I ett känslomässigt vakuum

och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna bli kär med hjärtat igen, för det verkar som den enda attraktion jag känner för män nu för tiden enbart sitter i huvudet.
Det är så lätt att stänga av och på, ingen sorg om det inte fungerar.


Jag orkar inte ha ett förhållande.


Fast det har jag...
Med en gift man.
Han är från Tyskland och vi ses en helg, varannan månad
Vi har inte haft sex och om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att vi kommer att ha det heller.


Det här tar nog priset över de dumma saker jag har gjort i mitt liv.


Jag fattar ju att jag måste avsluta det, innan frun eller barnen får reda på det, men alla skuldkänslor som jag borde känna finns inte - inte för att jag älskar honom så mycket att inget annat spelar någon roll - utan för att jag är helt okapabel att känna så pass komplicerade känslor.

När det tog slut... på riktigt.

Det är snart 11 månader sedan jag gjorde slut med Hansl.


Det sa pang...


-Vi måste planera inför julen, sa han
-Jag vill inte planera någonting, för jag vill göra slut, sa jag.


Det tog en månad att ordna upp allting. Hansl flyttade till sitt hemland.


Många gånger om fick jag höra att jag var kall, men känslorna fanns inte där längre.
Det var knappt ens att jag kunde känna empati. Jag är fortfarande känslomässigt blockerad.