Jag har märkt att jag håller på att förlora mig själv mitt i allt det här. Har tagit en paus från mitt liv och åkt till min pappa i Dalarna.
Känner fortfarande att jag älskar Martin och så länge den känslan finns kvar så tänker jag kämpa för oss.
Men min fina kloka kompis sa till mig att jag måste sätta ett stoppdatum. Och jag insåg på en gång att hon har rätt, för annars kommer jag bara att låta Martin fortsätta göra så här mot oss och mot mig. Jag levererade det till Martin och även om det kommer lite muttrande om att min Sara lägger sig i, så tror jag att han är glad att hon ser till att jag tar vara på mig själv.
I alla fall... så sa Martin till mig igår att han hade druckit i måndags och jag blev så glad för tidigare har han aldrig berättat sånt, utan han har alltid ljugit. Jag sa till honom att hans ärlighet gjorde mig glad även om jag är jätteledsen att han förstörde dittills 14 dagars nykterhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar