borde känna finns inte - inte för att jag älskar honom så mycket att inget annat spelar någon roll - utan för att jag är helt okapabel att känna så pass komplicerade känslor.

När det tog slut... på riktigt.

Det är snart 11 månader sedan jag gjorde slut med Hansl.


Det sa pang...


-Vi måste planera inför julen, sa han
-Jag vill inte planera någonting, för jag vill göra slut, sa jag.


Det tog en månad att ordna upp allting. Hansl flyttade till sitt hemland.


Många gånger om fick jag höra att jag var kall, men känslorna fanns inte där längre.
Det var knappt ens att jag kunde känna empati. Jag är fortfarande känslomässigt blockerad.

Första februari Tvåtusenfemton är en dag jag kommer att komma ihåg

Hansl är nummer ett.
Jag har aldrig varit tillsammans med en kille så länge som jag har varit med Hansl.
Det har gått fem och ett halvt år nu, sedan vi träffades för första gången.

Gud ska veta att jag har velat göra slut med honom mer än en gång.

Varje gång han skäller på min dotter. Varje gång han gnäller på att jag inte gör tillräckligt hemma.
När vi går ut och han tillbringar hela kvällen med ögonen på mobilen.


Jag vet inte riktigt när det började spåra ur, men jag skulle tro att det var innan förra sommaren

eller så började det ett helt år tidigare...

Det kan det ha gjort...

början till slutet.

Det kommer inte att vara jag som gör slut

men jag har anledning att tro.. att vårat förhållande är över.

Är det fegt att låta Hansl göra slut?

Jag vet inte om han har kommit lika långt som jag i insikt. Att förhållandet är över.

Men jag insåg det idag i alla fall.
Det är nu bara en tidsfråga.

Älskad

Jag är så älskad.

Hansl är fantastisk på det.
Att bekräfta mig...
och säga att han älskar mig eller skicka rara sms med kärleksförklaringar.

Jag är inte lika bra på sådana saker, inte lika spontan och kärleksfull.

Trött och oinspirerad

Fan alltså....

Om det är möjligt, så har min aptit för sex minskat till en liten fjärt i rymden.

och det handlar inte om att inte vilja vara med Hansl, men jag är så himla trött när jag kommer hem från jobbet.
Sexet nu, är bara frukten av ett gnagande dåligt samvete.

Jag fokuserar så mycket jag kan på jobbet, för jag vill prestera.

Jag har förklarat för Hansl att det är så här det måste vara just nu och han köper det. Han vill också bidra till familjen, men snart kommer det inte behövas.

Lite analsex i duschen piggar alltid upp

De sista veckorna har jag inte direkt varit en rolig flickvän... sexuellt alltså,

med resultatet att min älskade pojkvän konstant frågat mig om jag fortfarande älskar honom.

och med anklagande puppy-eyes påstått: you don't think that I am sexy any more

I alla fall så tänkte jag att jag skulle kompensera detta med något extra...

och analsex... det är verkligen något extra - tycker i alla fall Hansl
så han fick en liten glad överraskning i duschen.

Mer tankar om otrohet...

En vän till mig har det väldigt svårt just nu
Han har kommit på sin fru med att flirta med en av hennes fd jobbarkompisar.

De ska inte ha gjort något fysiskt, mer än att prata om att göra det, så det hindrades medan det var bara var tal om mental otrohet.

Hela hans liv har ställts på ända i o m det här.

På ett sätt är det lite läskigt att se hur mycket han har påverkats.
Samtidigt som jag till viss del känner igen mig i mycket av hans tankar.

Jag hade 2 fantastiska vänner när jag först fick veta att Martin var otrogen mot mig. De ställde upp och lyssnade.

Men vi hade varit tillsammans i ett halvår då...

Min vän har varit med sin fru i 15 år och otrohet var så otänkbart i hans värld.

otänkbart

men nu kretsar varenda vaken tanke kring det som hänt

han skriver ner tankarna, för att kunna reda ut dem

han spionerar 24/7 på sin fru
kollar hennes telefon, Facebook, mail...

Jag sa till honom:

När du känner att du inte behöver kontrollera henne - DÅ först, kan du säga att du mår bra igen.